Frågor med Forni

Hejsan Michaela, tack så mycket för att du skänker tid ur din dag för att ge råd till oss som inspireras av dig. Jag har inte haft ett ”riktigt jobb” på ett par år nu då jag jagat min dröm som egenföretagare, tyvärr går processen knackigt framåt och ej gett resultat än. Har därmed inte haft inkomst under dessa år (lever på sparpengar som jag sparat just för detta syfte så pengar är inget problem – än.)
Ibland, få stunder, känns det oerhört hopplöst i hjärtat när jag påminns om att jag ”inte har jobb eller lön eller gör något med mitt liv.” Att tillfälligt gå tillbaka till ett kaféjobb tar för mycket av min sinnesro och energi för att jag ska orka fokusera på mina drömmar, och är nog det sista jag vill – samtidigt känns det mest praktiskt, vettigt och ekonomiskt försäkrande… men då hamnar drömmen på is. Så min fråga är, hur tänker du kring detta? Kramar & tack på förhand. ♡

Hej fina,

Fan, så jäkla tuff situation som många i min närhet har befunnit sig i genom årens gång. Det är svinläskigt, svårt och modigt att våga följa drömmarna – speciellt när det inte finns några ekonomiska garantier i dessa drömmar.

Jag har t.ex. en kompis som drömt om att bli konstnär och valde att satsa på det, nu får hon in lite pengar men inte tillräckligt för att leva på det. Dock insåg hon att det var hennes kall i livet, det enda som kändes på riktigt, så hon försörjer sin dröm med att extraknäcka på restaurang några dagar i veckan. Det betalar hyran och är tillräckligt för att gå runt på, så kan hon lägga resten av tiden på drömmen – målandet. Hon har liksom accepterat att det kanske inte lossnar än men det gör henne så pass lycklig att hon kämpar för att hitta lösningen på det ekonomiska på andra sätt.
Eller en annan kompis som sa upp sig från sin sjukt välbetalda jobb för att starta eget, hade sparat ihop pengar till första sex månaderna men när de gick fick börja äta valfri annonsvara på Ica varje dag i typ ett år (man blir ganska trött på fiskgratängen där som alltid är på extrapris haha) innan det började komma in pengar (vid ett tillfälle var företaget 1 krona från att gå i konkurs och alla besparingar var slut).

Det är svårt att veta när man ska ge upp sin dröm och när man ska kämpa lite till. Ska man ge upp drömmen när man är 1 krona från konkurs? Eller gasa lite till?

I slutändan så tror jag att det är som med relationer, man kan bara gå på magkänslan. Så det är det bästa tipset jag har till dig. Följ magen.

<3

Kan du inte skriva hur du gör när du yogar! Jag går olika kurser och klasser, men skulle vilja göra det hemma också, som avslappning. Kör du ett eget program, kan man hitta nått på internet? Hur gör du? 🙂

Hej tjejen!

Efter tio år med yoga i mitt liv så kör jag på efter kroppens begär. Jag har blivit duktig på att känna in min kropp och anpassar mina hemmapass efter vad som känns skönt för mig. Det är lyxen man får när man har utövat något tålmodigt i många år! Även på klasserna så kommer jag på mig själv med att röra mig per automatik, jag känner mig lärare och kroppen bara ”är” under ett pass med henne. En så jävla fin känsla. Jag vet dock att det finns en massa bra appar och youtube-klipp så mitt förslag är att ladda ner lite olika / titta på lite olika klipp och sedan köra på de som känns bäst för dig!

Puss!

En bild från när vi var på yogaresa i Frankrike <3

Hur viktigt anser du att det är att ens partner kommer överens med familj och vänner? Självklart vill man att de viktigaste människorna i ens liv ska tycka om varandra men skulle det kunna vara en dealbreaker för dig om de inte passar ihop?

Det är väldigt viktigt för mig och det finns nog ingenting som hade kunnat krossa mitt hjärta så mycket som om min familj och min partner inte kom överens eller tyckte om varandra.

Men jag skulle inte kunna lämna min kärlek för det tror jag? Utan jag skulle försöka hitta vägar som fungerade. Sen finns det ju grader i helvetet… Jag har flera vänner vars partners föräldrar eller ena föräldern inte tycker om dem / vice versa men det har absolut inte varit en dealbreaker för dem. Man står ut och biter ihop de fåtal gånger per år som man ”måste” ses (jul och födelsedagar) men däremot kanske man inte bokar in extramiddagar eller resor tillsammans.
Jag vet dock ett par av mina vänner som har haft det så svårt med deras svärmödrar (som inte har tyckt att de varit ”bra nog” för deras söner) vilket har resulterat i att relationen till slut har tagit slut. Men i de fallen handlar det ju mer om problematiken mellan mor och son som de måste lösa sinsemellan, för ingen tjej kommer någonsin vara bra nog. Finns en del speciella mammor där ute haha.

Jag tror att det handlar om att känna efter själv var ens gränser går, jag hade inte accepterat att mina föräldrar gjorde något annat än allt i sin makt för att komma överens med min partner (och vice versa). Om de ändå inte skulle klicka skulle jag bara begära att de håller god min vid högtider (vilket alla människor bör vara kapabla till om man ej är ett barn) och sedan kan jag umgås med min familj mer på egen hand utöver det. Det skulle vara otroligt tråkigt men då får det bli så.

Puss!

Hej Michaela,

Älskar din blogg men framförallt dig! Du skriver om saker som verkligen är relevanta och igenkännbara. Min fråga till dig och kanske egentligen D också är hur ni hanterar era bråk? Hur blir du när du är sur och hur reagerar du? Och framförallt vad gör du? Jag och min kille brottas just nu om denna fighten där han tycker jag reagera helt fel ( inte att jag inte får reagera utan att jag bör hantera det på ett annat sätt). Jag har hamnat i en loop där det känns som jag bara är på villospår. Jag är en känslomässig person men som kanske tar ut saker lite för snabbt. Hade behövt perspektiv på saker och ting och vet som sagt att du har så oändligt mycket bra och klokt inom dig.

Stora kramar

Hej fina du,

Vi människor är vanemänniskor vilket betyder att oavsett vilken relation vi befinner oss i, så gör vi samma sak som vi gjorde i relationen innan. Vilket lätt resulterar i samma slutresultat som innan.

Det är ju så enkelt: om du alltid gör som du alltid gjort, får du samma resultat som du alltid fått.

Prova bråka på ett nytt sätt. Gör helt tvärtom än vad du brukar. Testa tre gånger i rad och se vad som händer med er relation. Jag lovar att det blir spännande resultat.

Sedan handlar det också om att ge den andra personen det den behöver. Om du är högkänslig som jag, är det nästan livsviktigt att få gå iväg och lugna ner sig lite i en hetsig diskussion eller ett bråk – helt enkelt för att inte, i ren panik, slänga ur sig saker man inte menar. Det är så viktigt att inte pressa en högkänslig person i ett bråk utan att ge personen utrymme – ofta hinner man på den tiden se på situationen mer klart och kan förstå den andra personen mycket bättre.

Du kan läsa på om HSP här (klick!) om du är nyfiken eller här (klick!) var en bra artikel tyckte jag. Det handlar väl mest om att förstå sig på HSP och om man är en HSP:are, veta om det så att både en själv men också ens partner förstår vad det innebär. Jag tror att det förenklar diskussionstillfällena så att man inte sårar varandra i onödan.

Puss och lycka till med bråken <3 Kom ihåg att alla bråkar, man får bara försöka göra dem så smidiga som möjligt (och ej bli rädd för dem – ett bråk betyder inte att göra slut!).

Jag måste säga att jag är imponerad över ditt sätt att blogga på, man märker att flera andra bloggare tar över dina idéer som typ ”Min helg i bilder”-inläggen etc, gör sånt dig glad eller känner du att andra ”snor” dina idéer? Vore kul att veta! Jag tycker du är bästa bloggaren på att just komma på roliga inlägg som vi läsare vill ha!

Men gulle dig – tack!

Jag tycker bara det är roligt. Att skapa format är bland det bästa jag vet och jag vet att jag är bra på det, så låter gärna andra inspireras av mina idéer. Jag tar själv inspiration från andra bloggare och speciellt på sådana områden som jag är mindre bra på, typ foto. Jag kan se hur någon annan fotat sin måltid och tänka ”åh vad fint – nästa gång ska jag också testa att lägga en duk sådär vid tallriken!”. Man lär sig och inspireras av varandra och så ser det ut i alla yrken, oavsett om du jobbar med musik eller kläder eller bloggar.

Det är så kul att konceptet ”Min helg i bilder” som jag började med för snart fem år sedan går så bra och är så populärt i bloggvärlden, det gör mig stolt! Eller som för tolv år sedan när jag började med ”Önskeoutfits” som senare blev en superhit i bloggvärlden. Då klistrade jag ihop outfits jag drömde om i Paint (finns det ens kvar haha?), de görs ju lite proffsigare nu för tiden kan man säga.

Försökte hitta en gammal önskeoutfit men kom inte in på min första blogg (som ligger under någon hemlig adress hos Devote haha) så jag bjuder på en Dagens Outfit från 2006 istället 🙂 Klänning från Indiska och skor från Zara, älskade dem båda två minns jag!