Jag startade dagen med yoga. Inte med så stort fokus på det fysiska utan snarare det psykiska. Komma ner på jorden, landa, hitta stadig grund. Det bästa med yoga är att den kan utövas var som helst i världen så länge du har en mark att stå på. Ingenting mer behövs än du själv och jorden. Jag älskar känslan av att grunda fötterna, borra ner tårna i underlaget och sakta börja röra kroppen. Varje gång jag morgonyogar sätter jag en intuition för dagen och hela tiden, i alla fall nästan, är det samma sak. ”Jag är fylld av kärlek. Jag ska ge kärlek och jag ska vara öppen för att ta emot kärlek. Jag ska vara generös med min energi och den ska vara positiv, stark och varm gentemot den eller dem som tar emot den.” och varje morgon avslutar jag med samma mantra, ”Tack för att jag får vara vid liv, för att jag är just jag, för att min kropp bär mig och mitt sinne omfamnar mig. Tack för att jag får leva på den här jorden, frisk och stark, omringad av kärlek.”.
Jag har funderat ganska mycket på det kroppsliga under den här semestern (på tal om att tacka min kropp), jag gör det på nästan varje solsemester. Kroppen är i så tydligt fokus på stranden. Vi inspekterar, reflekterar och dömer – oss själva eller andra. Det ligger i vår samhällskultur och sitter djupt rotat, i alla fall hos mig! Jag kan komma på mig själv med att se en vacker kvinna i bikini och vid första anblick, direkt efter att jag registrerat hur vacker hon är, så jämför jag mig och blir besviken på min egen kropp för att den inte ser ut som hennes. Jag vet inte, men jag tror inte att jag är ensam med detta – däremot vet jag inte hur många av er där ute som jobbar med den här tråkiga självkänslan, som har byggts upp under år av normer och förväntningar på den kvinnliga kroppen? Jag vet i alla fall att jag hela tiden jobbar med det. Varje gång jag står på min yogamatta övar jag på att älska min kropp och mitt sinne som en enhet. För att hela jag hör ihop – min kropp med min själ, den jag är på utsidan och den jag är på insidan. Och HELA den enheten är vacker, stark och underbar. Det är vad jag säger till mig själv, hela tiden, timme efter timme på min yogamatta.
Och jag ska inte påstå att mitt sinne är perfekt och gör som jag vill hela tiden, men det lossnar lite mer för varje dag. Jag har levt med en självkänsla som stundtals vacklat sen jag var liten men det är en självkänsla som blir lite mer trygg för varje år som går.
Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu – men jag har heller aldrig älskat min kropp på samma explosiva sätt. Jag känner mig så stark, trygg och välmående. Efter en vår av mycket yoga, styrketräning och motion har jag förstått att kärleken till min kropp sitter inte i antal kilo på vågen utan kärleken växer fram i takt med mitt välmående. Jag har aldrig älskat min kropp som jag gör nu men jag har heller aldrig tagit så väl hand om den. Jag behandlar den med ömhet och som en del av hela den person jag är – inte bara som ett ting som ska bära runt mig och visas upp genom livet. Jag är min kropp, mitt sinne och mitt hjärta. Allt det ska jag ta lika väl hand om. Oavsett om det handlar om terapi, yoga eller vila. Det är så häftigt att älska hela sin kropp – något jag nog ärligt talat aldrig gjort tidigare om jag inte har fått höra att jag är smal (eftersom smal är lika med snygg). Senaste tiden har jag börjat få höra något annat: att jag strålar. Och det kommer jag fortsätta göra oavsett om människor tycker att jag är smal eller stor eller kort eller inte passar in i mallen. Min skönhet kommer från mitt välmående, jag hoppas att jag alltid ska ta såhär väl hand om mig själv och älska mig själv såhär mycket. Jag går på stranden fylld av kärlek till mig själv och mina medmänniskor, utan att jämföra eller döma, varken mig själv eller andra.
Bara lite kroppsliga tankar från mitt innersta. Och var snälla om ni kommenterar! Det är alltid väldigt känsligt att prata om det här men jag tror också att det är viktigt. Att inte bara låtsas om som att man älskar sin kropp och sitt utseende no matter what. Att man inte bryr sig eller att man står utanför samhällets normer. Jag gör inte det men jag jobbar med min självbild, precis som alla ni andra. ♥
Du är en sån jäkla härlig förebild, detta inlägg fick mig att fälla en tår för jag känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver! Njut av din semester <3
Vilket bra inlägg. Verkligen. Kämpar varje dag med min kärlek till min kropp. Spelar ingen roll att folk tycker jag är ”så smal och fin” Kärleken till sin egen kropp måste komma inifrån en själv. Men med hjälp av yoga så känns det något bättre för var dag. Eller var vecka åtminstone. Babysteps… Mitt mål är att kanske inte älska min kropp, men att tycka om och respektera den. OCH sluta jämföra mig med andra 🙁
Tusen tack för den bästa bloggen någonsin. Älskar ditt fina sätt att skriva. Tack!
Jag har aldrig heller vägt så mycket som jag gör nu.. men jag älskar inte min kropp. Jag vill så mycket men får inte ihop mina dagar. Jag vet att det handlar om att prioritera och planera. Jag har tränat och haft en stark kropp och prioriterat träning, men av olika anledningar slutade jag med detta. Igår kalla min pojkvän mig mullig och det är väl det jag har blivit men jag kan inte acceptera det. Det gör mig så ledsen att det är så. Jag ska träna men på pga sjukdom så har jag förbud för detta den kommande månaden så cirkeln är ond.
Så tack. Du svarar så ofta på mina tankar och du anar inte hur ofta det är! FAN VA DU ÄR BÄST!
ps inga påhopp på killen, han älskar när det finns mycket att ta på så han klagar inte utan är bara klumpig i sina ordval.
Du är helt fantastiskt!!💟💟 Tack för du delar med dig! Massa kärlek till dig! ❤️
Wow. Har inga ord. Jag känner igen mig i allt du skriver, du är inte ensam om dessa tankar/känslor. Tack för det här viktiga inlägget.
Jag har ocksa alltid haft daligt sjalvfortroende tills den dagen jag borjade med meditation och yoga. Det ar det basta jag har gjort for mitt psykiska och fysiska. Det kanns som det kommer naturligt med meditation att man borjar tanka mindre ytligt och ser vad som faktist betyder och vad som ar viktigt i ens liv och inte. Jobba pa vi alla gor det! Kram
Vilket fint och ärligt inlägg Michaela! Kram från tjejerna på Wearit
Skönt att du kommer till ro med dig själv!
Tycker dessvärre att ibland så förvandlas detta till en hets, att man MÅSTE älska sig själv, att man MÅSTE gilla det dåliga för annars är man lite sämre än alla andra. Ibland vill man förändra (gå ner/upp i vikt t.ex.) och det måste vara okej.
Själv så jobbar jag med att vara neutral gentemot min kropp. Jag vill varken hata eller älska, för jag tror det kommer sätta för mycket press på mig själv. Och det är helt okej det också.
Tror det är viktigt att man sätter sig ned och funderar på hur man vill själv förhålla sig till sin kropp, istället för att gå på något mission om att man måste älska allt.
Jag har bott på flera platser runt om i världen, men ingen av dessa städer kan mäta sig med besattheten av människors utseende i Stockholm, och att de faktum att smal-idealet i Stockholm är att vara sjukligt smal. Inte konstigt alla går runt och hatar sina kroppar, så obeskrivligt sorgligt. Detta självhat bidrar inte med något positivt.
Fint att du delar!
TIPS för alla tjejer är att gå in och lyssna på podden Penntricket!!!
Instämmer, när man bara går runt här i Sthlm tänker man inte på det men när man flyttar tillbaka från utomlands blir det uppenbart hur smala, fixade osv. alla är här. När jag var yngre brydde jag mig väldigt mycket om detta – nu, not so much.
Det är ju därför någon som är så sjukt smal som Forni känner sig stor. Sorgligt
Vart skriver hon att hon känner sig stor?
Håller helt med, flyttade t Sthlm för några år sen och tex sist när min mamma se o hälsade på så till o med kommenterade hon ”Gud vad smala alla är”, kanske ngt speciellt för ömalm/city där jag bor men känns som det är en speciell utseendehets här
Du är så grymt inspirerande på alla sätt! Detta inlägg var välbehövligt. Jag skriver mycket om ångest, men också om min vardag & allt däremellan. Ha en bra dag <3
http://www.sanjaalexandra.se
Michaela, jag har genom åren behållt många av dina ord, tankar och texter nära hjärtat. Du är viktig <3 tack för att du delar med dig till oss här ute i världen.
Fantastiskt skrivet, och du satter verkligen ord pa sa manga tankar och funderingar jag har. Det ar sa fint att lasa hur du tanker och hur du ser pa din kropp. Sjalv ar jag overviktig (jag overdriver inte – jag vager helt enkelt for mycket for att det ska vara halsosamt for min kropp) och kampar just nu med att ga ner och hitta en stadig vikt som ar bra for mig. Och det ar tufft och kampigt. Och det har med stranden ska vi inte ens tala om – det ar inte roligt att ta pa sig en bikini och vandra runt bland normalviktiga, vackra manniskor nar man sjalv kanner sig 10 ganger storre an alla andra. MEN da ar det sa fint att lasa din text. For jag haller med – vi ar inte bara vart yttre – vi ar alla sa mycket mer. Sa precis som du, jobbar jag pa att vara snall mot mig sjalv och andra. Att sprida karlek och energi. Det betyder mycket mer an nagra extra kilon pa magen. Det galler bara att jobba mot en sjalvkansla som hjalper mig att inse det.
DU <3
Min största förebild! Verkligen! Önskar vi kände varandra, haha. Stor kram på dig.
Otroligt fint skrivet om ett oerhört viktigt ämne. Kram, värme och kärlek<3
Fint och klokt! Tack för att du delar med dig.
Jag har aldrig älskat min kropp men nu när vikten är 3 siffrig tack vare att jag har ett litet liv i magen så har jag inte på hela sommaren försökt dölja kroppen. Min mage har aldrig fått så mycket smek, klappar och strykningar av mig och min man som nu. Nu längtar jag tills magen är ersatt av en liten Skrutt utanför magen men jag ska verkligen jobba för att erkänna min kropp som fantastisk när bebis är ute. För det är fan fantastiskt att kunna bära ett barn.
Bra skrivet inlägg, plus i kanten för att du inte skrev din vikt, sånt sätter bara igång hjärnspöken. Du ser så petite ut, men förstår att ibland säger tankarna något annat.
Du är jätte fin!!!
Jag tycker det syns på dig att du är välmående, du strålar!
När du säger att du vill ta så bra hand om din kropp som möjligt så hur resonerar du mer rökningen? Feströkar själv och är så kluven med tankarna…dels tänker jag att 5cigg om månaden inte kan skada men samtidigt fattar jag att det är gift 🙁
Fantastiskt fint, transparent och inspirerande skrivet. Jag är betydligt äldre än du, men berörs väldigt mycket av din utveckling och generositet via orden. Tack!
Håller med. Och tror jättemycket på positiva tankar. Blir även arg på alla som tycker att de har rätten att bedöma, och dessutom säga det högt, andras kroppar – vare sig de är smala, större eller mittemellan. Min kropp är endast min och bara jag har rätt att tycka något om den. Tycker man ska avstå från att säga något om andras kroppar utseendemässigt, även om det är något positivt. Det finns så mycket annat fint man kan berömma istället. 🙂 Vi är alla fina. Kram
Tror ingen kan hitta något elakt att kommentera om detta inlägg fining! Bara så så vackert och hoppfullt att läsa att det går att känna så <33
Så bra inlägg. Kom en tår, utan att jag egentligen vet varför- bara så jävla laddat ämne. Jag jobbar med att försöka älska min kropp varje dag- det tar tid. Onödig tid kanske, men viktigt.
Oavsett- du är grym!
Gud blev helt tårig av ditt inlägg. Du är så viktig o jag beundrar hur du delar med dig till oss läsare. Känner igen mig så i din text, har nyligen gått igenom en separation vilket gjort att hela min självbild har raserat.. tvivel på mig själv, mitt utseende och om det någonsin kommer kännas bra igen eller om man kommer hitta någon ny. Vet att man ansvarar för sin egna lycka och glädje och att man inte kan hänga upp det på någon annan men det är svårt. Kanske dags att testa yoga på riktigt.
Du satte ord på prick allt vad detta innebär, att älska sin kropp och jobba på sin självbild är exakt vad jag tycker man ska göra. Du lyckas verkligen ta upp det här känslig ämnet på ett väldigt bra sätt vilket är otroligt beundransvärt! Du är en så viktig förebild och du kunde inte göra ditt jobb bättre! Jag tror uppriktigt sagt att din blogg och ditt utvecklande av Daily Forni påverkar och inspirerar väldigt många människor och det ska du vara stolt över! Kramar till Dig, <3 <3
Jättebra och klokt skrivet! Är ofta lite för hård mot mig själv och min kropp så jag behövde läsa detta! Kram
Fint skrivet Forni!! Håller med någon här uppe om att utseendefixeringen (smalhets) känns så mycket värre i Sverige (Stockholm) än utomlands. Synd! En annan sak jag har tänkt på det senaste strandsemestrana att INGEN ser så där perfekt ut som alla gör på sociala medier, ganska befriande att inse att ingen är perfekt och alla har ”skavanker”. Själv har jag en pigmentsjukdom men trots den hänger jag på beachen, tänker inte dölja pga utseendehetsande svenskar 😉
Den här fixeringen vid att smal är samma sak som snygg är så SJUK! Såklart kan man vara snygg och smal men det viktiga är att se och känna sig välmående, frisk och stark. Oavsett kroppsform.
Nu bor jag inte i Stockholm, kanske är smalhetsen större där, men jag tycker mig märka att många tjejer tränar rätt hårt och jobbar med kosten för att gå UPP i vikt och få former då det upplever att de är för smala. Såklart lite bättre men det är skrämmande med denna kroppsfixering.
Ännu några kloka ord av dig! Har precis läst din bok, vilket tog mig ett tag då jag själv gått i terapi och på mindfulsness och tänkt att ”jag inte behöver mer av det där, det kan jag nu”. Men åh vad fel jag hade!! Mycket i din bok ”bekräftar” det jag själv jobbar med dagligen och det har bara stärkt mig ännu mer. Dessutom kommer du med massa nya tankar och infallsvinklar som jag burit med mig. Så tack tack tack för att du är så sund och klok!
Vilket fint och inspirerande inlägg!
In och läs min påhittade historia som jag skriver på min blogg 🙂 –> http://nouw.com/kangmee
Så himla himla himla bra inlägg! TACK för att du delar med dig av dina tankar<3 Känner många gånger exakt likadant, att jag jämför mig med andra. Det gäller att påminna sig själv om att man är vacker precis som man är!
Har man inte kommit igång med sin träning så finns det lite schyssta deals jag kan tipsa om här (hoppas det är ok):
https://betterdeals.se
Åh tack för denna text, bästa Forni! Så himla behövligt för mig att läsa. Jag som själv kritiserar och jämför min kropp med andra, i princip hela tiden. Är jag inte för bredaxlad, är jag för stor över magen eller har för smala höfter. Men att läsa din text fick mig direkt på andra tankar och kände bara att ”tusan, hur kan jag vara så taskig mot min kropp när den bär mig genom livet med all sin kraft?”. All kärlek till dig!
Ibland när jag läser bloggar kan jag känna att det är svårt att distansera sig mot alla fina bilder som läggs ut och hur snygga/bruna alla är. Det är skönt att du vågar visa att det finns en insida hos dig också som är lika känslig som min. Tack för att du delade med dig, hjälpte mig att släppa alla mina oroliga tankar ikväll på att jag inte är perfekt
Mycket bra inlägg!!