Frågor med Forni

Jag fick din bok av min man i julklapp, började läsa och fastnade. Precis så som du skriver känner jag just nu, misstänker att jag är på väg att bli utbränd eller så är jag bara trött på allt…
Jobbar till största delen hemifrån så i princip noll socialt liv (förutom man och barn), någon snabbfika med en vän hinns med då & då ( väääldigt lätträknade det sista halvåret). VAD gör man? Vi har även flyttat så mina barndomsvänner/föräldrar osv bor en timma enkel resa bort, (vi flyttade pga jobb samt släkt, nu finns de tyvärr inte i livet längre och jag känner oftare och oftare att jag vill tillbaka ”hem” )…
Hur fasen hittar man tillbaka till glädjen och livet? Jag älskar livet och mitt jobb men detta tär på mig så enormt mycket 🙁

Hej fina du!

Det låter som att du saknar ett socialt liv. Det är väldigt enkelt att hamna där när man är frilans/jobbar hemifrån och jag hamnar själv i dessa svackor ibland då jag mår dåligt för att jag känner mig ensam. Jag tror att mycket av din glädje kan hitta tillbaka om du försöker väcka liv i ditt sociala liv! Hur du ska göra det kan jag inte svara på. Kanske är det att flytta tillbaka till familj/gamla vänner, eller att skaffa nya i den stad där du nu bor. T.ex. att du bestämmer att tre gånger i veckan måste du träffa folk/vänner på något sätt. Sedan tror jag att det är superviktigt att man rör på sig när man jobbar hemma! Se till att gå en promenad varje dag, även om du inte har några ärenden, och kläm in ett träningspass eller två i veckan. För oss ensamvargar är det nästan lika med överlevnad.

Våga söka kontakt hos andra människor, jag kompisdejtar en del och det är otroligt givande eftersom det ger mig både lycka, glädje och bekräftelse.

Stor kram och lycka till!

Så mysig helg! En liten fråga till frågor med Forni, vad är er fina soffa ifrån! Vi har precis köpt gemensam lägenhet och jag letar ihjäl mig efter en snygg och stor soffa men hittar ingen!:(

Hej kära du!

Den kommer från Habitat som faktiskt har snygga, stora och prisvärda soffor! Vi letade efter en stooor soffa och det var minst sagt svårt, de vi hittade var antingen famijesoffor hos Mio (vilket inte var vår stil) eller soffor i en prisklass på 50 000kr och uppåt. Men hos Habitat hittade vi faktiskt två stycken stora soffor som passade in hos oss och vi valde den blåa.

Lycka till med soffjakten!

img_5900.jpg

Hej Michaela!

Jag har följt din blogg ett tag och gillar speciellt dina frågor med Forni inlägg. Så här kommer nu min fråga till dig.
Du har ju ångest och tidigare sagt att du kanske valt att hantera din ångest med att ta en fylla o sen mår man ju bara sämre efter det osv…
Hur ser du på alkohol och ångest idag i ditt liv? Du är ju inte ute sena nätter så ofta längre, men när du är det känner du ångest över hur mycket du dricker, att du dricker lika mycket som alla andra och känner att du ”måste”? Hur känner du följande dag över att du varit ute sent och druckit mycket?
Eller känner du inte såhär till alkohol och fest?

Jag har själv mycket ångest ibland när det kommer till utgång med kompisar och alkoholkonsumption, den ger mig mycket ångest innan jag ens gått ut.

Hoppas min fråga kom fram på rätt sätt 🙂

Hej fina du!

Vilken intressant och viktig fråga! För mig finns det en tydlig skillnad på min alkoholkonsumtion nu och då: Då drack jag för att döva något, vilket aldrig hjälpte utan bara spädde på ångesten. Det gör jag aldrig nu.

Däremot så är alkohol ångestframkallande, speciellt för oss högkänsliga personer. Det betyder att jag ofta får bakisångest om jag har tagit en fylla, säg två av tre gånger kommer ångesten. Som du säger så händer ju inte det så ofta att jag går ut längre, och det är delvis för att jag inte orkar må dåligt och ha ångest efter något som ska vara en rolig kväll. Det är tråkigt när jag går ut med mina vänner, har hur kul som helst utan några ”snedsteg” på fyllan och sen dagen efter vaknar jag ändå upp med något som skaver inuti. Det är helt enkelt inte värt det så ofta och jag väljer numera mina tillfällen. Sedan förstår jag ju att det är kemiskt och därmed kan jag lugna mig själv med vetskapen om att det kommer gå över. Dagen efter en utekväll försöker jag alltid träffa upp några kompisar eller något för att minska ångesten. Det hjälper för mig.

För såhär är det ju, att vi högkänsliga reagerar starkare på alkohol, nikotin, koffein etc. Vilket betyder att vi måste vara lite försiktigare med det. Samma sak för personer som är bipolära/manodepressiva. Man måste passa sig lite mer än de där lättsamma människorna 🙂

Mitt tips till dig är att välja dina fyllor noggrant och att dricka lite + långsamt de andra tillfällena. Om dina vänner alkoholhetsar, säg bara att du inte vill bli för full och om du känner att du behöver dra till med en vit lögn eller två så gör det! Vi lever ju i ett rätt skevt samhälle där alkoholhets tyvärr tillhör vanligheterna så ibland får man göra vad som krävs. Och de gångerna du vill gå ut och bli lite full, se till att vara snäll mot dig själv dagen efter. Förbered med resorb, huvudvärkstabletter om det behövs och goda grejer i kylen. Boka upp en dejt med en kompis och PROMENERA. Det bästa tipset mot alkoholångest är promenader. Det är egentligen bra mot all sorts ångest.

Om ni andra har tankar och funderingar i ämnet så får ni gärna kommentera, det är en intressant fråga att diskutera. Stor kram till er alla!

img_5923.jpg

En fråga till ‘Frågor med Forni’.

När var du riktigt rädd senast? (så rädd att hjärtat hoppade till eller att det strömmade en kall kår genom hela din kropp)?
Det känns som att du, till skillnad från jag, lever ett väldigt tryggt liv på fina Östermalm. Du behöver inte efter jobbet ta nattbussen hem till förorten och mötas av gäng med killar som skriker och visslar på en. Jag är rädd i stort sätt varje dag….
Nyfiken på våra skillnader. Kram

Hej!
När jag gick hem från en kväll med mina tjejkompisar för några veckor sedan stod det en man som var klart påverkad utanför min port. Jag trodde att det var min kompis som bor i samma port först så ser inte förrän jag står någon meter ifrån honom att det är någon annan, någon som är drogpåverkad och har grumlig blick. Jag bodde mitt emot Polishuset förut, den utgången där de från häktet går ut, så lärde mig känna igen påverkade galningar ganska väl efter de åren. I alla fall så frös kroppen till is eftersom jag såg hur han tittade på mig. Med en blick som vet om att den äger situationen. Jag, en liten tjej som är berusad i höga klackar. Han, en stor man med vetskapen om att han kan fysiskt sett göra vad han vill med mig. Men jag lyckas ta mig in i porten utan större problem och ser honom stå och hånle mot mig när den stängs igen. Då var jag rädd, så rädd som man blir när kalla kårar bara strömmar genom kroppen.

Om du är rädd i stort sett varje dag så skulle jag, om jag var du, se till att försöka förändra min livssituation. Byt jobb, ta ett jobb dagtid istället! Så slipper du vara rädd när du tar dig hem om nätterna. Om du inte vill byta jobb, skaffa körkort, köp en billig begagnad bil och åk bil hem från jobbet. Om budgeten inte tillåter: se till att ha en cykel vid busshållplatsen så att du kan cykla hem (går snabbare och är mindre läskigt, tycker jag i alla fall).

Östermalm eller förort, vi är båda två kvinnor som blir rädda för män eftersom vissa män är jävligt obehagliga och vill skrämmas eller göra oss illa. Jag har också bott i förorten och åkt nattbuss hem. Sprungit ifrån män som skrikigt saker efter mig, eller behövt ringa polisen när en påverkad man på gatan hotat med att ”ta den här kniven och köra upp i din jävla fitta gång på gång tills du är död”.

Jag tycker om att gå överallt, men män gör det omöjligt för mig att kunna göra det hela tiden, eftersom det är för osäkert. Jag älskar att promenera hem från restauranger, barer eller klubbar (bor ganska nära de flesta) men det går inte för då och då läser jag i tidningen om någon som blivit våldtagen, rånad eller slagen i närheten av där jag bor (bor ju inte så långt från Stureplan). Så jag tar taxi och började faktiskt ta taxi hem ganska tidigt i mitt liv, även när jag hade lite pengar såg jag alltid till att ha pengar till taxi hem snarare än en till drink/ett paket cigg/fyllemat etc. Det handlar om prioriteringar (om det finns utrymme för prioriteringar och man inte lever på minimum). Jag har vänner som inte vill åka taxi hem, för de har blivit skrämda av taxichaufförer som har gjort obehagliga saker mot dem/med dem (det har hänt mig också), men jag tycker att Uber känns tryggt eftersom det är så tydlig profilering av chauffören precis som det är på mig som kund. Plockar inte en taxi på gatan om jag är själv längre.

Parantes: Jag förstår att ni som bor i mindre städer inte har möjlighet till Uber – men hoppas att ni låter mig ge tips utifrån min egen livssituation också. Blir svårt om jag ska ge tips till en person jag inte känner eller vet någonting om, men jag gör mitt bästa så snälla bli inte arga på mig för att ”inte alla har råd med Uber/egen bil/byta jobb/bo på Östermalm”. Jag gör mitt bästa för att komma med så bra tips, råd och tankar som möjligt. Okej då fortsätter vi:

Jag tror att alla vi kvinnor lever med rädsla över att bli utsatta för grejer i våra liv och det vi kan göra är att vara så rädda om oss som möjligt, utan att för den sakens skull sluta leva. Puss då.

  1. Frågan om att vara rädd gör mig så jävla ledsen och arg. Läste precis i tidningen om en tjej som blivit överfallen i ett motionsspår. Man kan fan inte ens gå ut och jogga längre. Jävla män alltså.

  2. Angående kvinnors trygghet: jag tror att det är så otroligt viktigt att polisanmäla! Många gånger kanske det inte leder till något men en annan gång kanske det är sista puzzelbiten i ett större fall. Till exempel: jag blev utsatt för en obehaglig man på bussen och jag bestämde mig för att bli riktigt arg! Det här var (som tur var) en nattbuss med relativt mycket folk så när jag HÖGT förklarade att jag inte hade något intresse av att prata med honom och att han kunde sätta sig någon annanstans och sedan vänder mig till de vid sätet bakom och ber att få låna deras telefon säger de ”absolut, och vi följer dig hem, du bor ju precis vid oss ;)” Jag tror det här räddade mig den gången. Jag valde (utan att förstå det då, när jag var 10 år yngre) ut någon som skulle hjälpa mig, vilket är viktigt! I en folksamling väntar alla på att någon annan ska hjälpa, därför måste du tyvärr berätta för den du vill ha hjälp av att det är just hen som ska hjälpa dig. Mannen i paret hade reagerat på vad som hänt och sagt till sin flickvän att de borde hålla koll på oss, men hade jag inte själv sagt att jag behövde hjälp hade de kanske inte gjort något. Sedan skrev jag ner ALLT jag kunde komma komma på om händelsen, ringde polisen och hörde sedan ingenting mer på ca 3 år. Plötsligt en dag ringer en närstående som arbetar som polis och ställer en fråga som jag svarar på och jag får inte veta något mer men jag tror de misstänkte att den här mannen varit inblandad i ett annat fall. En kompis till mig hade flera vänner som blivit tafsade på i förbifarten av en man. Det skedde mitt på dagen i samma område och de trodde alla att han råkat komma åt deras skrev. När de pratade med varandra insåg de att det Inte var ett misstag och gick till polisen som gjorde en fälla (detta var inte i Sverige) och kunde gripa mannen. Han nekade först men det blev rättegång och när han såg de tillsammans erkände han. Anmäl hellre för ofta!

  3. Jag känner precis så där med alkohol. Dels mår jag dåligt dagen efter av bara två glas vin nu för tiden, men sedan känner jag direkt den där ångesten! Om än jag bara tagit en öl kan jag ha ångest över så löjliga saker; tyckte folk att jag sluddrade eller var pinsam? Det har hur som helst resulterat i att jag inte tycker att det är värt det och dessutom finns det så många goda alkoholfria alternativ. Dock är det så trist att det inte är lika accepterat och att en alltid ska mötas med frågor om varför eller ifall en är gravid.

  4. Hej. Undrar om du kommer ha fler samarbeten med Grounded Factory?
    Tack för en underbar blogg, finner alltid massor av inspiration här 🙂

    Kram

  5. Jättefint och bra och ärligt svarat på den sista frågan (som jag anser var på gränsfallet till orättvist ställd). Du svarar på ett så moget sätt och respekten för dig bara ökar. Tack för det, Michaela.

    1. Tack Rebecka! Jag kände precis som du att kommentaren var på gränsen och visste först inte hur jag skulle ta mig an den (kände mig aningen påhoppad). Men insåg att det inte tjänar någonting till att ifrågasätta, utan att vi alla får ut mer om jag förklarar och beskriver rädsla ur mitt perspektiv, utan att vara orättvis tillbaka. Stor kram!

  6. En fråga till ”Frågor med Forni”

    Hej! Jag har en fråga eller en tanke kanske.. Jag och min kille gjorde slut ganska nyligen efter drygt 3 år tillsammans, det var ett klokt val, jag har inte mått såhär bra på länge. Vi växte helt enkelt ifrån varandra och han hade andra prioriteringar än mig. I alla fall…… Jag är nu 22 år, men jag kan ändå känna sådan panik över att jag är singel eller, egentligen panik över alla som är tillsammans med sin ungdomskärlek från 16/17 år och redan varit tsm i 4-6 år.. Herregud varför känner jag sådan stress över detta!? Jag är nog lite typiskt ”svensson” och önskar gärna vara gift, ha barn + hus innan 30. Jag har ju 8 år på mig krasst sätt och trivs faktiskt rätt bra själv.
    Tror du det kan vara skillnad på att hitta kärleken tidigt i tonåren eller senare i 20-30 årsåldern? Jag har ju egentligen all tid i världen, ingen säger ju att jag måste gör allt detta innan 30. Har du någon gång känt denna ”stress” ? Förlåt för rörig fråga/tanke!
    PS Älskar dina böcker! De har hjälpt mig så mycket! Kram

  7. Bra tips i sista frågan, även om det är tråkigt att det ens ska behöva tipsas om hur man ska slippa vara rädd för män. Det borde inte vara så. Men här kommer ytterligare ett par tips som jag använt mig av, både i små och stora städer:

    1. Prata i mobilen. Ring någon när du går själv, och om du inte får tag i någon låtsas. Prata högt och ljudligt om att du är på väg hem och var du är någonstans. Jag uppfann en låtsas sambo som jag fejkpratade med när jag gick mellan skolan och lägenheten när jag pluggade.

    2. Sov hos kompisar efter sena kvällar. Om man är flera som är ute ihop, ha sällskap hem och sov över. Det är alltid trevligare att ta sig hem på dagtid.

    3. Starta en facebookgrupp. I min hemstad finns det en grupp som heter Tjejer för tjejer, där man kan skriva en rad om vart man är på kvällen och vart man ska när man ska hem (område, inte adress givetvis). Så kan man antingen ha sällskap, dela taxi eller få skjuts av tjejer som ska till samma område.

  8. Jag kommenterar sällan men är här inne och läser varje dag. Du är en så fantastiskt inspirerande människa, dina ord och texter har hjälpt mig många gånger. Det jag ville säga till det här inlägget är att det är otroligt starkt av dig att hela tiden försöka se situationer ur fler perspektiv än sitt egna. Jag syftar på sista frågan. I dagens samhälle är alla så upptagna med sitt att vi lätt missar alla omkring oss. All cred till dig för att du verkligen öppnar ögonen för hur olika våra liv kan vara när det kommer till att hitta lösningar på våra problem. Tankesättet ”allt är möjligt” är lättare när man har en starkare ekonomisk säkerhet, många i den situationen har svårt att förstå hur det kan vara att tänka så utan den säkerheten om du förstår vad jag menar? Istället inspirerar du alla olika människor till att tänka så och det visar på sån stor ödmjukhet i dig tycker jag. I och med din parantes förstår vi nog alla att du får många arga kommentarer om sånt här vilket gör att du behöver klargöra dig i förebyggande syfte. Vilket är synd tycker jag. Läser man mellan raderna förstår man att du tänker så redan från början. Så all cred till dig Michaela, du är grym!

      1. Kände så när jag läste boken också! PLUS att vi är ett par stycken som följt dig sedan tidiga bloggår (och då menar jag till och med innan Glamourama) din adress må har ändrats men varmkorven till middag finns kvar. Om du förstår vad jag menar! 🙂

        1. Älskade du <3 så fint med er som varit med i många år och vet var jag kommer ifrån. Som har varit med från förort till Östermalm och ser att jag fortfarande är samma person, även om en del av mig har växt och frodats genom åren såklart. TACK för att du läser och för att du tog dig tid att skicka denna fina kärleksfulla lilla kommentar ❤

  9. Hej igen Michaela!

    Nu kommer jag här med en trist kommentar, som inte ens hör inlägget till, men om något jag tycker är viktigt.
    Camilla inne på Bloggbevakning har inte tagit till sig något av det som du skrev om för några dagar sedan. Idag har hon istället skrivit ett inlägg där hon hånar dig för det. ”Senast i raden av de som lipat och skrikit näthat var Michaela Forni som gråtit flera kvällar i veckan för saker jag skrivit om henne.” skriver hon. Och försöker sen misskreditera dig och dina känslor genom att säga att du är ledsen, ”lipar”, för att hon har skrivit inlägg om att hon tyckte att skorna som du designade var för dyra och att hon skrivit om en dyr handväska du köpt, bland annat. Alltså försöker få det att framstå som att det är helt banalt att du blivit ledsen, hon har ju bara sagt att hon tyckte att dina skor är lite för dyra!
    Hon har inte tagit till sig ett dyft av det du skrev och nämner inte ens något om alla de elaka kommentarer som skrivs på hennes blogg, eller som skrivs i andras bloggar tack vare hennes inlägg.

    För ett par dagar sedan skrev hon ett inlägg om Tyra Sjöstedt som är ett i en lång rad med otroligt elaka, nedvärderande och hemska inlägg om henne. Tack och lov fick hon otroligt mycket kritik bland kommentarerna. Men det verkar inte finnas något slut på det. Hon bemöter inte kritiken utan snarare verkar hon bli mer hånfull ju mer hon får.

    Hon menar att hon vet precis vad mobbning är, eftersom hon själv var mobbad i skolan, och att lite elaka kommentarer på nätet inte är mobbning. Jag har försökt vara saklig med henne och jag har förklara flertalet gånger bland kommentarerna. Men jag blir bara mer och mer frustrerad för att det känns som att prata med en vägg. Hon bara gasar på mer och mer och vägrar förstå att det hon gör är förkastligt. Som att det nu är hennes tur att stå på toppen och sparka och mobba. Säger man till henne att sluta, så är man bara känslig och sekundärkränkt.

    Vad ska man göra åt det?
    Jag känner mig uppgiven. Det känns så sjukt att det ska få lov att finnas en sån här plats på nätet. Dit folk kan gå och hata på enskilda individer. Så sjukt att det finns så många människor som vill göra det också. Det är bara så himla sjukt, när man tänker på det.

    1. Jag tror det går att anmäla både hemsidan och henne. Kan inte säga hur du gör, för det vet jag inte.. Men det borde ju gå att googla fram. Finns säkert någonstans att ringa också där du kan fråga om det går att anmäla ett sånt här fall (jag tror ju det går! men inte säker). <3

  10. Jag skulle bli väldigt tacksam om du kunde ge mig lite tips angående hur jag ska göra för att våga ta steget och lämna mitt jobb. Trivs verkligen inte med min nya chef eller nya kollega och jag känner att jag måste byta jobb nu. Min dröm är dock att vara egen företagare. Funderar på att konsulta och ta hand om sociala medier och övrig digital marknadsföring åt företag men jag vågar inte lämna tryggheten. Är det värt att lämna tryggheten och satsa på att bli egen eller ska jag söka mig mot ett mindre företag där de värderar mjuka värden högre än där jag befinner mig idag som är ett gubbigt och trist bolag? Just nu kännas varje morgon påväg till jobbet som en kamp.

  11. Hej! Började läsa din blogg någon gång under hösten, hittade hit genom en länk på Kenzas blogg och jag fastande på direkten! Kunde seriöst inte sluta läsa, läste i flera timmar första gången och sen dess har jag besökt din blogg varje dag. Tycker att man märker att du är författare på sättet du skriver, författare brukar vara oerhört bra på att få en o fastna och fortsätta läsa (dom bra författarna iaf) och det är exakt så ja känner när jag läser din blogg. Du skriver på ett såååå bra sätt! Sen älskar jag att du kör på old school inlägg med iphone bilder där du skriver om din helg, det är något jag sett att andra stora bloggare börjat göra nu också. Antagligen för att vi läsare uppskattar det så mycket här på din blogg. Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till genom den här kommentaren, vill helt enkelt bara ge dig creed för att du är så grym! Älskar att du väljer ut dina sammarbeten så bra och jag håller verkligen med om att dom speglar dig som person.. okej nu blev det här överdrivet långt haha men ville bara dela med mig 🙂

    1. Oj, vilken genomtänkt och genomfin kommentar. Tusen tack för all kärlek, jag kommer somna så harmoniskt ikväll tack vare dig (och ni andra som kommenterar helt fantastiskt fint här jämt <3)

  12. Jag har ett överfallslarm i form av ett armband, GAIA heter det. Låter ganska högt och känns tryggt på handleden sådär när man traskar hemåt om natten. Bara ett tips 🙂

  13. Fy fan vad trött jag blir när jag läser sånt här. Orkar inte med män!!!! Hatar att män ska få mig och så många andra kvinnor att känna oss så otrygga hela tiden. Tips till män: lämna kvinnor i fred!!!!!

  14. Så bra svar om rädsla! De e förövrigt så otroligt att människor ska behöva vara rädda för varandra för att vi inte vet vad de vill/kan/kommer göra med oss…. ååååh.

  15. Hm, lite motsägelsefullt i dina svar ang rädsla vs. ekonomi.
    Ovan:
    ”Så jag tar taxi och började faktiskt ta taxi hem ganska tidigt i mitt liv, även när jag hade lite pengar såg jag alltid till att ha pengar till taxi hem snarare än en till drink/ett paket cigg/fyllemat etc. Det handlar om prioriteringar”

    Från Frågor med Forni om ekonomi: ” Jag går i princip överallt och behöver/väljer därför att inte lägga pengar på taxi heller. Tycker det är onödigt när jag lika gärna kan gå.

    Frågor på det?

  16. Men hallå, när ni bokar taxi – be om en kvinnlig taxichaufför! Jag gör alltid det och hittills har det aldrig varit några problem. Någon gång har jag fått vänta en stund extra bara. Man kan också be chauffören stanna kvar 30 sek extra tills man har kommit in i porten, om man är rädd för att bli överfallen medan man låser upp. Som någon skrev ovanför angående en händelse på en buss, det är viktigt att be andra människor om hjälp. Och att be om en kvinnlig chaufför kostar ingenting extra.

  17. Jag tänkte på det med alkohol och ångest, jag har bipolär sjukdom och kan verkligen relatera både till frågan och det viktiga svaret. När min ångest förvärrades som till slut ledde till diagnosen bipolär drog jag mig tillbaka och ville inte komma nära festliga sammanhang – just för alla tankar/oro/ångest kopplat till allas förväntningar på mig och alkohol. Mitt tips verkligen som har gjort stor skillnad för mig är att fortfarande gå ut med vänner som förut, men dricka alkoholfri öl/vin/cider, men bara strunta i att kommentera det eller känna att du måste förklara dig. Ser oavsett ut som att du dricker alkoholhaltig dryck = slipper kommentarer, slipper ångesten. Har nån frågat och jag inte orkat ta diskussionen eller förklara mig har jag bara sagt ”nej men du vet, känns bättre att dra ner på alkoholen lite/vit månad nu” eller nåt. Kanske ett uppenbart tips osv men gud va skönt det är att slippa lägga massa energi på att tänka på vad du dricker istället för på festen i sig.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi