Om du fick byta garderob med någon, vem skulle det i så fall vara?
Tycker så mycket om din blogg och hur du verkar vara som person. Tack så jättemycket för dina ord. Trevlig helg och stor kram <3
Hej snäckan!
Gud vad svårt. Men tror lotten faller på Olivia Palermo. Jag har älskat hennes stil sen hon var med i The Hills för hundra år sedan. Alla de som är poppis idag, typ Kardashians etc, är inte riktigt min stil. Förstår inte det mesta av vad de har på sig om jag ska vara ärlig hehe.
Olivia har en bärbar stil som går att använda i ett vardagligt liv. Jeans, stickade tröjor, små detaljer, mixar snygga platta skor med heta stilettklackar. Tror jag hade behållit allt i hennes garderob om jag fick ta över den!
Jag är bjuden på en 30-årsfest i sommar till en kille som jag inte känner jätteväl. Vi träffades i Paris, där jag bor, och har träffats några gånger sedan dess. Han är fransk men bor i Stockholm sedan några år tillbaka och jag ska nu i sommar gå på hans fest i Stockholms skärgård. Vad tar man med sig för present? Har du några supertips? Största kramen!
Hehe älskar när jag får kniviga frågor. Nu kommer ett tråkigt svar men jag hade gett honom en flaska champagne. Det är alltid gott, det behövs alltid och det är aldrig för personligt. Jag ger ofta champagne i present och det är liksom ett safe card. Annars hade jag gett ett set med lyxig handtvål + handkräm som han kan ha i badrummet för det behöver alla (men kanske inte är något man unnar sig)!
Fina Forni! Jag är så nyfiken på om du har märkt någon skillnad av Hannahs och Amandas kosttillskott HERS? D skrev att du skulle testa dem för ett tag sedan, så du får gärna berätta 🙂 Tack för en bra blogg! <3
Fina du! Helt ärligt talat så vet jag inte om det är placebo eller ej men känner mig mer balanserad i mina humörsvängningar + mindre mensvärk vilket jag anar är nattljusoljans hjälp (eller så lurar hjärnan mig). Jag har bestämt mig för att jag ska testa i sex månader innan jag tar ett beslut om jag ska fortsätta eller om det inte funkar för vill vara säker om det är värt det på lång sikt. De har inte gjort mig friskare eller något sånt, men de innehåller ju gurkmeja och macapulver som jag annars försöker få i mig dagligen (som ska vara bra för immunförsvaret) så det är bra med en extra dos såklart!
Fina du!
Jag skulle bara vilja veta hur dina Gucci loafers är att gå i? Sitter de bra på foten, eller behöver man ”spänna” tårna för att skon ska sitta på?
Kram på dig.
De sitter mycket bra på foten faktiskt. Dock inte gjorda för att gå långt i, såklart, men behöver ej spänna fötterna när jag går utan de sitter perfekt. Puss!
Har varit sambo i snart 2 år och det är svårt. Självklart underbart också men just nu känns det tufft. Vi är rätt olika och ser på saker på olika sätt tex när det är dags att städa, planera tvätt, handling av mat och i stort sett allt som rör vårt gemensamma hem. Vi har kompromissat en del under den här tiden och jag har tex accepterat att vi har olika syn på när det är stökigt osv orkar inte gå in på allt men jag känner liksom att jag har blivit hans mamma… vilket är min mardröm.
Jag ansvarar för allt vuxet, räkningar, när vi ska handla, måste säga till ”kan du diska idag, kan du dammsuga, ta upp dina grejer från hallen” osv. Jag orkar inte! Vill verkligen inte bli en gnälltant men håller på att bli det mer och mer. Häromdagen var han ledig hela dagen och jag kommer hem vid 19 och han säger ska du laga mat nu? Suck. Hur gör man för att ha ett jämställt samboförhållande? Hur gör ni? Hur får jag honom att ta egna initiativ?
