Jag är inte perfekt, tyvärr

Tusen, miljoners tack och all kärlek i världen till er. Vilket stöd i det senaste inlägget, jag blir mållös. Det här är den bästa platsen på jorden. Jag ska lyssna på er och ta en lugn sommar, hitta kraft till hösten och börja prioritera samt delegera mitt arbete.

Läste precis igenom boken igen, jag är så stolt över den. För ett par veckor sedan kom den ut som pocket så nu har ni en perfekt bok att ta med på sommarsemestern för att hitta styrka och stöd inför hösten. Den finns på de flesta Pocketshop, flygplatser, tågstationer etc. Vet att den har sålt slut snabbt på några ställen men den ska finnas där ute i alla fall! Min älskade lilla bok.

Nu ska jag fika med min gudmor som jag inte har träffat sen Peter, alltså hennes man, gick bort tidigare i år som ni kanske minns att jag skrev lite om. Jag var bortrest på begravningen och har bearbetat bortgången på mitt egna sätt, om det har varit rätt eller fel vet jag inte. Det finns inga rätt eller fel i sorg. Kan knappt tänka på cancer utan att börja må riktigt illa… I allt det här har vi i alla fall varandra, stöder och kärleken från de som står oss nära. Ser fram emot att krama om henne och höra hennes skratt – Eva har nämligen det absolut härligaste skrattet i hela världen. För även i sorg måste man få skratta.

Ta hand om er, och om varandra. <3!

  1. Mickis! Ta hand om dig. Så fint, modigt och viktigt att du delar med dig. Kram från en trogen bloggläsare. <3

  2. Som högkänslig gäller det att lära sig att skydda sig själv. Att ge och att även ta. Du har säkert en bra terapeut som kan hjälpa dig. Du är en förbild.

  3. TACK Michaela. Jag jar precis läst ut din bok, för kanske 5 minuter sedan. Vilken fantastisk tankeställare din bok är, och vilken underbar författare du är. Boken är så fin och härlig men samtidigt jobbig att läsa. Jag nådde en mening som gav mig knutar i magen och en stor känga på bröstet. Sida 198. Du frågar ”vem vill du vara?”. Och jag insåg i samma sekund att jag har inte en aning. Kan inte ens formulera det. Jag inser att jag har tappat bort mig själv. Jag känner inte mig själv och vet inte vem jag vill vara. Jag är 31 år, gift och med ett bra jobb och bor i härliga London. Men jag känner mig vilsen och stressad och…lite likgiltig. Jag vill också vara en glad sprudlande människa som vet mina mål drömmar etc. Men jag kämpar varje dag för att vara någon folk ska tycka om, någon som är utomordentligt bra på sitt jobb och den bästa frun och dottern man kan ha. Men mitt i allt har jag inte en aning vad jag sysslar med…oj vad långt det blev nu. Egentligen ville jag bara säga tack. Tack för att du sätter ord på känslor. Tack för att du vågar öppna en dialog om något så privat. Tack för att du visar att det är okej att inte vara perfekt.

  4. Jag älskade din bok. Den var lättläst och välskriven. Trodde dock till en början att jag skulle ha svårt att relatera till din berättelse, men jag märkte att ju fler sidor jag plöjde igenom desto mer kände jag igen mig i dina tankar, betraktelser, funderingar och känslor.. Texten känns ärlig och trovärdig. Jag var tvungen att stanna upp vid några kapitel för extra eftertanke. Jag har jobbat otroligt mycket och är på gränsen till utbränd och ingen i min närhet har fått mig att förstå allvaret i det. Sedan köpte jag din bok och du fick mig att förstå och för det ska du ha ett stort tack.

    Jag ser upp till dig!

    Stor kram!

  5. Jag beställde just hem din poster från Ångestpoddens shop och jag måste tacka dig för att du är öppen och talar om din ångest. Jag har haft ångest till och från hela livet, men det är först nu vid 30 års ålder när jag på något sätt förväntar mig av livet att man ska ha sin ”shit together” att jag upptäcker att jag kommer in i perioder då jag skäms för min ångest. När jag var yngre kunde jag väl på något sätt motivera mig med ”att det hör till åldern”. Det läskigaste för mig är helt enkelt att släppa kontrollen, särskilt i relation till andra, att våga lita på någon till 100 % och veta att nu tar jag en risk här att bli jävligt sårad.
    När du berättar om din ångest så skäms jag inte längre. Jag vågar känna mig modig och tänka att det är ok. Att det får vara så. Och att det sitter på insidan, det har inte något att göra med hur perfekt mitt liv är eller något. Vi är särskilt känsliga människor med förmågan att känna empati och stora känslor. Vi kommer nog också behöva uppleva ångest. Men tillsammans kan vi hjälpa varandra. Tack för att du finns. <3

  6. Hej Michaela! Jag läste din bok när jag var på semester och wooooow vilken bok! Jag läste den 2 gånger och sedan tvingade jag min vän att läsa den också. Även hon fullkomligt älskade den! Det är en sån bok man borde få ungdommar att läsa i skolan. Sååå bra läsning och så lärofylld läsning utan att kännas tungt. Grattis till din bok som jag nu rekommenderar till alla tjejer jag känner! du är fantastisk! Tack för att du är du!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi