Måndagstankar

Jag är välsignad med goda människor i mitt liv. Det slår mig hela tiden hur bra personer jag har glädjen att få leva mitt liv i närheten av.

Idag började jag ju som sagt dagen med ansiktsbehandling på Revive-kliniken. Linnea frågade hur jag mådde och när jag sa att det var sådär just idag så pysslade hon om mig riktigt ordentligt. Masserade länge länge i ansiktets små vrår och medan en ansiktsmask verkade fick jag handmassage. När vi var klara fick jag dessutom lite presenter av henne i form av ansiktskrämer som hon tyckte att jag behövde, fina fina Linnea som gjorde min förmiddag så mjuk och härlig.
Sen sprang jag över till yogan och där var det fullt med folk som pratade högt om helgens bravader och jag var inte alls på det humöret så höll mig för mig själv. När yogan sedan började kom jag inte in i den där sköna yogakänslan jag hade hoppats på utan märkte hur kroppen var motstridig och irriterad. Var dessutom tvungen att springa fem minuter innan det var slut så missade min savasana (min vila)… Tjugo minuter efter klassens slut får jag ett sms från min yogalärare Jennie som frågar hur det är med mig – det är kärlek det. Ibland slås jag över hur läskigt det är att hon känner mig minst lika bra som mig själv, hur hon kan min kropp och lyckas se hur jag mår varje gång vi träffas. Jag har ett väldigt ärligt uttryck (är vad man kan kalla för en öppen bok, hehe) så människor kan se ganska lätt på mig hur jag mår, det är svårt att dölja tycker jag, men det är ändå något visst med Jennie. Hon har känsla och insikt. Hon ser mig för precis den jag är och jag känner mig aldrig dömd i hennes närhet.

Ni som har läst min bok vet att jag hyllar henne både under kapitlet om yoga men också i kapitlet om förebilder.

I alla fall, när jag promenerade hem i solen under eftermiddagen slogs jag av alla de goda jag är omringad av. Vilken välsignelse. Jag inser att vad jag än går igenom i mitt liv så finns dessa människor alltid runt omkring, de som bryr sig och ser en och är godhjärtade.