Fortsättning på gårdagens inlägg…

… okej, dags för fortsättningen på gårdagens inlägg!

Efter min yogasession hemma (tack för era varma ord om inlägget, förresten) så mötte jag upp mamma och pappa på Milles för lyxlunch. Vi hade det så jäkla roligt och det var mysigt att vara ensam med mina föräldrar för en gångs skull. Verkligen kvalitetstid.

MillesMichaelaForni

Sen mötte jag upp Billie för en kaffe. Minns ni henne, min gamla bästis? Vi satt ihop mellan vi var 18 och 21 ungefär. Som systrar var vi. Det var så kul att träffa henne igen och så sjukt att man pratar på som att alla år man inte umgåtts inte ens har gått förbi. Hon har bott i Tokyo och New York, vi pratade om våra respektive liv och bokade in en ny dejt i januari.

Michaela-forni_billie-Josephson

013 michaela forni & billie josephson

article_image_eb436716bd70d269

Det var ett gäng roliga år alltså.

NU precis just nu ligger jag i soffan och har precis avslutat ett telefonmöte. Jag opererade bort en leverfläck på skulderbladet tidigare idag och får inte röra min högra arm på två dagar för då kan det bli ett riktigt fult ärr, så jag känner mig lite orörlig… Dessutom är det världens största omplåstring på det. Så nu checkar jag ut för två lugnare dagar. Tur att jag hann yoga igår för jag får inte träna med överkroppen på två veckor (!) heller. Och måste ha plåster på det när jag är i solen de kommande sex månaderna? Gudars!

Nä, lite lunch på det här. Puss!

  1. Hej Michaela! Tack för en bra blogg! 🙂 Jag undrar vad du tyckte om att bo på kronobergsgatan? Alltså själva området i sig? Avstånd osv?

    1. Jag tyckte det var grymt. Min lillebror bor kvar på samma gata och älskar det. Nära till allt från vattnet till de olika stadsdelarna och grym kommunikation. Kram!

  2. Ush, tog bort en leverfläck för någon vecka sen. Den var mitt på vaden, lite svårare att inte röra den kroppsdelen då eftersom jag bland annat skulle Gå ut från hudkliniken. Ärret är såklart rätt stort o fult och jag har inte haft plåster på det när jag solat.. varför så dum och lat?

    Nog om det, jag har en fråga.
    Skulle du kunna tipsa om sånt som du fått lära dig när du gått terapi(?) eller vad man nu ska kalla de timmar du gått till någon för att lära känna dig själv bättre och lära dig att hantera känslor och ångest. Har du tips på böcker du läst som ger bra och konkreta tips på hur man väljer bort energitjuvar, hur man inte ältar saker, hur man låter sig själv njuta av det positiva mer, hur man inte låter en enda lite negativ tanke ta över flera timmar av sin dag.. Hur slutar man vara rädd för saker som inte finns, tankar som spökar och oftast inte ens är något att bry sig om. Hur blir man säkrare på sig själv? jag kan fortsätta hur länge som helst men du förstår nog vad jag är ute efter? 🙂

    1. Hej kära du! Men gud haha, nu ska jag vara extra försiktig. Vill inte ha ett fult ärr…

      Jag håller faktiskt på att skriver om det nu. Min nästa bok kommer att innehålla mycket av just det du frågar så jag hoppas att du kommer uppskatta den!

      Ett boktips jag kan ge dig för dina frågor är dock Lyckofällan. Väldigt intressant, fin och bra. Mycket information dock så låt den ta tid.

      Stor kram!

      1. Hade inte allt för höga förväntningar på att du skulle svara på min kommentar men oj vad glad jag blev nu 🙂
        Boken är beställd! Tack snälla du :*

  3. Hej Michaela, Var går man om man vill ta bort en leverfläck? Kan man gå direkt till hudspecialist eller ska man kontakta sin husläkare först? Tack!

  4. Suturtejt eller kirurgtejp är bra att använda på ärret i flera månader efter operationen för att minska risken för fula ärr. Och du ska INTE sola på ärret på sommaren. Höst och vinter är en bra tidpunkt att ta bort leverfläckar på. /sjuksköterskan

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

En lång dag, ett långt inlägg och en massa känslor…

Gud jag har så mycket jag vill prata om så jag vet inte var jag ska börja! Okej haha…

Först och främst – jag yogade hemma i morse en timme på yogamattan. Lyssnade på opera på högsta volym och kom in i sånt skönt flow. Så kom jag att tänka på Petras inlägg häromdagen om att hon kan komma upp i huvudstående på egen hand. Petra är ju mycket starkare än mig så därför är det ingen överraskning att hon kan sånt, hon har en sån otrolig styrka i sin kropp. Men jag tänkte… att jag har ju å andra sidan utövat yoga regelbundet i fem år nu. Och stått på huvud och händer otaliga gånger men med hjälp upp (och oftast mot vägg).