Vissa saker gör jag absolut inte som att tvätta hans kläder och plocka upp hans grejer för att verkligen visa att jag inte är hans mamma men allt det andra liksom.. har börjat fundera mer och mer på detta och får ångest. Tänk om vi inte kan leva ihop? Har gråtit idag och skrivit ner en massa tankar jag vill ta upp med honom..
Min gissning är att du EJ är ensam i detta. Kan någon fellow tjejkompis kommentera med egna erfarenheter i kommentarsfältet? TACK <3
Jag tror att det viktigaste är att hela tiden säga till och säga ifrån. Alltså verkligen markera tydligt vad som är okej för en och inte. Om det inte funkar tycker jag att man kan skriva en lista om hur fördelningen av sysslor hemma ska se ut. NEJ, det är inte märkligt att göra det utan i vissa fall är det rent av nödvändigt.
För mig är det EXTREMT viktigt att jag och D tar samma ansvar för vårt gemensamma liv och om han inte respekterar mig och uppskattar när jag gör det lilla extra blir jag så himla sårad och säger till direkt. Jag vägrar hamna i kvinnorollen och jobbar hårt för att inte sätta honom i en självklar mansroll heller. Vill att vi ska betala lika mycket i vårt gemensamma liv och göra lika mycket i det. Sedan gör jag lite mer hemma eftersom jag har mer flexibla arbetstider vilket är något vi har kommit överens om (eftersom det handlar om vad som är smidigast för vårt gemensamma liv, vi är ju ett team), men det funkar bara så länge han respekterar och uppskattar mig för att jag gör det. Tror man måste markera tydligt så att den andra verkligen förstår att man menar allvar.
Angående sambosituationen! Först och främst tycker jag också att det är svårt att inte hamna i den traditionella kvinnorollen! Det är sååå lätt att plocka lite extra för att man ser det, vilket jag personligen tror att tjejer är lärda under uppväxten att göra (anstränga sig liiite extra).
Jag har både sagt till min kille att jag tycker att det är EXTREMT OSEXIGT att känna mig som hans morsa och sen om det blir att jag säger till honom ”skulle du kunna plocka undan dina kläder” eller whatever så säger jag alltid också ”nu känner jag mig som din morsa vilket är det sista jag vill, så jävla osexigt”.
Sen har jag också sagt att jag har känt att vi har en ojämställd relation (när jag hade handlat, lagat mat osv mest i någon vecka) och att jag inte kommer stanna i en relation som inte är jämställd, jag kommer inte orka det långsiktigt. Det funkade JÄVLIGT BRA. Fan vad han har ansträngt sig sen dess!
Håller med. Du måste vara snäll mot dig själv och ta hand om dig själv. Det innebär ibland att ställa krav, sätta gränser och ibland låta saker falla. Som jag uppfattade dig så gör du så mycket extra och har gjort i 2 års tid, och han har säkert vant sig vid det och tycker att det är asgött. Vad händer om du bara skulle skita i allt och bara se efter dig själv?
Sen tänker jag som Forni brukar säga, att jag tror att du vet längst inne i hjärtat vad du vill och vartåt det barkar, det är därför du gråter. För att det är smärtsamt. Men kom ihåg att tårar är som plåster på själen, du behöver få det ur dig. Tårar är helande. Du är värd att må bra och tas på allvar. All kärlek och styrka till dig!
Åh, kan du inte skriva ett inlägg om din klädstil? Stilresa? Klädtips (vad man kan ha på sig på första dejten) osv?
Jag känner också igen mig i sambosituationen. Jag har försökt säga till flera gånger men för mig funkar det dessvärre inte lika bra. Han suckar bara varje gång och tycker att jag tjatar och sen har vi helt olika uppfattningar också om vem som gör vad och vem som gör mest. Flera gånger när jag sagt till så kontrar han med att han inte alls tycker att jag handlar mer, lagar mat oftare, städar mer, ofta plockar ur disken osv vilket jag verkligen tycker att jag gör. Där krockar vi verkligen! Jag har flera gånger försökt att inte säga till om något alls, hoppas på att han ska göra vissa saker självmant, som att ta bort sina kläder från soffan som legat där i flera dagar men tillslut kommer jag alltid till en punkt där jag inte längre inte kan hålla tyst och då blir det tjafs igen. Ond cirkel…
Känner verkligen igen mig! Så jävla tröttsamt är det! Vi har varit tillsammans i 10 år och det har alltid varit såhär. Varje gång jag färsöker prata om det här problemet så blir det tjafs eftersom att han påstår att jag inte alls städar mer än honom (även fast jag kan räkna upp vad jag gör). Om jag struntar i att städa i några dagar och sen påpekar hur stökigt det är så får jag till svar något i stil med ”såhär ser det alltid ut här.” Eller ”det är bara för att jag inte heller har städat”. Gah, jag blir så frustrerad! Det är som att prata med en vägg. Nu har han lovat att vi ska ta in städhjälp till hösten vilket antagligen kommer lösa en del av problemet. Men sen kommer man till det där vardagliga som att plocka, diska, laga mat osv. Vi har försökt med listor på vem som gör vad men de rinner liksom alltid ut i sanden.
Tänkte på sambokommentaren. Det låter som min relation jag har till min lillebror eller med en kollega på jobbet. Hur mycket man än tjatar så känns det som att det är skit samma och jag blir VANSINNIG. Att ha en sån relation med sin sambo låter verkligen, förlåt men, helt fruktansvärd. Efter som er relation är en kärleksrelation så tycker jag att du ska sätta dig ner med honom och berätta precis hur du känner. Har man flyttat hemifrån så är man vuxen och har ansvar för sitt hem. Är man i en samborelation så har man precis lika mycket ansvar som sin sambo. Du är inte hanns mamma och det måste han förstå. Du tycker inte det är roligt att vara någon butler till honom. Tror som Michaela säger att vissa behöver man vara övertydlig mot. Jag tror inte på tjat utan skriv istället en lista i så fall. Lycka till!
Uh! Kan också känna igen mig i ett sådant typ av förhållande! Min sambo och jag har gemensam ekonomi men han tjänar mer än vad jag gör. Under ett tag tänkte jag att det kanske var mer på min lott att ”ta hand om hemmet” men sedan kände jag precis sådär, jag är inte hans morsa och det är tråkigt, märkligt och ja, osexigt att plocka undan en vuxen mans smutstvätt som ligger slängd på golvet!
Vi har diskuterat det och saker har blivit bättre. Däremot har vi fortfarande en uppdelning men som vi båda kommit överens om och inget är skrivet i sten. Men ja.. vissa dagar kan jag bli galen..!
Bra svar på sambofrågan. En tanke som kan vara bra är att kvinnor oftast (skulle jag vilja påstå) har högre krav på renlighet å hur det är att ha det hemtrevligt. Min gräns för när det är smutsigt kommer fortare än min sambos. Han kan tycka att vi har det rent å fint och iordning när jag ser att det är stökigt å behövs städas, mm mm. Så det kan vara bra att prata om vart gränserna går. Att vädja att den andre kanske kan försöka hålla mer ordning hemma, mer mat i kylen, tvätta oftare osv. för att visa kärlek å respekt till den som har högre krav. Typ mötas på halva vägen.
Jag har samma problem angående sambosituationen! Min sambo pendlar mycket och kommer ofta hem sent vilket innebär att jag är den som lagar middag på vardagarna. Problemet är dock att det lätt blir jag som också måste styra upp middagarna på helgen, komma på vad vi ska äta, handla osv. Vi har också olika uppfattning om vad som är stökigt och inte vilket innebär att det oftast är jag som städar.
När han väl gör saker är det för att jag har bett honom att dammsuga, handla, laga mat eller liknande. Det är sällan han tar egna initiativ vilket gör mig irriterad. Det som dock gör mig galen är om jag städar på helgen och han samtidigt sitter och spelar dator utan att hjälpa till. Kan koka inombords.
Vi har pratat om det här och insett att den bästa lösningen är att så fort ekonomin tillåter skaffar vi städhjälp (som han då betalar p.g.a intre drar sitt står till stacken). Tror även matkassar och liknande är bra lösningar! Känns himla trist om en relation ska ta slut på grund av lite bråk om städ och disk om det finns lösningar på problemet. Det är faktiskt okej att köpa lösningar.
Skönt att vi är fler som har samma problem. Vi är inte ensamma! <3
Aaah vad arg jag blev på min man när jag läste detta. Jag är föräldraledig med en 4-månaders hemma och gör ALLT. Tvättar, städar, handlad, lagar mat, roddar allt kring barnet osv. Han jobbar väldigt mycket vilket tyvärr krävs just nu i hans tjänst men jag får aldrig höra ”tack för att du lagat mat, städat eller tvättat”. Så trött. Älskar honom över allt men måste ändå be honom städa undan i köket efter middagen eller lägga undan sina kläder.. Suck, vad är det med män!! Hur fan klarar de sig utan oss kvinnor!
Ang sambosituationen. Även jag känner igen mig, jäklar vad jag och min kille bråkade om det i början (vi har helt olika syn på när det är smutsigt, stökigt, jag vägrar säga till för att han ska göra det etc etc).
När jag inte orkade bråka mer började jag städa och fixa mer och berättade bara att jag gjort det pga han inte alltid såg det (och har muttrat en hel del för mig själv). Har också flera gånger under helt bråkfria stunder berättat hur jag vill ha det hemma, att jag Trivs bättre när det är rent, att jag tycker det är fine att ta mer i perioder men att det då ska vara en överenskommelse och likväl kan vara åt andra hållet mm. Och nu (2,5 år senare) har han tagit upp flera gånger att han måste ta mer ansvar, kommer med förslag på hur vi ska dela upp och lösa problemet och har börjat göra mer.
Vi är inte riktigt framme än men det går (långsamt) åt rätt håll. Kämpa på och hoppas det löser sig för er!!
Till sambofrågan: det är inte lätt! Jag förstår din frustration.
Min man och jag har levt ihop i 6 år. Först blev jag grinig och sur när han inte hjälpte till, eller inte ens märkt att det behövs städas etc. Lösningen (för oss iaf): prata om det, sätt ord på det! Vi kan inte läsa varandras tankar. Berätta klart och tydligt, men lyssna också! Det visade sig att min man och jag har helt olika uppfattningar om tex renheten: jag vill dammsuga varannan dag, för honom räcker det en gång/vecka. Då gäller det att kompromissa, tex dammsuga 2 ggr/v. 🙂
Ni kan också prata om ’favoritsysslor’ och dela upp vad som ska göras.
Jag önskar er tålamod och lycka till! ❤
Angående sambolivet. Oj så klurigt det är, i alla fall i perioder.
Jag flyttade in i min killes lägenhet och även om det nu efter 2 år verkligen känns som mitt hem så är det ju inte mitt. I början städade, plockade och härjade jag lite extra både för att jag mår sämre än honom av stök men också för att visa hur TACKSAM jag var att jag fick bo i hans lägenhet (inte han som sagt åt mig men ni vet..) Blä.
Vi pratade om det och jag sa rakt ut att jag inte kan leva i en ojämställd relation och något måste ändras. När jag berättade min upplevelse förstod han själv hur skevt det var och han vill ju att jag ska må bra.Vi diskuterade vilka sysslor man tycker är roligast och delade upp efter det: jag plockar och dammar och min kille dammsuger, t.ex. Självklart plockar även jag fram dammsugaren vid behov, men att dela upp det lite har hjälpt oss. Han vet att dammsugningen är hans ansvar och är därför lite mer vaken på när det behöver göras. Testa!
Det vi fortfarande kan ha problem med är att om jag är hemma ensam en dag så tvättar, städar och handlar jag men han reser sig knappt ur sängen för så är hans definition av ledig dag. Här säger jag fortfarande ”jag har bokat in en tvättid imorgon kl15” eller liknande och då gör han det utan problem, och plockar fram dammsugaren under dagen också. Han behöver en friendly reminder om att man som vuxen inte kan spendera lediga dagar likadant som när man bodde hemma, man kan ligga i sängen halva dagen kanske.Och det är ändå något jag kan leva med och något jag tror han lär sig själv snart. Old habits die hard osv
LYCKA TILL TJEJEN. Du är värd ett jämställt förhållande där du mår bra. Våga ta snacket och förminska inte dig själv och dina upplevelser och känslor. Hejar på dig <3
Så bra att ni tar upp det! Känner mig själv som en gnällkärring varje gång jag kommer hem och vår lägenhet är i kaos. Han kan vara ledig hela dagen, lägenheten var lagom städad när jag gick och kommer hem i ett kaos. Men ni har rätt, ska säga ifrån direkt!
Det är svintufft att vara sambo! Nu kan det ha mycket att göra med att vi bor i en etta på Kungsholmen, det blir liksom extra mycket plocka undan, dammsuga, diska DIRKET osv för det är extremt otrevligt att sitta mitt i det hela tiden.
Jag håller med forni om att göra ett schema, för oss måste vi ha det. Vi är dåliga på kommunikation överlag och det hjälper oss att få en struktur och att slippa den där +- känslan.
Schemat får mig att slappna av på ett annat sätt och att slippa testa honom med ” hm undra hur många dagar det kan ta innan han plockar in den rena tvätten” är väldigt skönt. Tänker ofta att vi också måste vara lite bjussiga mot varandra i vardagen och jag uppskattar enormt när han tex lagar mat utan att fråga vad jag vill äta innan, även fast jag vill ha kontroll över vad vi ska äta oftast så struntar han i att fråga för att han vet att det kan vara skönt för mig att slippa TÄNKA.
Var tydlig med hur du vill leva och att det kommer leda till en superhärlig icke sur flickvän!
Jag är ”den andra” i sambosituationen. Min sambo är väldigt ordningsam och jag är mer som en ”normal” tjugotreåring (med touch av slarvig hehe). Vi har dock en lösning som förhoppningsvis funkar för er med!
Vi har en fixarförmiddag varje vecka. Vi storhandlar samtidigt som vi tvättar och städar därefter. Det är en fast förmiddag, i vårt fall söndagar. På detta sätt är han lugn med att allt blir gjort och jag vet vad som ska göras och behöver inte känna mig lat. Dessutom sjukt skönt att inte behöva tänka på sådant i veckorna.
Detta tar 3 timmar och efteråt äter vi lunch ute eller går på eftermiddagsbio. Mer dejting åt folket!
Älskar ”Frågor med Forni” du är så klok. Angående sista frågan så tror jag att det är viktigt att säga till ordentligt en gång, gärna innan man hinner bli asförbannad. När jag flyttade in hos min sambo satt vi ner vid köksbordet med varsin kopp kaffe och pratade om hur det skulle funka hemma. Jag vet om att jag är pedant och extremt noga med hur det ser ut överallt. Han städar på ytan och tycker att garderober och tvättstugan kan vara kaos för att ”där ska vi ju inte ta in någon.” Så det var viktigt att göra upp ordentligt innan vi flyttade ihop.
Vi har försökt att göra en fördelning som båda är nöjda med och det funkar oftast. Till saken hör att han har två barn som bor hos oss varannan vecka och då tar han huvudansvaret för dem och jag tar mer ansvar för städning, laga mat etc. Sedan delar vi mer lika veckan vi är själva.
En sak jag brukar göra är att säga ”Vill du ta disken eller vika tvätten?” för att tala om vad som behöver göras på ett snyggt sätt. Eller säga ”Om jag städar badrummet nu, kan du dammsuga övervåningen?”. Jag upplever att min sambo känner att han måste göra något då eftersom jag gör en hushållssyssla, då kan han inte gärna sätta sig framför TV:n.
Sedan har vi en del ansvarsområden som vi har uttalat att man måste göra, han har hand om soporna och jag byter sängkläder t.ex.
Jag tror att man måste prata om det hela tiden på ett lättsamt sätt och berömma när det faktiskt blir något gjort. Det tar en sekund att säga, ”vad fint badrummet blev” eller ”så bra att du vek all tvätt, tack”. Allt blir roligare med uppskattning!
TACK Michaela och alla ni för era kommentarer! Uppskattas enormt <3
Vi har pratat ut och insåg att vi fastnat i en negativ spiral där jag fick tjata hela tiden och därför ville han inte göra nåt pga att han kände sig tvingad och då gjorde jag mer och tjata mer osv. Jag ska ta ett steg tillbaka och låta honom ta mer ansvar utan tjat och han ska tänka på att göra mer hemma spontant. Vi har olika syn på renlighet och stök och där försöker vi acceptera varandras syn och mötas på mitten.
Känner verkligen igen mig i allt ni skriver också <3
Åh så bra att ni pratat ut! Hoppas att det vänder nu 🙂 Stor kram!
I mitt förra förhållande var jag ”morsan”, jag var tillsammans med en tjej och under dessa 5 år så pluggade jag 3 år. Vilket för henne var helt logiskt att jag skulle vara den som städade, tvättade och lagade mat. För hon tjänade ju pengar. Nu i efterhand när vi skilt oss (efter bla. otrohet från hennes sida) så har jag reflekterat hur jag absolut INTE vill att det ska vara i ett förhållande. Jag körde slut på mig psykiskt och fysiskt och hon kunde inte se det. Jag ville att allt skulle vara perfekt. Sen hade vi olika syn på vad som var ”stökigt” och jag är mer den som inte bryr mig jättemycket. Medan hon ville att det skulle vara kliniskt, men orkade inte göra något själv. Så mitt perfekta var inte hennes perfekta. Sååå många krockar och bråk. Och skulle man fråga henne så gjorde jag förmodligen aldrig något ordentligt. Men jag gjorde ALLT väldigt tidigt i vårt förhållande och vi kom aldrig därifrån. Till och med när jag började jobba så jobbade jag 90% och hon 100%. Så jag var i underläge där med. Så förutom otroheten så dog vårt förhållande pga att vi inte kunde prata med varandra och vi inte kunde förstå varandras känslor. För man håller inte alltid med, men det är ändå en känsla som den andra partnern har och där får man försöka mötas på mitten. Av kärlek och respekt till varandra.
Nu har jag träffat en tjej som säger ”men hallå, du lagade maten så då kan jag diska” ”Vi kan ju gå tillsammans ner till tvättstugan”. Jag är helt chockad!! Och ovan. Helt plötsligt har jag någon som vill göra något för Mig och ser Mig. Och vi har en helt annan dialog och inget tjurigt när vi pratar. Nu har vi inte bott tillsammans i flera år, men vi har blivit ”sambos” ganska fort. Och jag märker stor skillnad i det här förhållandet. Jag bryr mig inte om det inte är perfekt och inte hon heller. Så nu blir det ingen krock utan vi går åt samma håll <3
Vill också kommentera sambofrågan! Jag tycker verkligen det är superenkelt att hamna i en dålig cirkel, inte alls för att man bor med någon som vill illa utan för att exempelvis den andre inte har samma referenser för när det är ”stökigt”. Skulle aldrig rucka en centimeter på det ekonomiska, men städningen är inte lika lätt.
Mina bästa tips är såklart att PRATA om det min sin partner, att vara öppen med att man inte vill hamna i en traditionell kvinnoroll utan att lägga ungefär lika mycket tid på det hela. Och mitt andra tips är att rentav dela upp det i ”favoritsysslor”, för mig är det exempelvis väldigt viktigt att städa toalett och handfat ofta, medan min kille är mer noggrann när det gäller att dammsuga ofta. Det funkar för oss!
Så bra tips! Puss <3
Tack för att ni ger mig insikten i att min kille är allt annat än lat när det gäller hemmasysslor! Jag har varit orolig att jag skulle bli den som skulle göra mest pga jobbar deltid men han städar, tvättar, handlar, lagar mat och allt möjligt utan att jag behöver be om det. Är så tacksam för att han ser vad som behöver göras hemma! Ska säga det till honom när han vaknar. Och att jag är glad att vi har varandra!
Hej! Jag älskar din blogg och dina böcker har favorit platsen i min bokhylla! Men jag undrar vilka böcker brukar du läsa? Vet att du lagt ut e-böcker men du har alltid så inspo bilder med böcker med fina omslag på semesterbilder etc. Hade du inte kunnat göra ett inlägg eller kunnat ta upp det i nästa veckas frågor med Forni? Tycker du är så inspirerande och en otroligt bra förebild! Massa kramar:)
Jag känner mest spontant: är man i en kärleksrelation ska man väl VILJA dela på arbetet hemma så att livet blir så simpelt som möjligt för alla inblandade? annars känns det inte värt att leva med varandra. Men jag är också väldigt hård på den punkten, kanske för hård i vissa situationer.
Mitt största tips är att kommunicera, om det behövs gör schema och tänk på att det faktiskt inte behöver vara jämt.
Det jag menar med att det inte behöver vara jämt fördelat är att som exempelvis min och min sambos situation just nu: Han pluggar men har det extremt lugnt i skolan så är ca alltid ledig och jobbar inte heller extra. Han har med andra ord oceaner av tid till både fritidsintressen, skola och ta hand om hemmet. Jag har precis slutat plugga, jobbar som mäklare och är ofta borta 12-14 timmar vissa dagar. I den situationen vi är i idag gör min sambo 90% av hushållssysslorna för att han helt enkelt har tiden. för det är inte rimligt att jag när jag kommer hem ska göra alla hushållssysslor när jag kommer hem på kvällen trots att han är ledig. Detta på premisserna att jag självklart hjälper till de dagarna jag har tid och att jag kommer göra detsamma för honom om situationen blir tvärt om. Den dagen han börjar arbeta kommer och vi båda är borta mycket kommer vi köra med principen ”den som kommer hem först gör det mest akuta/viktigaste som att exempelvis laga mat och sen hjälps vi åt med resten 🙂
Jag är uppväxt såhär med föräldrar som alltid har värnat om varandras tid och helt automatiskt och utan bråk eller tjat har skött allt hemma och alltid tänkt på att HJÄLPAS ÅT, så detta är självklart för mig. Min sambo kommer istället från ett hem där hans mamma har gjort och fortfarande gör allt i hemmet och han har inte sagt det ordagrant men jag har en känsla av att han inte har trivts med det då han är väldigt noga med att inte sätta mig i en automatisk ”kvinnoroll” som ska städa, diska och laga mat osv
Hej! Jag har en fråga till veckans avsnitt 😉 Om en vän har gjort dig illa, sagt något som du inte tycker är ok, gjort något speciellt eller sårat dig på något vis, hur hanterar du situationen då? Konfronterar du direkt på plats? Nämner du något nästa gång ni ses? Ringer och pratar? Sms? Jag uppskattar när någon kommer direkt till mig, men vet att många håller det inom sig och då vet man aldrig vad man gör för fel, om man har gjort något som den andre inte tycker är ok. Tycker att det är viktigt med en öppen dialog i en vänskap. Man ska kunna prata om lite jobbigare saker också. Hehe. Ha det bäst! Kram