Jag har en ny favoritpodd under de senaste veckorna – Bingo och Katrins relationspodd! Jag började lyssna på den för några veckor sen för att ta in något lättsamt under min promenad till jobbet och det är precis vad jag behöver just nu. Skrattar högt flera gånger under varje avsnitt och höjer förskräckt på ögonbrynet lika många gånger – haha. Jag tycker att deras mejl de får in är sååå roliga att lyssna på och eftersom jag själv är så intresserad av relationer är det superkul att få en inblick i andras. Dessutom tycker jag att de verkar ha en så fin och stark relation trots att de har separerat. Jag lyssnar på dem så tänker jag att Gud, vad jag önskar att jag och D är lika generösa mot varandra om vi eventuellt skulle gå isär efter att vi har skaffat barn. Det är såklart svårt att få till om någon har sårat den andra men om en separation sker för att kärleken har gått förlorad, ja då hoppas jag att vi kan fortsätta vara ett team, vänner och umgås med varandra.
NÅVÄL det var inte det jag var inne på utan en fråga de fick i senaste podden… när jag gick hem igår så pratade de om att väva in andra personer i ens sexliv när man har varit tillsammans en längre period. Bingo sa att han har flera vänner som efter tio år ser på otrohet på ett mildare sätt – alltså att det inte är hela världen. Han sa att flera i hans vänskapskrets pratar om att ta in andra personer i deras sexliv även om det är på olika sätt – swingers, trekant, ”otrohet” etc. och att båda parterna är okej med det.
Vad tror ni om det här? Är man mer benägen att se på sin relation på ett ”öppnare” sätt efter tio år? Har ni varit tillsammans med någon så länge – hur förändrades era tankar kring er relation genom åren? Mycket intressant det här. Frågan är om vi går mot ett mindre monogamt samhälle jämfört med tidigare årtionden eller om skillnaden är att vi pratar högt om det nu för tiden? Men att det kanske alltid har funnits!
Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 13 år. Vi träffades i ung ålder (16 & 18 år) och har idag två barn ihop. Klart att relationen har förändrats sen vi var unga, men bara till det bättre skulle jag säga. Idag vet vi vart vi har varandra och är trygga på ett helt annat sätt i vår relation. För oss slulle det inte vara akutellt att ta in någon annan i vår relation. Istället är vi trygga i vårt förhållande och vågar pröva och utvecklas tillsammans i relationen och sexlivet, han och jag.
Tack för en grym blogg!
Kram Michaela
Hoppas inte det!! Eller visst, om vissa par vill ha det så, men personligen vill jag bara ha min pojkvän för mig själv och hoppas på detsamma för honom… Okej att man flörtar men max det!
Snart varit tillsammans i 11 år, varav flera som gifta. Mer kär än någonsin!❤
Har varit tillsammans med min numera man i 10 år men är lika anti otrohet nu som då! 🙂 i början var jag nog mer orolig över att han skulle hitta nån annan som han blev kär i. Nu är det mer tvärtom – orolig att han skulle vilja ”komma bort” från mig och söka ngt nytt och mer spännande. Vi är dock väldigt trygga med varandra och har gått igenom väldigt mycket, både glädje och sorg tillsammans som svetsat oss samman, så jag är inte alls speciellt orolig över det. Jag vet att om min man skulle tröttna på mig, alltså inte vara kär längre så skulle ha ta upp det med mig långt innan han gjorde något liknande otrohet. Swingerfester, trekanter osv känns däremot mer som en personlighetsgrej – tror inte nån av oss är speciellt sugen på ngt sånt 🙂
Jag har varit ihop med min kille (man?) i snart 10år och nej, otrohet är inget för mig. Jag dömer naturligtvis ingen. Alla får göra som de vill så länge slla parter är införstådda i spelreglerna.
Jag har i år 15 år tillsammans med min man och skulle aldrig kunna tänka mig ett ”öppet” förhållande, tror det har mer med personlighet än år tillsammans.
Jag har varit tillsammans med min man sen 11 år, och vi har ett barn tillsammans. Jag är ”bara” 27 år ändå… (tänker att åldern kanske är en del i det hela??) För min det är det helt och hållet 100% otänkbart! Har svårt att se att det ändras även om 10 år till, eller 20 med för den delen!
Hej! Jag och min kille blev ihop för 8 år sen och har ett öppet förhållande sen ca 1.5 år tillbaka. När vi blev ihop så var vi inte mer än 16 år gamla och anledningen till att vi håller det öppet just nu är att vill samla på lite erfarenheter. Jag blev helt enkelt rädd att om ytterlige 8 år så kommer jag ångra att jag aldrig har testat att ligga med andra. Samtidigt så är vi fortfarande jättekära i varandra och är övertygade om att vi kommer att hålla ihop även i längden. Jag kan verkligen säga att vi båda har mått väldigt bra av det här. Just nu så har vi ett distansförhållande vilket visserligen gör det enklare att testa grejer med andra utan att såra partnern. Och vi har några regler, t ex så ’dejtar’ vi aldrig och träffar inte samma person mer än en gång. Det är många som inte förstår sig på oss och tycker att ’Älskar du någon så bör du vilja vara med enbart den personen’. Slutsatsen folk ofts drar är att det måste vara något med vår relation som inte är helt rätt. Själv känner jag tvärtom: efter 8 års förhållande har jag så oerhört mycket förtroende och respekt för min kille att jag vet att ett ligg inte betyder något för honom. Visst har vi också situationer där det hela kan kännas konstigt eller där en av oss blir svartsjuk – men i överlag så tror jag att vi har ett mycket starkare förhållande än många som lever monogamt. Jag känner absolut inte att jag ’delar’ min pojkvän med någon annan (som du skriver LR) i och med att alla våra erfarenheter med andra är så pass kortvariga och fysiska. Kram & sorry för långt inlägg !
Jättespännande att läsa! Kul med någon som delar med sig av det som ändå inte är normen 🙂
Nu har jag å min man bara vart tillsammans i 8 år så kanske ska vänta 2 år till innan jag uttalar mig 😉 Men nej, nej, nej, aldrig att vi skulle blanda in en till i vårt sexliv!! Vi har ett väldigt bra sexliv (enligt oss då hehe) och eftersom vi känner varandra så jävla bra och är trygga med varandra så blir det bara bättre. Skulle vi separera så skulle det helt klart va en sorg att inte få ligga med honom mer. Bara tanken av att någon annan ska va nära min man … usch ryser av svartsjuka… man kan spica upp sitt sex på 1000 olika sätt innan man blandar in andra levande ting haha…
Det behöver inte betyda att övergå till ett polyamoröst förhållande från ett strikt monogamt, men jag tror absolut att det är sunt och en ganska naturlig utveckling av ett långvarigt förhållande att båda släpper lite på den ”djurikska” inställningen till sin partner som en ägodel.
Jag lyssnar också på deras podd och tycker att de är fantastiska! Däremot håller jag inte alls med dem om att man skulle vara mer benägen till andra partners efter 10 år. Jag och min man har varit tillsammans sen vi var 16 år. Idag har vi varit tillsammans i 14 år, gifta i 5 och väntar vårt andra barn. Jag är mer kär än någonsin och skulle bryta ihop totalt om min man var otrogen. Han betyder för mkt för mig för att jag skulle vilja dela honom med någon annan och jag själv vill inte vara med någon annan heller. Ibland träffar man bara rätt även om det kanske är ovanligt nuförtiden. Tack för en så fin blogg. Kram
Jag och min sambo har varit tillsammans i åtta år, sedan vi var 16-17 år. Det är klart att det händer att man tänker på andra, hur det skulle var att vara med någon annan. Samtidigt har ju sexlivet bara blivit bättre med åren och därmed finns det av den anledningen inget behov att vara med någon annan, vilket man kanske kan känna om sexlivet istället gått åt andra hållet. Vill ju inte heller leva med någon annan på ett känslomässigt plan. Däremot har min syn på otrohet kanske ändrats något (tänker då på något som händer en gång, inte att den ena har ett långvarigt förhållande bakom ryggen på den andra) och jag är inte helt säker på att jag hade lämnat för ett snedsteg. Det är ju ett helt liv vi pratar om.. Men det är svårt att svara på när man inte varit i den situationen.
Jag har haft min partner i över 11 år och ser verkligen inte att det skulle vara mer OK att ta in någon mer, byta partner, vara otrogen.. hell no.
Jag och min man har varit tillsammans i 6 år och har precis fått vårat andra barn. Att vi har betydligt mindre sex nu än när vi träffades är knappast något att hymla med och delvis beror det på att min sexlust under graviditerna inte varit mycket att tala om vilket såklart kan leda till en frustration hos oss båda. Men att lösningen på det skulle vara att han låg med någon annan. Det skulle aldrig fungera i min värld. För mig är monogamitet en stor del av en kärleksrelation och jag skulle inte stå ut med svartsjukan bara tanken på att han var med någon annan. Dessutom så skulle man ju inte behöva undra när det eventuellt skulle ske eftersom man som småbarnföräldrar har ganska begränsad ”egentid”. Vi har faktiskt berört ämnet då främst jag både läser bloggar och lyssnar mycket på podcasts och har hört många diskutera ämnet och får det att låta som att ”alla” har det så nu för tiden. Min man säger själv att det är otänktbart och jag har hitintills inte pratat med någon kompis som har haft relationer kring 10 år som tyckt att det låter som en toppenidé heller. Det röda tråden jag ser är snarare att de som separerat med barn möjligen har en annan inställning, kanske det som är skillnaden. En krossad ”kärnfamilj” i bagaget lika med mer öppen för alternativa kärlekskonstelationer?
Smaken är som baken… men helt otänkbart för mig! Jag och min sambos kärlek och allt annat är fullt tillräckligt <3
Jag skulle bli jätteledsen om jag fick veta att min kille skickade meddelande eller ännu värre träffade någon tjej. Delade intima tankar om livet och vardagen med bakom min rygg. Däremot skulle jag inte bli lika ledsen om han var kåt och låg med någon. Sex för mig är inte det allra heligaste utan handlar om lust, lekfylldhet och att man är KÅT. Klart man fantiserar om andra och jag tycker det är ok under överenskomna omständigheter att LIGGA med nån annan. Tjejer som killar. Tillsammans och enskilt. Men när det börjar vara nåt annat än sex, då blir jag sårad.
Jag och min kille fantiserar om att ta in någon mer, eller ev. gå på sexklubb.
Vet inte om vi någonsin kommer ta det längre än så, jag är lite osäker på om jag skulle klara det. Är extremt avundsjuk av mig. Så blir ev. Sexklubb och bara ha sex med varandra.
Men otrohet är en helt annan grej!
Skattar mig mest lycklig som har en man som har liknade fantasier och så som jag själv har. Och viktigast av allt, vi har stor respekt för varandra, vi skulle aldrig vilja göra saker som skulle såra den andra. Och vi pressar inte varandra att göra saker som den andra vill i sängen. (Eller annars)