Jag bestämmer mig i alla fall för att testa att komma upp själv, med inspiration från Petra. Testar först mot en vägg och inser att det är INGA SOM HELST PROBLEM att komma upp själv. Står där på huvudet och känner bara att ”det här klarar jag ju galant”. Så jag drar ut yogamattan i vardagsrummet och testar att komma upp utan vägg, helt själv. Tippar över ett par gånger och ramlar (shit vad ont det gjorde att ramla på parketten, slog i soffan en gång också haha…).

Men tredje gången gillt stod jag på huvudet. Helt själv utan vägg eller hjälp i huvudstående. 100% fokus och kontroll.

Då insåg jag att problemet inte är min kropp utan min rädsla. Jag tror inte att jag klarar av någonting för att många, inklusive jag själv, ser mig som svag. Men jag är inte svag. Jag har uthållighet, fokus och teknik. Jag kan stå på huvudet alldeles själv och jag kan bygga ihop ett 70 kilo tungt skrivbord utan någons hjälp. Jag kan ta körkort, bli Vice VD, sitta i ledningen för ett bolag som omsätter tiotals miljoner, vara chef, ta skit med rak rygg, försörja mig själv, driva eget företag, laga svingod mat, städa som en chef, inreda snyggt som fan, vara en underbar flickvän, en omtänksam dotter och en syster som finns där.

Började gråta okontrollerat när jag kom ner igen.

Alltså hulkade. Som att min egen självbild skakades omkring i min kropp. Sån otrolig frihetskänsla.

Jag säger det alltså – det yogan kan göra med en…

Jag vill också prata om hur glad jag blir när jag ser att mina vänner har funnit yogan i sina liv. Varje inlägg som Dasha skriver från Costa Rica läser jag med värme. Det är så fint när andra människor, som är mottagliga och passar för yogan och det som hör till, får utöva den. Jag har full respekt för att alla inte förstår sig på eller gillar yoga, men de som är öppna för den och som passar för den får liksom… en present. Så känns yoga ibland. Som ett verktyg man får för att ta sig genom livet.

Det slog mig ännu mer när jag läste Linns lista över 2015 och hon flera gånger nämnde yogan och vilken hjälp den har varit för henne.

Nu kom D hem och jag har inte sett honom på hela dagen så jag ska stänga ner datorn, får fortsätta detta oändligt långa blogginlägg imorgon bitti haha. Är inte ens halvvägs än? Vad händer med mig.

Ha en fin kväll mina hjärtan.

handstand

Avslutar inlägget med Petra och hennes enastående huvudstående! Well done my love!

  1. Fantastiska, underbara du! Jag precis som du har också alltid haft en helt egentligen skev bild av hur vi faktiskt är. Min självbild ändrades totalt när jag helt själv åkte till Australien. Det var så många som tvivlade på att jag skulle klara av att åka själv men jag klarade det. Ditt inlägg fick mig att börja gråta hejdlöst för det du skriver är prick så som jag kände sista dagen jag var själv här. Du är helt fantastisk Mikaela!
    Kram

  2. Du är underbar som delar med av detta stora precis som du delar när det är svårt och tungt. Du är en stor inspiratör när det kommer till stil, såväl den yttre som den inre. Din inre stil är en av de finaste jag sett!
    Tack!
    Kram P

  3. Hej! Är jättesugen på att börja yoga, tror det skulle passa mig perfekt. Tänkte höra, hur började du? Gör du det hemma eller bara på en studio? Hur ofta osv?

    1. Hej fina! Vad roligt att du är intresserad av yoga! Jag började på studio. Välj en riktig yogastudio och inte på ett gym – det blir en helt annan känsla. Jag har testat båda och det är stor skillnad på yogaläraren beroende på var man går. I Stockholm rekommenderar jag Altromondo Yoga varmt.

      När du har yogat ett tag och är varm i kläderna så kan du börja varva studio med hemma!

      <3

  4. Hej Michaela!

    Jag har en fråga till dig..
    Jag har jobbat på samma arbetsplats i snart tre år. Har sakta men säkert avancerat i mina arbetsuppgifter men har senaste halvåret känt mig ganska uttråkad och att jag ville ha fler utmaningar. Innan julledigheten pratade jag och min chef om detta. Han höll med om att det var dags för mig att testa mina vingar så i januari hoppar jag upp ett par steg på trappan. Jag var så jäkla glad när vi hade pratat klart.. men nu när man är hemma på ledighet och har det framför sig… börjar jag bli LIVRÄDD. Rädd för att göra fel, rädd för att mina kollegor inte ska acceptera mig som chef, rädd för att göra min chef besviken. Man börjar tvivla på sig själv och vad man kan.
    Jag undrar om du har haft liknande känslor på din förra arbetsplats och i så fall hur tacklade du det? Du avancerade ju snabbt som tusan 🙂

    Kram!

    1. Jag hoppas att det faktum att jag svarar inte hindrar michaela forni. (Är ny läsare vet inga kallnamn :() jag vet inte alls hur det känns för dig med din nervositet och dina tvivel. Jag är själv förskollärare o visst det är en utmaning och kan vara tufft på helt olika sätt(inte bara barn som far illa svårigheter med att förstå p.g.a ex svenska som andraspråk. Osv… jag har hört av de med andra jobb att det kan vara väldigt stressande och krävande. Vi tror att andra löser allt med en knäpp o att de bara roddat allt i farten från första början. Jag tycker att du gav lite lite av kringinformation för att någon ska kunna stötta upp dig på ett bra sätt. Hur som helst. Ha det bra!

    2. Vad kul! Grattis S! Jag brukar tänka att allt som är utmanade och utvecklande för en själv är skitläskigt i början! Men man måste våga för att växa. Du vill ju ha den här utmaningen och din chef tror på dig så det är bara att köra! Det kommer vara tufft och läskigt men du kommer få ut så mycket av det. Och även om du gör något misstag i början (många som gör) så är inte det hela världen utan då lär du dig av det och kämpar vidare! Önskar dig ett grymt 2016!

    3. Hej S! Tycker du fick riktigt bra svar av mina andra skarpa läsare här. Mitt bästa tips är att använda rädslan som drivkraft för att vara så bra som du kan. Mer än sitt bästa kan man inte göra. Med tiden kommer du att göra fel och du kommer att få kollegor som snackar skit bakom din rygg – det hör tyvärr chefsrollen till. Men sålänge du lämnar din arbetsplats varje dag med huvudet högt så är det ju lugnt. Var inte så hård mot dig själv för alla andra kommer ändå att vara det. Du är din egen bästis som chef och ditt egna stöd – man får aldrig en klapp på axeln som chef (tyvärr…) så man får klappa sig själv på axeln. Gör det ofta, även om du ibland stöter på motgångar. Alla gör fel i sitt jobb och de som avancerar snabbast gör oftast mest fel – det är så man lär sig. Jag har gjort oändligt mycket fel på mitt gamla jobb och vissa nyttja det gentemot mig – och glömde bort allt bra jag också gjorde. Det gjorde inte jag. Gör inte det du heller. Misstag är hälsosamt för ens utveckling. <3

  5. Måste bara säga att er fantastiska podcast fortfarande lyser upp mitt liv! När man ligger i sängen, gråter och vill dö för man är fyllekär i en kille som inte bryr sig längre för man gjorde några snedsteg med honom i helgen. Sedan undrar man ifall det verkligen var rätt val att lämna sitt trygga förhållande för ett halvår sedan med jordklotets finaste kille. Många frågor och så jävla få svar. Era röster är som lugnande tabletter och allt känns så mindre ensamt! Tack! <3 <3

  6. Asså nej, jag är on the brink of tears. SÅ otroligt vackert inlägg! Och så sant. Våra begränsningar sitter bara i huvudet. Om vi bara kunde se oss så som de som älskar oss gör…

  7. Så himla stolt över dig Michaela ! Du gör mig så fantastiskt sugen på att faktiskt prova på yoga.
    Så från och med 2016, ska jag varenda måndag gå på ett morgon pass med yoga.
    Har gått på yoga 2 gånger tidigare, men har gått med vänner och jag har inte riktigt blivit kär i det än.
    Men nu ska jag gå ensam och verkligen ge det en chans
    Tack !

  8. Jag gjorde det också nu!! Yay! Tränat yoga några år och huvudstående har alltid vart trixigt. Mycket med dagsform men kommer jag upp så vinglar jag som ett asplöv. Men nu blev det faktiskt bättre och jag kom upp från böjda knän ända upp utan att klättra på väggen! Woop för oss! ?

  9. Åh, känslan när man övervinner sina egna hinder! <3 Det är så farligt när man fastnar i den där bilen av hur man "ska" vara. Man är inte begränsad till hur (man tror att) andra ser på en eller hur man själv har sett på sig själv. Ofta är vi alldeles för hårda mot oss själva, vi klarar så mycket mer än vi tror!

  10. Vilket härligt inlägg! Blev varm i kroppen när jag läste det 🙂
    Kanske du redan skrivit ett sådant inlägg men annars skulle det vara kul att höra din historia om yoga, hur du kom i gång o utvecklingen osv.

    Har själv anmält mig till min första yogakurs med start i Januari. Detta inlägg gjorde mig jättepepp!

  11. Åh hjärtat! Vad chockad jag blev när jag läste att många (inklusive du) ser dig som en svag person. Då måste jag berätta att jag alltid har uppfattat dig som en väldigt stark person, otroligt vis, envis och jag har dessutom alltid trott att du har varit äldre än jag, just för att jag har sett dig som väldigt stark och med båda fötterna på jorden. Vilket är ganska roligt för det var bara några månader sedan jag råkade se i din bloggprofil att du t.o.m. är några år yngre än jag och det första jag tänkte var att du måste ha glömt att uppdatera din bloggprofil i flera år 😛 men nu vet jag att du inte har det, haha! Och det är så konstigt det där med yogan, för jag blev också otroligt sentimental och grät efter jag kom upp i huvudstående på egen hand första gången. Det känns precis som att allting släpper då! Puss på dig och gott slut och gott nytt år till dig och D <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BUSINESSPODDEN

45- Michaela Forni gäst-Bizzar

Nu finns avsnittet med Businesspodden där jag som gäst är med och tycker till om tre olika företagsidéer. Lite framtidsplaner och skitsnack med mig får vi också in. Gud så kul det är att gästa podcast! Hoppas ni gillar avsnittet.

Här hittar man podden på iTunes:
Eller så söker ni bara på ”Businesspodden”.
Puss!
  1. Alltså jag önskar verkligen att du skulle börja podda igen, det behöver inte alls vara samma format som sist men jag älskade verkligen er podcast. Kanske finns möjlighet att göra något liknande nästa år? 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En man som heter Ove

Jag har skrivit om Fredrik Backman tiotals gånger under mina år som bloggare. Till exempel i den här listan över saker som gör mig glad i livet från 2012. Eller år 2013 när jag hänvisade till Fredriks text om syskonkärlek här. Eller alldeles nyligen när jag läste hans senaste bok när vi var i Dubai.

Man kan säga att jag gillar Fredrik Backman.

Därför blev jag oerhört glad när han för snart tre år sen släppte sin första bok – En man som heter Ove. Jag älskade den boken djupt. På tre år har han släppt tre böcker och jag håller dem alla väldigt kär. Det finns få människor som skriver så pricksäkert som Fredrik i Sverige.

Tidigare i år släpptes föreställningen ”En man som heter Ove” med Johan Rheborg i spetsen som jag och D givetvis var och såg (läs om den här). Och nu när boken har gått och blivit film var jag inte direkt sen på bollen.

Gud så fin och bra den var. Så roligt att få se filmatiseringen av en bok jag gillar så mycket. Handlingen är helt briljant och precis som i boken varvade jag mellan tårar och skratt under den två timmar långa filmen.

Se den! Och för Guds skull – läs boken om ni inte redan har gjort det!

Och god morgon förresten.

medium_563dccd118d61d5a8ec89c86d93522d0-ove-poster

  1. Sträckläste boken under min semester i Mexico och avslutade den med att ligga och grina på hotellrummet, tacksam för att jag fått känna Ove! Helt klart en av de Bästa böckerna jag läst. Såg filmen på juldagen och den var så bra, grinade och skrattade varannat.
    Älskar Ove <3
    Och kul att du tog upp filmen/boken här på bloggen. ?
    God fortsättning och kram!

  2. Åh filmen var så himla bra och mysig!<3 Man kanske får ta och läsa boken också.
    Hoppas du får en fantastisk dag fina Michaela! Kram

  3. Gud vad roligt att höra att du tyckte den var bra! Jag har också älskat boken och även Backmans sätt att skriva, och har tänkt att se filmen, men har varit lite orolig att den inte skulle vara lika bra som boken. Men nu blev jag ännu mer peppad på att se den!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

GÖMMA

IMG_3913

IMG_3914

IMG_3916

Den här Gömman från Klong fick jag av D i julklapp! Jag älskar den. Perfekt att lägga i nycklar, mynt, kvitton och andra saker man inte riktigt vet var man ska lägga. Jag avskyr när sånt ligger framme och skräpar och vill att allt ska ha sin naturliga plats i hemmet. Han känner mig allt för väl min älskling 🙂

  1. Vilken vacker liten sak! Jag har ett litet fat jag köpte i Iran i min hall där jag lägger sånt som nycklar/busskort 🙂 ser mycket renare och organiserat ut! Hatar oreda haha

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi