Mina tankar kring Skam, säsong 3

Spoiler varning! Läs inte vidare om du inte har sett tredje säsongen och inte vill veta som händer. För er som skiter i det och inte klarar av Skam-hetsen, det går bra att skippa det här inlägget för er också 🙂 Puss!

I morse såg jag klart Skam säsong 3!

My god!

För det första måste jag bara säga att den här serien är helt underbar. Sättet som vi får komma in i tonåren igen, soundtracket som sitter precis där det ska i varje scen, uppbyggnaden av karaktärerna. Den är fan mästerligt skapad och jag är enormt imponerad över personerna som ligger bakom den här serien. Tack för att vi får ta det av er kreativitet och era fantastiska hjärnor!

Sista säsongen har ju varit den mest hypade säsongen, alla har sagt till mig att ”oh, har du trean kvar? den är i särklass bäst”. Och ni vet ju vad som händer när människor gör så? Förväntningarna höjs, och därmed sänks upplevelsen en aning. Det är svårt att leva upp till skyhöga förväntningar och krav om att det ska vara ”något alldeles extra”. För jag tyckte att hela serien var något alldeles extra redan från början. Så ja, säsong 3 är både bra och framför allt viktig, men jag tycker att säsong två var precis lika bra.

Jag gjorde några anteckningar i mobilen, i dessa skrev jag:

”Jag känner igen den här säsongen i människor jag en gång kände. Bipolär. Skam. Sexuella funderingar. Och ångest.”

Personlighetsdragen som man får se och följa i den säsongen känner jag igen i personer som jag har levt kring. Jag får med jämna mellanrum frågan (eller diagnosen av vissa…) att jag är bipolär, men de baserar det på det jag skriver i den här bloggen. Jag vet inte om de har känt någon som är bipolär, men för mig är det tydligt att jag är en människa med HSP snarare än bipolär. Men jag känner igen den bipolära personen och jag tycker att de visar upp det så fint och okomplicerat. Ingenting är faktiskt komplicerat eller läskigt med diagnoser, bara speciellt. Och speciellt är fint.

Sedan är Isaks utveckling underbar att få följa med i. Även om jag inte gillar Isak generellt som karaktär, och har inte gjort sen första säsongen, så gillar jag hur all sorts kärlek presenteras i den här serien – viktig, stor och alldeles, alldeles omvälvande. Den känns ju precis sådär som den ser ut i serien.

”Jag älskar Jonas”

Genom alla säsongen har han kommit att bli min favvokaraktär. Jag tycker att han är ljuvlig. Så fin mot sina vänner, så glad, varm och förstående. Han är lätt men djup, glad utan att inte kunna vara allvarlig när det krävs. Hade varit dödskär i honom om han gick i min skola i tonåren! Vilken är er favoritkaraktär, ni som har sett alla säsonger?

”Vilde <3 Magnus JAG DÖR!!!”

Alltså hur gulliga är inte de här två personerna? Magnus alltså, så himla fin och tonårsaktig och underbar.

”Vänner är aldrig så viktiga som när vi är 15 år”

I en bok jag läser just nu pratas det en del om hur viktiga vänner är för en i tonåren. Även Skam visar upp det så tydligt – vikten i vänner. Man har aldrig så bra kompisar som när man är 15. Livsviktiga och hela ens värld. Sen växer man upp och vänskap är starkt, men det finns så mycket annat i livet. Familjen (som helt klart hamnar åt sidan i tonåren när allt är nytt och spännande), jobb, karriär, hobbys, eller bara vuxenvärlden generellt? Jag älskar att få ramla in i tonårsvänskap igen och minns den, både det bra och dåliga. Utanförskapet, men också känslan av att få tillhöra någonting. Så kul!

Vad tyckte ni? Kommentera! Så sticker jag och yogar sålänge. Puss <3

0c696ec0fc397971400bfb3265e4e7cf

  1. Jag tycker att säsong 3 var den bästa av dem, helt klart. Jag älskade att följa Isak och Evens starka kemi och attraktion, hur de hela tiden fann varandras blickar. Säsong 3 var även mer realistisk (jämfört med typ Williams liv i säsong 2 och att ingen någonsin verkade ha ont om pengar osv) och skådespelarna helt sjukt bra. Jag älskade säsong 2 men efter att ha sett säsong 3 bleknar den i jämförelse. William är den enda i hela serien som inte är en speciellt duktig skådespelare, det drar nog ner säsong 2 lite också.

    1. Intressant! Jag håller inte med, tycker att William var väldigt duktig och tycker att det där med pengar även hänger med i säsong 3 – Isak flyttar hemifrån (stor kostnad att betala en extra hyra etc. som förälder), Even tar in på svit (kanske inte har pengarna men gör det ändå pga bipolär, men har han ens ett kreditkort? Hur går det till? Vem har råd med en hotellsvit i tonåren?), en av tjejerna glider runt i en Stella McCartney-väska osv. Så ja, relationen till pengar förvånar mig genom varje säsong, men har förstått att medelklassen i Norge lever ganska bra och att det för dem är mer normalt än för oss här i Sverige, kanske. Kram!

      1. Jag bor i Oslo sedan 4 år tillbaka och det finns många många som vi svenskar kallar oljebarn så konsumtionen i serien är inte overklig:)

      2. Är 17 år och serien känns som att den är tagen ur mitt och många av mina jämnåriga vänners liv. Äntligen, äntligen en serie/film som kan skildra tonårshändelser på rätt sätt. De plockar verkligen upp de små händelserna som betyder så mycket som tonåring. Sättet dem pratar på, smsar på och förhåller sig till varandra är precis rätt i tiden. Jag älskar skam!!!

    2. Serien utspelar väl sig på Hartvtig nissen, en överklasskola i Oslo? Det är så fint,tycker jag, att det problemen verkar kretsa kring i karaktärernas liv är KÄNSLORR, kärlek, vänskkapsband, och svaga självförtroenden som behöver bli stärkta av inte minst vännernas uppbackning. och det handlar mindre om pengar, status, och utseende.

  2. Jag tyckte att säsong 3 var bäst! Och jag är nog en av dem som hypat den..
    Anledningen är att jag tyckte den kändes rå, äkta och på rikigt mer än de andra säsongerna ( trodde inte de gick efter säsong 2 ).
    Jag kände allt Isak kände och den bergodalbanan han var med om sken igenom skärmen. Älskar Nora och William men störde mig också på en hel del saker, många av situationerna var orealistiska och även hur folk betedde sig.
    Älskade säsong 2 men måste alltså säga att den helt klart bleknade jämför med den otroligt äkta kemin Isak & Even kunde porträttera.

    Iaf skam är en sån himla fin serie och jag hade verkligen behövt se den när jag var 15.

    <3

    1. Förstår helt vad du menar, om inte hypen hade varit så stor innan jag tittade hadeden garanterat gripit tag i mig starkare. Nu visste jag att den handlade om Isak, att han kommer ut, kärlek mellan två killar osv. Samt att den var ”HEEELT MAGISK” vilket gjorde att jag gick in med inställningen att bli totalt golvad, och det blev jag inte. Det var inte sååå mycket bättre än tvåan, men det var väldigt fint. Kram!

  3. Jag håller med dej Forni- Jonas är bäst!
    Gillar även Eskild och hur intensiv han är!
    Ledsen att ha sett färdigt men är samtidigt glad över att jag gillade hela serien! Du vet att man inte blir besviken över en serie när säsongerna blir sämre och sämre- här fanns det något bra i samtliga så flaggan avslutas i topp!
    Kram på dej

  4. Tycker att alla skådisar är fantastiska och älskar alla karaktärer pga att de alla tillför något. Kan känna igen mig både här och där, snarare i deras känslor än specifika historier. Och det bästa – ingen är perfekt. Alla har sina brister. Gillar att en person kan förändras eller överraska. T ex Vilde, som man lätt stör sig på. Samtidigt utvecklas bilden av henne över tid, hon är ju en känslig tjej men även modig. Undrar om vi kanske får följa Magnus i nästa säsong, han har säkert mycket tonårsfunderingar bakom sitt glada humör. Fin kille! Eller möjligen Sana, bakom den hårda ytan har hon säkert en känsligare sida. Den man fått skrapa på ytan allra minst måste vara Chris, hon har hittills bara varit en kul prick. Säsong 2 berörde mig mest pga igenkänning men alla är underbara!

    1. Åh jag skulle så gärna vilja följa Magnus! Som du säger så verkar han vara en spännande karaktär. Vilde är så härlig för hon växer på en, jag gissar på att hon får avsluta med sista säsongen. Kram!

  5. Åh trist det där med att för höjda förväntningar drar ner upplevelsen lite :/ Jag ÄLSKAR säsong 3 och har sett den 5 ggr rakt igenom.. Men så har jag då en personlighet som blir besatt av saker. Gillade inte säsong 2 pga William, så obehaglig snubbe?? Sklnt att han är borta. Isak är komplicerad men jag älskar honom SÅ mkt och hade varit dödskär i honom om jag varit 15! Jonas växte i tredje, tyckte han var riktigt störig i första? Höll på och retade Eva för hennes betyg och var konstig. Men i tredje är han <3 <3OCH gulle-Magnus alltså, så knäpp men ändå med bra råd. Och Sana såklart, älskar henne. Sorry för lång kommentar, har bara varit så besatt senaste månaden, haha! Är snart 29 bast och funderar ÄRLIGT på att köpa en Isak+Even tröja? 🙂

  6. Åh jag hade turen att inte ha hört någon om säsong 3 innan jag såg den och blev så sjukt berörd av den på en helt annan nivå än de två tidigare säsongerna. Jag älskar verkligen Isaks karaktär och hur han utvecklas under seriens gång och specifikt då i säsong 3. Sen älskar jag också hur de presenterar psykisk ohälsa eftersom det är något jag själv har gått igenom och som alltid finns där. (btw, din bok, GULD).
    Jag är nog en av få som inte helt älskar säsong 2, specifikt för att jag tycker att William är en skev douchebag och jag charmeras inte alls av deras romans. Men smaken är ju som baken 🙂

    Är så taggad på säsong 4, vem hoppas du på? Jag vill verkligen ha en säsong med Vilde men hoppas på att hon är säsong 6 (om det håller på så länge) så att man får se henne under själva russetiden. Vill se Jonas, Sana eller Even. Jonas för att han typ är världens bästa människa. Sana för att hon är stencool (och jag är fett nyfiken på hur hennes religion påverkar hennes liv på annat sätt än hennes vänner). Even för att han är en sån djup karaktär och jag vill verkligen se mer om hans bipoläritet och såklart mer av honom och Isak

    1. Intressant att man känner så olika. Jag kände mer för Noora och William än Isak och Even, även om det är väldigt fint det också såklart. Jag hoppas att vi får följa Magnus, Sana, Chris och i sista säsongen Vilde! Jag tror att hon är en karaktär som växer med åren och kommer sluta som ens favorit. Himla härlig serie. Kram!

    2. Håller helt med dig, Johanna, angående William. Känner ingenting för honom, han är precis typen av kille jag inte klarade av i mina tonår.

      ÄLSKAR säsong 3 av många anledningar. 1) Älskar Even och hans leende 2) Älskar Isaks sårbarhet 3) Älskar Jonas icke-reaktion när Isak kommer ut – det är precis så jag önskar det var, att personer inte inte ska reagera. I framtiden hoppas jag att folk inte ens behöver ”komma ut”, alla sexuella läggningar bör vara lika vedertagna som heterosexualitet, även om jag vet att vi har en lång väg kvar.

      För övrigt älskar jag att Vilde är så rakt på och att en först tror att Magnus är en tråkig karaktär, men att han sedan visar sig vara både ödmjuk, öppen och snäll.

  7. Älskar Jonas förhållningssätt och attityd när Isak ”kommer ut”.
    Så fint och så viktigt. Älskar säsong 3!

  8. Jag tyckte också att säsong 3 var bäst. Jag föll aldrig så där som alla andra verkar gjort för Noora och tyckte att hennes och Williams story var lite tråkig. Isak och Even däremot… Att se hur Isak utvecklas och öppnas upp, deras kärlek som var så påtaglig! När de kysstes i poolen grät jag, dels i det vackra med deras kärlek men också lycka över hur mycket mer acceptans det finns kring homosexualitet (med all rätta!) idag, även om de som är homosexuella säkert fortfarande stöter på en massa hinder och fördomar som jag inte kan förstå.

  9. Jag föll mest för säsong 2… Antagligen för att jag blev kär i Nooras och Williams relation och kunde relatera mest till den. Tyckte verkligen de levde ut den här längtan efter att vara nära och ömheten man känner.
    Sedan tyckte jag mycket om säsong 3 också, just för att den handlade om dem två. Väldigt fin kärlek, vi behöver se mer av kärlek mellan samkönade, det visas inte så ofta som det borde tycker jag. Sen vill jag hylla Jonas också. När Isak berättade för honom om Evan; HUR bra bemött blev han inte? Bästa Jonas! Att inte göra någon grej av det alls, bara ta det för vad det är. Underbar.

  10. Jag kollade på säsong 3 på norska innan den kom på svenska, jag hade hört att tredje säsongen var den sämsta, innan jag började kolla, tror det var därför jag blev totalt golvad av 3:e säsongen, det är konstigt hur mycket våra förväntningar över sånt här kan påverka oss. Tycker oftast jag blir med mind-blown av filmer böcker och dylikt som inte blivit hypeade innan!

  11. Jag har gillat alla säsonger på olika sätt, men jag tror att trean berörde mig mest känslomässigt. Håller med många ovan om att kemin mellan de två var helt otrolig, man kände den genom rutan. Hur sjukt är det att Isak är en vanlig kille som går på den skolan det spelas in på, liksom?! Hur kan man spela så bra? Aja, tyckte dom var himla söta ihop (Even är ju gudomligt vacker). Håller dock med om att Jonas är så fiiiiin, man älskar ju honom (typ kär i honom trots 27 och har kille?). Älskar också Eskild som är så fantastiskt peppig men också vettig och stöttande. Här är det jag kände för respektive säsong:
    Säsong 1: Kände igen mig såå mkt i Eva och Jonas förhållande, och gillade hur man fick följa när tjejgruppen växte fram
    Säsong 2: Kände också igen mig jättemycket i Noora och hennes brottande mellan att försöka vara strong & independent men ändå innerst inne så osäker och ensam (dock upplevde jag detta stadie långt senare än i gymnasiet)
    Säsong 3: Kemin och kärleken mellan Isak & Even, samt att den var lite mer allvarsam och djup

    /end of essay

  12. Jag gillade mest säsong två. Så otippat att en tjej somNoora och en kille som William skulle bli kära, så spännande att följa och jag blev småkär i William haha. Jag själv var en tjej i tonåren som nog kärade ner mig i sådana killar som William, men fick killar som Magnus. Även fast Magnus nu i mina vuxna ögon sett är hur härlig som helst <3 Och jag är även sambo och har två barn tillsammans med en "Magnus-kille" idag:) Säsong 3 va också bra, mest fin och härlig att se kärleken mellan de två. Even-hur snygg och charmig!!? Hursomhelst tror jag alla kan känna igen sig lite i karaktärerna och händelserna.. ibland känns det liksom som att se sitt tonårsliv på snabbrepeat.

  13. Åh, jag blir också så tacksam för att jag verkligen inte hade lyckats höra något om säsong 3. Hoppades typ lite på att Isaks sexualitet ”skulle få vara med på ett hörn” (haha) och blev så himla glad när det visade sig att den snarare spelade hela huvudrollen. Hur fint som helst! Kan fortfarande vara helt förundrad över hur man som snart 32-åring kan tycka att den här serien är så himla bra, men den går ju genom alla åldrar, verkar det som. Föll som en sten för Noora (duh), men även Chris och Sana, så uppskattade tidigare säsonger utifrån dem. Hoppas få se mer av dem, samt gärna Vilde och Jonas framöver.

  14. Älskar Jonas i säsong 3! Men hallå i säsong 1? Superpretentiös och nedlåtande mot Eva när de är tillsammans. Skrattar åt hennes betyg och är nedvärderande kring hennes person för att hon inte har egna åsikter/inte har hittat sig själv (vem tusan har det vid 16 års ålder??). Tycker han har fått en helvändning i sin personlighet och är fantastisk mot speciellt Isak i säsong 3 :))
    I övrigt så fin och viktig serie. Aldrig sett någonting som kastar mig tillbaka till den åldern så pricksäkert innan!!

    1. Ja, det är spännande att karaktärerna mognar under tiden precis som det är på riktigt. Är stor skillnad från 15 till 16 till 17. Och är inte förrän man är 25 som man är färdigutvecklad i hjärnan och fullt förstår konsekvenser av ens handlingar.

  15. Jag har precis läst (eller rättare sagt lyssnat) på Fredrik Backmans ”Björnstad” och där skriver han exakt om det med vänner i 15 års åldern. Han skriver bland annat att en av de viktigaste sakerna mamman i boken önskar sina barn är att de får uppleva hur det är att ha en bästa vän när man är 15 år för man får aldrig sådana vänner, eller den relationen, igen när man blir äldre. Har tänkt mycket på det här och det är så sant. Jag ser tillbaka på mina ungdomsår som svåra för att det är så många tankar och känslor som snurrar i 130 hela dagarna, men också så otroligt fina för att man hade sina vänner. Vi formade och stöttade varandra genom olika situationer, precis som de gör i Skam.
    För övrigt så fastnade jag totalt i säsong två. Jag våndades och kände med alla karaktärer. Satt igen med känslan av att jag är glad att de åren är över och att jag kom ganska hel ut ur det. Hade jag inte haft mina vänner hade det aldrig gått lika bra.

  16. Hej!
    Jag undrar vad priset ligger på en middag/avsmakningsmeny på Okko? dyrt jämfört med Sverige? Med vänlig hälsning,
    Lina

    1. Hej! Dubai är rätt dyrt just nu, eftersom kronan är så svag, ja. Jag tror att vi betalade ca 3500-4000kr för middagen. Det är inte en avsmakningsmeny utan vi bad dem sätta ihop sina favoriter när vi kom dit 🙂 kram!

  17. Skam är helt obeskrivligt bra! Säsong 2 är min favorit, kände redan innan jag såg säsong 3 att jag inte skulle kunna släppa andra säsongen så lätt… Har sett om den ett flertal gånger nu och det pirrar fortfarande i magen i en del av scenerna med Noora och William… Antar att det handlar om att det är störst igenkänning där! Har ju typ regrederat mentalt nu och önskar att jag gick gymnasiet igen haha.

  18. Säsong 1 är min favorit för det handlar så mycket om kompisgänget och hur vänskapen växer fram. Och hur man backar varandra.

  19. Tycker också Jonas är en fantastisk karaktär- så nyanserad och verkligast av alla på något sätt. Noora är också grym men på något sätt lite för bra, jag känner inte igen hennes säkerhet och dräpande kommentarer i någon från mina gymnasieår. Kanske är jag lite avis, hon är ju helt klart den man ville vara i den åldern. Kände mycket med hennes och Williams relation men sen är den grejen ju också en kopia av Stolthet och fördom och såna historier är man ju en sucker för 🙂 ogillar William som karaktär dock, såna killar har man sett och träffat alldeles för många av och det är tröttsamt. Därför gillar jag extra mycket hur i säsong 3 Isaks och Jonas lilla gäng går från att verka sådär supergrabbiga till de djupare samtalen där det märks att ja, de är rätt smarta snälla fina killar ändå. Hoppas på Vilde eller Jonas i säsong 4!

  20. Älskar skam och tycker verkligen att alla säsonger är bra på sitt egna sätt och tar upp viktiga ämnen och nya vinklar.
    Men en sak jag blev lite besviken på i säsong tre är hur de avslutade Noora och William relation på ett lite tråkigt sätt? Det var ju sådan himla passion och ”meant to be” i säsong två med sedan i säsong tre tycker jag att Noora nästan blev lite löjlig och som att det blev ett ”nödslut” på deras relation i och med att William hoppade av serien…Eller? Någon som håller med?

    1. Jag håller verkligen med! Visste inte innan jag såg säsong 3 att ’William’ hade hoppat av och inte skulle vara med, så jag satt liksom under hela säsongen och väntade på att han skulle dyka upp och sen när han inte gjorde det kändes det jättekonstigt. Personligen för mig var det väldigt svårt att släppa tanken på dem tillsammans, särskilt som du säger med den passionen som varit i slutet på säsong 2. Hade det inte varit bättre att ”låtsas” som att de fortfarande var tillsammans, och att hon bara kom tillbaka för att gå färdigt skolan eller liknande? Mvh Sucker for lyckliga slut 😉

  21. Jag älskar Skam! Har sett alla säsonger minst två gånger, lyssnat på Skam-podden, varit på Skam-quiz haha. Men jag håller inte riktigt med dig om Jonas faktiskt.. Speciellt i första säsongen, där har han bara en tyken jargong. Exempelvis när han och Isak pratar om sina betyg och skrattar när Eva berättar vad hon fick. Hur han liksom beter sig mot Eva när han är bland kompisar. Men efter att det tar slut mellan dem börjar jag tycka om honom mer. Hans reaktion när Isak när han berättar om sin sexualitet är bäst!

  22. jag känner mig som den enda, men jag fullständigt älskar karaktären Even. Han är förutom att vara overkligt vacker på utsidan också en så fin person på insidan. Han verkar stå upp för vad han tycker om (töntig musik, teckna, romantiska filmer, Isak m.m.) och skiter i att det inte är typiskt ”grabbiga” intressen.
    Sen är Henrik Holm fantastisk på att porträttera depression. Från att själv vara närstående till en deprimerad känner jag igen många av de små detaljerna han lyckas porträttera. Jag tror att Henrik har en fantastisk karriär framför sig och hoppas verkligen se honom i fler tv- och filmproduktioner i framtiden. Det gäller förövrigt flera av skådespelarna i serien. Tarjei som spelar Isak är också otroligt duktig. Han får i alla fall mig att kastas tillbaka till känslan att vara sådär fullständigt superförälskad som man kunde bli i tonåren.
    /Emma (SKAM-besatt som sett om säsong tre 4 gånger redan)

    1. Du är inte ensam om att älska Even! Han (Holm) gör en fantastisk insats som bipolär. Even har dessutom golvat mig med sin charm och gudomliga utseende. Och kärleken mellan Isak och Even är det mest äkta jag någonsin skådat på TV.

      Säsong 3 var definitivt bäst i mitt tycke. Vid sidan av den gripande historien finns all symbolik. Det finns massor av symboliska hintar och här är några scener.

      -Isaks skåp i skolan. I början av säsong 3 kunde han knappt med våld få upp skåpet. Under säsongens gång blir skåpet mindre trögt. Vid ett tillfälle passerar Even och slår till skåpet för att hjälpa Isak. I samma ögonblick som Isak är outad som homo i skolan (”kommit ut”) glider skåpet upp utan problem framför Isaks förvånade ansikte. Subtil och genialisk referens till att komma ut ur garderoben.

      -Gud och Julius Ceasar flyr tillsammans på en cykel i ett kärleksrus. Oemotståndligt.

      -Poolscenen som är en direkt copy av Baz Luhrman där t.o.m. musiken är samma som ur Romeo & Julia i motsvarande scen.

      -Isaks ”uppenbarelse” i kyrkan när han plötsligt inser att Evens sms i själva verket är ett självmordsbrev och Isak springer för Evens liv för att rädda honom.

      För mig är Skam säsong 3 en realistisk och gripande kärleksskildring med ett stort djup. <3

  23. Alltså SÅ kul, det du skriver om Jonas. För jag känner EXAKT likadant! Är på riktigt sååå tonårskär i honom – det där lugnet han har och precis som du säger: omtanke, lättsamhet men ändå allvar, han försöker alltid förstå. Herregud, är snart 24 år gammal och det enda jag vill nu är att hitta en kille – inte en som vill ligga och inte en som vill bli i något allvarligt vuxenförhållande – vill ba ha en söt kille i hoodie som man kan ligga på soffan och hångla med i 8 timmar utan att kunna slita sig från varandra. Som när man var 16.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi