Frågor med Forni

Frågor med Forni

Jag fick din bok av min man i julklapp, började läsa och fastnade. Precis så som du skriver känner jag just nu, misstänker att jag är på väg att bli utbränd eller så är jag bara trött på allt…
Jobbar till största delen hemifrån så i princip noll socialt liv (förutom man och barn), någon snabbfika med en vän hinns med då & då ( väääldigt lätträknade det sista halvåret). VAD gör man? Vi har även flyttat så mina barndomsvänner/föräldrar osv bor en timma enkel resa bort, (vi flyttade pga jobb samt släkt, nu finns de tyvärr inte i livet längre och jag känner oftare och oftare att jag vill tillbaka ”hem” )…
Hur fasen hittar man tillbaka till glädjen och livet? Jag älskar livet och mitt jobb men detta tär på mig så enormt mycket :(

Hej fina du!

Det låter som att du saknar ett socialt liv. Det är väldigt enkelt att hamna där när man är frilans/jobbar hemifrån och jag hamnar själv i dessa svackor ibland då jag mår dåligt för att jag känner mig ensam. Jag tror att mycket av din glädje kan hitta tillbaka om du försöker väcka liv i ditt sociala liv! Hur du ska göra det kan jag inte svara på. Kanske är det att flytta tillbaka till familj/gamla vänner, eller att skaffa nya i den stad där du nu bor. T.ex. att du bestämmer att tre gånger i veckan måste du träffa folk/vänner på något sätt. Sedan tror jag att det är superviktigt att man rör på sig när man jobbar hemma! Se till att gå en promenad varje dag, även om du inte har några ärenden, och kläm in ett träningspass eller två i veckan. För oss ensamvargar är det nästan lika med överlevnad.

Våga söka kontakt hos andra människor, jag kompisdejtar en del och det är otroligt givande eftersom det ger mig både lycka, glädje och bekräftelse.

Stor kram och lycka till!

Så mysig helg! En liten fråga till frågor med Forni, vad är er fina soffa ifrån! Vi har precis köpt gemensam lägenhet och jag letar ihjäl mig efter en snygg och stor soffa men hittar ingen!:(

Hej kära du!

Den kommer från Habitat som faktiskt har snygga, stora och prisvärda soffor! Vi letade efter en stooor soffa och det var minst sagt svårt, de vi hittade var antingen famijesoffor hos Mio (vilket inte var vår stil) eller soffor i en prisklass på 50 000kr och uppåt. Men hos Habitat hittade vi faktiskt två stycken stora soffor som passade in hos oss och vi valde den blåa.

Lycka till med soffjakten!

img_5900.jpg

Hej Michaela!

Jag har följt din blogg ett tag och gillar speciellt dina frågor med Forni inlägg. Så här kommer nu min fråga till dig.
Du har ju ångest och tidigare sagt att du kanske valt att hantera din ångest med att ta en fylla o sen mår man ju bara sämre efter det osv…
Hur ser du på alkohol och ångest idag i ditt liv? Du är ju inte ute sena nätter så ofta längre, men när du är det känner du ångest över hur mycket du dricker, att du dricker lika mycket som alla andra och känner att du ”måste”? Hur känner du följande dag över att du varit ute sent och druckit mycket?
Eller känner du inte såhär till alkohol och fest?

Jag har själv mycket ångest ibland när det kommer till utgång med kompisar och alkoholkonsumption, den ger mig mycket ångest innan jag ens gått ut.

Hoppas min fråga kom fram på rätt sätt :)

Hej fina du!

Vilken intressant och viktig fråga! För mig finns det en tydlig skillnad på min alkoholkonsumtion nu och då: Då drack jag för att döva något, vilket aldrig hjälpte utan bara spädde på ångesten. Det gör jag aldrig nu.

Däremot så är alkohol ångestframkallande, speciellt för oss högkänsliga personer. Det betyder att jag ofta får bakisångest om jag har tagit en fylla, säg två av tre gånger kommer ångesten. Som du säger så händer ju inte det så ofta att jag går ut längre, och det är delvis för att jag inte orkar må dåligt och ha ångest efter något som ska vara en rolig kväll. Det är tråkigt när jag går ut med mina vänner, har hur kul som helst utan några ”snedsteg” på fyllan och sen dagen efter vaknar jag ändå upp med något som skaver inuti. Det är helt enkelt inte värt det så ofta och jag väljer numera mina tillfällen. Sedan förstår jag ju att det är kemiskt och därmed kan jag lugna mig själv med vetskapen om att det kommer gå över. Dagen efter en utekväll försöker jag alltid träffa upp några kompisar eller något för att minska ångesten. Det hjälper för mig.

För såhär är det ju, att vi högkänsliga reagerar starkare på alkohol, nikotin, koffein etc. Vilket betyder att vi måste vara lite försiktigare med det. Samma sak för personer som är bipolära/manodepressiva. Man måste passa sig lite mer än de där lättsamma människorna :)

Mitt tips till dig är att välja dina fyllor noggrant och att dricka lite + långsamt de andra tillfällena. Om dina vänner alkoholhetsar, säg bara att du inte vill bli för full och om du känner att du behöver dra till med en vit lögn eller två så gör det! Vi lever ju i ett rätt skevt samhälle där alkoholhets tyvärr tillhör vanligheterna så ibland får man göra vad som krävs. Och de gångerna du vill gå ut och bli lite full, se till att vara snäll mot dig själv dagen efter. Förbered med resorb, huvudvärkstabletter om det behövs och goda grejer i kylen. Boka upp en dejt med en kompis och PROMENERA. Det bästa tipset mot alkoholångest är promenader. Det är egentligen bra mot all sorts ångest.

Om ni andra har tankar och funderingar i ämnet så får ni gärna kommentera, det är en intressant fråga att diskutera. Stor kram till er alla!

img_5923.jpg

En fråga till ‘Frågor med Forni’.

När var du riktigt rädd senast? (så rädd att hjärtat hoppade till eller att det strömmade en kall kår genom hela din kropp)?
Det känns som att du, till skillnad från jag, lever ett väldigt tryggt liv på fina Östermalm. Du behöver inte efter jobbet ta nattbussen hem till förorten och mötas av gäng med killar som skriker och visslar på en. Jag är rädd i stort sätt varje dag….
Nyfiken på våra skillnader. Kram

Hej!
När jag gick hem från en kväll med mina tjejkompisar för några veckor sedan stod det en man som var klart påverkad utanför min port. Jag trodde att det var min kompis som bor i samma port först så ser inte förrän jag står någon meter ifrån honom att det är någon annan, någon som är drogpåverkad och har grumlig blick. Jag bodde mitt emot Polishuset förut, den utgången där de från häktet går ut, så lärde mig känna igen påverkade galningar ganska väl efter de åren. I alla fall så frös kroppen till is eftersom jag såg hur han tittade på mig. Med en blick som vet om att den äger situationen. Jag, en liten tjej som är berusad i höga klackar. Han, en stor man med vetskapen om att han kan fysiskt sett göra vad han vill med mig. Men jag lyckas ta mig in i porten utan större problem och ser honom stå och hånle mot mig när den stängs igen. Då var jag rädd, så rädd som man blir när kalla kårar bara strömmar genom kroppen.

Om du är rädd i stort sett varje dag så skulle jag, om jag var du, se till att försöka förändra min livssituation. Byt jobb, ta ett jobb dagtid istället! Så slipper du vara rädd när du tar dig hem om nätterna. Om du inte vill byta jobb, skaffa körkort, köp en billig begagnad bil och åk bil hem från jobbet. Om budgeten inte tillåter: se till att ha en cykel vid busshållplatsen så att du kan cykla hem (går snabbare och är mindre läskigt, tycker jag i alla fall).

Östermalm eller förort, vi är båda två kvinnor som blir rädda för män eftersom vissa män är jävligt obehagliga och vill skrämmas eller göra oss illa. Jag har också bott i förorten och åkt nattbuss hem. Sprungit ifrån män som skrikigt saker efter mig, eller behövt ringa polisen när en påverkad man på gatan hotat med att ”ta den här kniven och köra upp i din jävla fitta gång på gång tills du är död”.

Jag tycker om att gå överallt, men män gör det omöjligt för mig att kunna göra det hela tiden, eftersom det är för osäkert. Jag älskar att promenera hem från restauranger, barer eller klubbar (bor ganska nära de flesta) men det går inte för då och då läser jag i tidningen om någon som blivit våldtagen, rånad eller slagen i närheten av där jag bor (bor ju inte så långt från Stureplan). Så jag tar taxi och började faktiskt ta taxi hem ganska tidigt i mitt liv, även när jag hade lite pengar såg jag alltid till att ha pengar till taxi hem snarare än en till drink/ett paket cigg/fyllemat etc. Det handlar om prioriteringar (om det finns utrymme för prioriteringar och man inte lever på minimum). Jag har vänner som inte vill åka taxi hem, för de har blivit skrämda av taxichaufförer som har gjort obehagliga saker mot dem/med dem (det har hänt mig också), men jag tycker att Uber känns tryggt eftersom det är så tydlig profilering av chauffören precis som det är på mig som kund. Plockar inte en taxi på gatan om jag är själv längre.

Parantes: Jag förstår att ni som bor i mindre städer inte har möjlighet till Uber – men hoppas att ni låter mig ge tips utifrån min egen livssituation också. Blir svårt om jag ska ge tips till en person jag inte känner eller vet någonting om, men jag gör mitt bästa så snälla bli inte arga på mig för att ”inte alla har råd med Uber/egen bil/byta jobb/bo på Östermalm”. Jag gör mitt bästa för att komma med så bra tips, råd och tankar som möjligt. Okej då fortsätter vi:

Jag tror att alla vi kvinnor lever med rädsla över att bli utsatta för grejer i våra liv och det vi kan göra är att vara så rädda om oss som möjligt, utan att för den sakens skull sluta leva. Puss då.

Frågor med Forni

Frågor med Forni

Hej,

Du har ju skrivit en hel del om ångest och hur hantera negativitet. Min fråga, kanske till nästa omgång QA om du vill svara på den: hur känner du el hanterar alla taskiga kommentarer hos camcam? Läser man hennes inlägg (du har en egen kategori) om dig så följer en del elaka kommentarer på det. Tänkte att du säkert ville veta om du inte redan visste…

Hej!

Jag vet såklart att hon skriver om mig för varje gång jag får ett inlägg i hennes blogg som är negativt (vilket har varit de flesta som jag har uppfattat det) så ramlar det in taskiga kommentarer här. Jag kan gå in en morgon när jag har vaknat och så är det några elaka kommentarer, då förstår jag att hon har skrivit något om mig som gör att människor vill gå in här och vara taskiga, eftersom de anser sig ha rätten till det efter att hon har uttryckt sig.

Hat föder hat.

Jag ska vara ärlig och säga att jag förstår inte hur kvinnan som driver bloggen kan sova gott om natten. Hela bloggen går ut på vuxenmobbning och även om inte alla inlägg är negativa, så skapar bloggen ett utrymme på nätet där det är okej att skriva negativt om andra människor. Det är en plats dit folk kan gå och vara taskiga men utan att få dåligt samvete, eftersom ”bloggare måste tåla kritik”. Mitt i allt detta verkar alla personer som skriver, kommenterar och diskuterar i den bloggen glömt bort att vi, personerna det diskuteras om, är verkliga människor.

Både jag och mina vänner har blivit väldigt ledsna över saker vi har läst om i den bloggen. En vecka kom det in så mycket hat här så att jag bara satt och grät flera kvällar i rad, jag var så otroligt ledsen över allt som skrivits om mig och det kändes som att alla bara eldade på varandra i deras gemensamma hat/ogillande. Det blir såklart extra starkt att ta sånt för mig som är klassisk HSP, men även mina vänner som generellt är ”tuffare” än mig har blivit ledsna flera gånger.

Jag har generellt en väldigt fin och mjuk stämning här i min blogg, något som jag är stolt över att ha skapat tillsammans med er, så jag blir självklart ledsen när dessa ”skvallerbloggar” kommer och förstör. Mitt mål har aldrig varit att ha många läsare, utan att ha rätt läsare.

Sen blir jag ledsen för att det gör ont också. Varje negativt inlägg med tillhörande kommentarer i hennes blogg, som resulterar i massa negativa kommentarer i min egen blogg, förstör ganska mycket av den dagen i mitt liv. Det kan vara lätt att säga att man ska kunna tåla det, men de som säger så har aldrig behövt ta emot sånt här själva. Det är inte så många som har och jag är ganska säker på att de flesta hade blivit nedstämda, ledsna, arga, irriterade el dylikt.

Wow! Kan du snälla dela med dig av receptet på Risotton?

Såklart, här (klick!) hittar ni receptet. Det är såååå sjukt smarrigt – unna er! Jag bytte ut färsk tryffel mot tryffelolja. Puss!

img_5703.jpg

Oh, har du haft en piercing i läppen?

Ja, haha! Hålet syns inte för det mesta men för ett vant öga, eller på en bra närbild, så ser man hålet. Jag tog det när jag var 13 och tog ut det när jag var 15-16. Det är en ganska rolig historia (eller inte om du frågar mina föräldrar haha…), kan berätta den någon gång!

Forni din blogg är så bra och härlig! Återkommer alltid (sedan Rar-tiden!). Du har så himla fina väskor! Jag undrar, använder du de första designerväskorna fortfarande? eller tröttnar man i regel? Jag tänkte köpa en nu till mig själv, men kan inte bestämma mig om den ska vara 1. ”fest-väska”, alltså en lite mindre över axeln typ Chanel purse bag; 2. En som man kan ha mer till vardags över axeln, typ som Chloe Faye; eller 3. En riktigt stor tote bag som datorn går ner i (inte ofta jag kommer släpa runt på den dock…). Sen vill jag heller inte köpa något som känns väldigt hypat nu, men om två år kommer vara ute. Alltså på jakt efter en riktig klassiker. Några tips?
Hoppas du fortsätter blogga länge! Så kul att läsa! Kram kram

Hej fina!

Generellt så är många väskor trendväskor, vilket betyder att man nog kommer tröttna på dem men de är sååå roliga att ha för stunden. Jag har däremot inga problem med det för jag har sålt av väskorna när jag har tröttnat på dem för ca 50% av vad jag köpte dem för, så har jag tagit de pengarna och lagt in i en ny väska.

Däremot så finns det vissa klassiker som håller år efter år. Min svarta, klassiska Chanel-väska var den andra märkesväskan jag köpte, när jag var 19 år, och den vet jag att jag kommer att ha hela livet ut. Det går inte att tröttna på en klassisk Chanel. Det är ju en väldigt dyr väska, men så håller den genom hela livet. Jag skulle säga att en klassisk Chanel och en Hermes Birkin eller Kelly är de väskor som aldrig någonsin går ut ur mode. Kostar därefter dock…

Summan av kardemumman är väl att det är svårt att pricka helt rätt för hela livet om man inte lägger pengarna på någon av klassikerna, men att det heller inte gör så mycket eftersom väskor har ett rätt bra andrahandsvärde. Försök se över sin livsstil och vilken väskmodell du använder mest. Om du inte är en sån som släpar med dig hela ditt liv överallt behöver du ju inte köpa en större vardagsväska till exempel. Eller för mig som gillar att ha händerna fria så är axelväskorna perfekta (typ Chloe Faye)!

Lycka till i väskjakten, puss!

IMG_1148

Jag och mina två mest klassiska väskor: Chanel och LV Kabinväska!

Tips på sidenmorgonrock? (: Tycker att de billigare oftast inte är så fina, men de som är finast brukar ofta vara jättedyra

Victorias Secret! Jag har köpt 3-4 stycken därifrån och de är sååå fina. Sen har Lindex ofta flera fina och prisvärda inne som jag tycker om.

Har ni en väldigt varm lägenhet? Konstig fråga kanske, haha, men jag älskar också sidenmorgonrock – har dock problem med att bära den. Så kallt ju!

Hahaha ja vi har sååå varmt hemma. D blir galen på mig för att jag har så varmt. Jag är uppvuxen i ett hem med typ 25 grader inomhus så jag är helt klart skadad från barndomen ;-)

IMG_6104

Sidenmorgonrock från KappAhl!

Frågor med Forni

Frågor med Forni

Dessa inlägg är mina absoluta favoriter i din blogg! Av ren nyfikenhet kommer här en fråga till nästa gång: om du skulle vara lärare, vilka ämnen skulle du då undervisa i? Och för vilka åldrar skulle du helst undervisa? Skulle även vara roligt att höra om dina tankar kring hur en bra lärare bör vara. Stor kram!

Jag skulle vara svensklärare för gymnasieelever! Det var egentligen det jag tänkte ”bli när jag blir stor” innan jag halkade in på denna bana :)

Engagemang hos lärare är det viktigaste av allt. Att de verkligen tycker att deras jobb är roligt. Alla kan såklart ha en dålig dag, men överlag tycker jag att det är otroligt viktigt att gilla sitt jobb om man ska jobba med andra människor – speciellt om man ska lära ut! Att se individer i klassen så att alla får utvecklas på sina egna sätt hade jag tyckt varit väldigt kul att jobba med om jag hade varit lärare. Jag minns själv de lärare som såg min potential i vissa ämnen, hur de fick mig att blomma och utvecklas inom dessa områden. Jag vill att lärare ska vara roliga men samtidigt respektingivande och KREATIVA med sitt arbete. Jag förstår att det finns riktlinjer inom arbetet, men jag minns de lekfulla lärarna med kärlek och det var alltid dem som fick ut maximalt av oss elever.

PUSS!

Tips på bra skor att ha på sig när man är ute och dansar? :) Går sällan ut för att dansa loss under vinterhalvåret för det är så bökigt med skor bla.. har man fortfarande med sig inneskor i en liten väska och byter om?! Bor i snöigt norrland så inneskor är inte så lämpligt ute om man inte vill dratta på ändan var femte meter :)

Att inte gå ut och dansa för att du inte vet vilka skor du ska ha var en dålig ursäkt tycker jag :) Man ska ALLTID skita fullständigt i utseende när det kommer till att ha kul!!! Jag blir galen på tjejer som inte vill gå ut för att de känner sig fula i sin outfit eller inte ”har något att ha på sig” – att ha kul handlar inte om det!!! Jag har gått ut i moonboots, pyjamas, osminkad, träningskläder – you name it. Och haft lika kul som när jag har sett ut som one million dollars. Och aldrig, alltså aldrig någonsin, har någon ifrågasatt mitt utseende.

MEN med det sagt, om du ändå känner att du vill hitta ”rätt skor” att ha på dig när du går ut på vintern så föreslår jag svarta ankelboots. Jag har alltid svarta ankelboots när jag går ut på vintern! Lägg på en vintersula på skorna och se till så att de har en tjock, rejäl klack (inte för hög) så klarar du dig fint.

Det går även bra att gå ut och dansa i kängor eller Uggs tycker jag, speciellt om man bor i vårt snöiga land! Jag brukar inte orka ha med mig ett extra par skor, så jag brukar ha mina vinterskor ibland om vi går ut. Komfort är viktigt :)

Ut och dansa dig svettig nu! Massa kramar <3

Hej och tack för en fantastisk blogg!

Skulle bli superglad om du kunde tipsa om någon fin (och stor) väska man kan ha till skolan? Är 27 och är väsktokig annars, men nu har jag noll inspiration. Kan bero på att jag börjat studera efter en lång mammaledighet. Hoppas du sitter på nåt bra tips, vill ju gärna vara liite stylish hehe!

Kram!

Hej kära du!

Åh det där med väskor är ju en liten djungel alltså. Jag vet inte vad du vill lägga för pris men för budget så skulle jag kolla in & Other Stories, tycker ofta att de har snygga väskor till bra priser (och bra kvalitet) inne. I mellanklassen skulle jag spana in Little Liffner och Leo Wulff – snygga, praktiska och funkar till vardags! I lyx-kategorin har Celine bäst utbud tycker jag. Lycka till! Puss <3

img_5540.jpg

Jag och min bästa vardagsväska <3

Mickis! jag skulle gärna vilja veta hur du gör/har gjort för att hantera motgångar och INTE bli nerslagen och typ ge upp allt man drömmer om för att vägen dit inte är spikrak? du är bäst!!

Det handlar nog om att acceptera att livet ser ut så. Jag är realist och tror att det kan vara sunt att vara det när man försöker ta sig till sina drömmar. Jag förstår att det inte kan vara enkelt att nå drömmar för det är så livet ser ut. Så när jag slås av motgångar längst vägen kommer de inte som en surprise. Jag är beredd på motgångar, vad jag än tar mig an. Man måste kämpa för att uppnå de flesta av sina drömmar. Vissa hävdar att det är lättare att hantera motgångar/nå sina drömmar om man är en klassisk drömmare: orealistisk, tror att man är absolut bäst och tänker att ingenting är omöjligt. Jag hävdar snarare att den personlighetstypen ofta blir mer nedslagna av motgångar, för de är så oförberedda på dem. Jag är i stort sett alltid beredd på en motgång (OBS pratar ej om typ sjukdomar, mina näras hälsa etc – det är ett helt annat område) och blir därför sällan chockad när de kommer. Jag tar emot dem, analyserar dem, och backar sedan bara för att ta ytterligare sats. Jag litar otroligt mycket på min magkänsla och mina energier när det kommer till det mesta i livet och de säger ofta till mig att fortsätta om jag är på rätt väg – även om vägen har en hel del gropar i sig. PUSS DU ÄR BÄST

Hej, jag och min pojkvän palnerar en lång weekend (4-5 dagar) till Italien för att fira att vi båda har tagit körkortet! Har aldrig varit i Italien förr, vilka områden/stad rekommenderar du i april / maj? Gärna något område med god mat och någon trevlig aktiviteter under dagen. Skulle vara så tacksam för några tips! Ha en trevlig dag :)

Hej fina!

Grattis till era körkort!

Jag skulle ta Rom – Rom är en fantastisk stad vid den tiden på året. Så vacker med all sin kultur och sevärdheter. Faktiskt ett helt perfekt resmål under våren. Finns dessutom sååå mycket att se.

Puss!

img_6797-768x1024

Jag med min farmor och farfar i Italien i april förra året!

Frågor med Forni

Frågor med Forni

Snygging! Bara måååste få veta vart den urfina svarta toppen på de första bilderna är ifrån? Puss

Visst är den FIN! Sidentopp från Ahlvar, finns här (klick!)

img_5261.jpg

Hej Michaela!

Först och främst, tack för en alltid lika bra blogg. Tack för att du är just du & för att du delar med dig. Jag har hört dig i lite olika forum prata om att du lätt kan bli/tidigare i ditt liv har blivit väldigt lätt arg och upprörd på personer i din omgivning som gör saker du inte tycker är okej. Det kan handla om saker riktat mot dig eller mot någon annan, och att du då har lätt att (kanske överreagera) och bli väldigt arg. Jag menar inte arg i att bara bli irriterad utan arg i att bli riktigt förbannad och arg på personen. Jag känner själv igen mig i väldigt mycket saker som du tar upp i både blogg, olika poddar, artiklar, din bok och andra sammanhang och jag känner igen mig väldigt mycket i din beskrivning av din ilska.

Min fråga är hur du handskas med den ilskan inom dig? Det lixom kryper inuti mig när jag blir sådär arg och jag blir verkligen SÅ JÄVLA FÖRBANNAD att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland. Men jag vill oftast inte ta upp diskussionen med personen & gör det sällan för att jag inser själv att det inte var så stort som jag själv gör det till. Personen kanske gjorde ett misstag men som påverkar mig väldigt mycket, men det är inte värt att ta upp för diskussion för att det inte kommer leda någonstans och stämningen mellan oss då bara kommer bli dålig.

Ja det blev en lång fråga men det vore verkligen intressant att höra hur du ser på detta och hur du handskas med din ilska/kan ge tips på hur jag ska handskas med min ilska inuti mig som kommer i dessa situationer? Jag tycker det är så himla jobbigt att känna sån ilska men vet inte hur jag ska hantera det men samtidigt inte vill vara den personen som blir arg för allting. Kram till dig! <3

HEJ FINA!

Hehe hej från en arging till en annan.

Jag har tre knep som jag tycker funkar bra för att lugna ner mig själv när jag blir väldigt arg på personer.

1. Prata om ilskan med någon som står nära och förstår en. För mig är det D. När vi ses hemma om kvällarna så behöver jag ibland kasta ur mig arga ord för att någon har gjort något som gör mig galen. Han vet ju att jag inte är en elak person utan låter mig spy galla så mycket som jag behöver, sen säger han oftast ”skit i det där nu” och då inser jag att jag verkligen bara kan skita i det, men inte förrän jag har fått spy ur mig det först. Hitta en person som förstår dig, känner dig och har överseende med dig när du behöver skrika av dig!

2. Yoga. Jag veeet att alla inte gillar yoga men för mig är det ett bra redskap i ilskan. Jag brukar ta med mig ilskan in i yogasalen och så bestämmer jag att jag får älta det, tänka sönder det och vara galen på det under hela yogapasset MEN – i samma stund som jag går ut ur salen måste jag släppa taget om det. Effektivt och det funkar för mig.

3. ”Vad gör det om 100 år?” – när jag tänker på alla gånger jag har brusat upp, tillfällen som jag inte ens kan minnas idag, så blir det så tydligt för mig att även denna grej kommer att blåsa bort. Det brukar lugna mig – känslan av att det rinner av och glömt bort tids nog.

Har ni andra arg-knep därute? Dela dem i kommentarsfältet! Puss!

Hej, jag skulle behöva lite råd gällande en väska. Jag ska till Milano i vår och tänkte köpa min första dyra väska hos Gucci. Men jag kan inte bestämma mig vilken jag ska ta, jag velar mellan Soho Leather Disco bag och GG Marmont matelassé mini bag. De kostar lika mycket men jag kan inte bestämma mig om jag ska ta en Soho för den känns klassisk och stilren, medan den andra har lite roligare detaljer. Hur hade du tänkt om du skulle köpa din allra första väska? Stor Kram!

Ta den som gör dig GLADAST. En väska ska man NJUTA av. Inte köpa den som är ”tråkig” för att den är ”praktiskt”. Då får man ju inte ens vara nyförälskad i sin väska utan bara trygg med den direkt. Om du däremot tycker att båda är på pricken lika fina – ta den mest klassiska. Troligtvis håller den sig modern längre. Men om hjärtat dunkar mer för den roliga – ta den! Även om det är din första väska och det är mycket pengar så kan du alltid sälja vidare om du någon dag skulle tröttna. Väskor har alltid ett högt värde. Gällande dessa två väskor så tycker jag att GG Marmont känns lika klassisk som Soho, den känns lite som deras ”nya” klassiker. Ta en färg som går att matcha med mycket av din garderob bara.

Stor kram och grattis till din fina väska! Vilken det än blir <3

IMG_9055

Hej :)
Jag har en fråga rörande ekonomi!
Du skriver ofta att du unnar dig saker vilket är superhärligt och du är värd det till 100% så mycket du sliter! Du äter också ute mycket, bor i en fin lägenhet i Stockholms dyraste stadsdel, gör långa och dyra reser… vad är det du inte unnar dig? Eller prioriterar rent ekonomiskt? Om du förstår vad jag menar :) menar alltså att du inte ska göra allt det här utan är bara nyfiken om det är någonting som du aktivt prioriterar bort i din ekonomi! Jag åker till exempel aldrig taxi eller lägger pengar på dyr inredning men jag tycker att restaurangbesök och härliga resor är värt att unna mig!

Hej fina!

Utlägg som går bort för mig är busskort som jag tidigare betalade 800kr i månaden för, senaste åren har jag kunnat gå till mitt jobb och inte behövt det. Jag vet att många behöver köpa månadskort och det blir ju en stor utgift i månaden. Jag går i princip överallt och behöver/väljer därför att inte lägga pengar på taxi heller. Tycker det är onödigt när jag lika gärna kan gå. Förut hade jag taxikostnader på säkert 4-5000kr i månaden, nu är det max en tusenlapp. Så transport av alla dess slag lägger jag i stort sett inga pengar på – har heller ingen bil etc.

Gör aldrig småköp på stan. Take away-kaffe, tidningar, något litet snacks på 7-eleven etc. Jag ser många i min omgivning, speciellt förut när jag jobbade på stort kontor, som ofta ”småhandlade” under dagarna. Frukost till kontoret, snacks på eftermiddagen, alltid lunch ute. Jag äter lunch ute ett par gånger i  men resten hemma.

Sen har jag ju en rätt bra ekonomi men väljer ändå att leva hyfsat ekonomiskt sett till vad jag drar in. Shoppar ju inte speciellt mycket, även om jag har råd, och väljer mina större inköp med omsorg – både om det handlar om kläder eller inredning. Är ingen slösare men min grundtanke kring ekonomi är att kunna njuta av mitt liv och inte lida om jag inte behöver, men heller aldrig vara slösaktig. Sedan har jag långsiktiga mål och stora köp som jag vill ha råd med senare i livet (lantställe utomlands, större lägenhet etc.) och det kostar ju en hel del så sparar alltid mycket pengar varje år. Puss!

7A1A7162

Frågor med Forni

Frågor med Forni

Hej! jag har en fråga till Frågor med Forni.
Du skriver att du och vissa av dina familjemedlemmar ibland uppfattas som lite högljudda och tar mycket plats. Har själv fått kommentarer hela mitt liv till och från om att jag pratar väldigt mycket och att jag pratar högljutt. Något jag ofta gör utan att jag märker det när jag är engagerad i en diskussion eller allmänt exalterad över saker. På köpet har jag även en röst som liksom ”skär” igenom annat ljud.
Har du fått kommentarer från folk kring att du är högljudd? Vad svarar du? Jag blir alltid lite förlägen, som om att jag är jobbig och vill nästan be om ursäkt samtidigt som jag blir lite förbannad. Inte direkt som att jag medvetet alltid står och skriker. Ibland försöker jag även skoja bort det, men känns ändå inte helt bekvämt. Tips?!
Känns även som att detta inte är ett problem som killar som ibland pratar högljutt får påpekat för sig….

Hej tjejen!

Jag tror att jag har fått höra att jag är högljudd både mer och även i mer nedlåtande ton än exempelvis min bror och min pappa. När de är högljudda är det lite mer skämtsamt som folk påpekar detta, men när jag är högljudd påpekas det på ett sätt som hintar om att jag är pinsam eller gör bort mig. Det här stör mig mycket.

Det har alltid varit människor runtom mig som har fått mig att försöka skämmas över att jag hörs mycket medan män i min omgivning snarare har uppfattats som sköna/alfahanar/mäktiga/roliga. Medan jag som kvinna hörs för mycket. Det här är helt klart en känslig punkt för mig och när människor ”säger åt mig” (dvs. påpekar att jag är högljudd) brukar jag börja prata med mig själv i mitt huvud (hehe fullt normalt visst är det?) och vara schysst mot mig själv. Jag säger inte alltid någonting till omgivningen, utan skäms mest och lugnar ner mig, men så pratar jag med mig själv och då brukar det låta typ såhär: ”Ingen ska säga åt dig att du hörs för mycket. Skaka av dig kommentaren. Ingen ska ta ifrån dig rätten att ta plats lika mycket som en man. Ingen ska förminska dig eller få dig att skämmas över dig själv, så länge som du inte är taskig eller oschysst mot andra. Vilket du inte är. Du är bara lite högljudd. Var stolt över den här egenskapen, bli aldrig rädd för att prata, våga prata, bli inte en sån som alltid måste tänka över vad hen ska säga för att hen är så rädd för att säga fel. Säg fel. Säg fel för högt. Det är du. Låt ingen ta personlighetsdrag som du tycker om med dig själv ifrån dig.”.

OBS såklart kan man ibland skratta åt det faktum att man råkat skrika utan att man märker det pga överexalterad, då brukar jag bara tysta ner tonen och skratta åt det. Men om någon ”säger åt mig” i den situationen så är det ju med kärlek och vi kan skratta bort det + tona ner läget. Vill ju inte sitta och skrika in i någons öra så att det är jobbigt för hen exempelvis, hehe. Ni fattar.

Okej detta blev ju skitlångt, MEN jag har fortfarande inte kommit på något bra svar på vad man ska säga när någon kommenterar kring att man är högljudd. Någon annan av er där ute som har erfarenheter? Kanske kan ni hjälpa två människor med starka röster out here.

PUSS

Hej Michaela! Har också en fråga inför Frågor med Forni. Vilket program använder du för att redigera dina filmer/vloggar? Tusen tack på förhand!! :)

iMovie! Det finns bättre program men såhär i början av min vlogg-karriär räcker det med iMovie tycker jag och Theres (okej Theres säger i alla fall det haha :)? Så kan man gå på svårare grejer senare! Puss

Jag måste bara fråga hur du och din sambo hanterar eran ”vardag” med mobiltelefoner?.

Mitt problem är att jag upplever att både jag och min sambo ofta har skärmarna i ansiktet på varandra och umgås mindre pga telefonerna. Rulla fingrarna på Instagram Facebook och snapchat… Har man liksom tröttnat på varandra?. Vet inte hur många gånger jag upplyst och desperat försökt förklara hur illa tillmods jag blir när jag märker att telefonerna tar över vardagen.. Hur kan man ta upp ämnet på ett vuxet sett? Och vad fan gör man när det inte blir någon skillnad?

Hej tjejen!

Jag och D har inte bråkat om mobilen eller datorn en enda gång sen vi blev tillsammans. Typ lite sjukt i dagens samhälle??? Speciellt när vi båda jobbar med sociala medier och drivet eget??? Men vi bråkar om andra saker så ni behöver inte oroa er, inte något perfekt par här inte ;-)

MEN jag tror att vi sluppit telefon/mobil/jobba hemmaför mycket/slösurfa för mycket-bråken mycket för att D sa redan från början att han vill att vi ska umgås med varandra när arbetsdagen är över. Det här var liksom viktigt för honom redan från start. Och i början var det ju enkelt, man är ju nykär, men det blir knepigare med tiden. Idag gör vi helt enkelt så att om den andra pillar på telefonen/sitter med datorn för mycket när man vill ”hänga” så säger man bara det till den andra. Typ ”Hallå vad gör du! Ta bort telefonen så tittar vi på en serie tillsammans!” eller ”Gud vad du älskar Instagram. Nu har du skrollat färdigt för nu vill jag faktiskt prata lite med din fulla uppmärksamhet”. Ingen av oss har börjat tjura då utan då är det snabbt som attan bort med elektroniken och fram med hänget. Kanske är det lättare för oss just för att vi jobba med sociala medier hela dagarna? Hängtid är hängtid liksom, typ från middagstid och framåt varje kväll. Middag vid matbordet och då pratar vi sen en film eller serie i soffan, vidare till sängen och lite skitsnack där emellan. Sen skrollar vi såklart i pauser/innan vi somnar etc., men inte för mycket och vi har aldrig behövt ta upp en diskussion kring det.

Jag hade nog försökt vara lik tydlig med min partner som D var med mig där i början. Alltså säga typ ”Jag vill att vi ska hänga tillsammans när vi är hemma tillsammans om kvällarna och inte bara hänga med varsin mobil bredvid varandra i soffan. Kan vi inte bestämma att när det är middagsdags lägger vi mobilerna på sängborden och så hänger vi under kvällen. Vill man kolla något kan man gå till telefonen och kika fem minuter om det behövs och sen kan man skrolla en kvart innan läggdags. Vad tror du om det? Så kan vi prata under middagstid, titta på film tillsammans eller serie och typ hänga? Känns som att vår relation försvinner mellan mobilerna och jag är rädd att det kommer sluta med att vi inte vet hur man hänger tillsammans för att vi är så vana vid att förlita oss på våra mobiler.”

Eller? Har ni där ute egna erfarenheter kring ämnet? Jag tror det är viktigt att den andra fattar att man inte tar upp det för att vara taskig utan för att man gillar sin partner och liksom vill hänga med hen! Det är ju fint som fan. Att man värnar om sin tid tillsammans.

Lycka till fina du. PUSS!

Fina Michaela. Det verkligen strålar om dig! Måste bara fråga, vart är den svarta tshirten du har på dig i detta inlägg från? Tycker att den är helt perfekt. Varit på jakt efter just en specifik sådan tshirt, som är tillräckligt hög vid urringningen och med lite längre armar. Kram!!

Den är fan perfekt! Älskar känslan av att hitta ett perfekt plagg. Från Acne är den. Puss!

IMG_5158

Hej älskade Michaela. Tusen tack för en bok som hjälpt mig genom en jobbig höst. Jag har ett problem som kanske skulle kunna passa i frågor med Forni.

I somras började jag dejta en kille som jag nu är säker på är min soulmate. Vi är varandras bästa vänner, han får mig att skratta tills jag får magknip varje dag och jag värdesätter honom högt. Men med kärleken kom även problemen med två av mina närma vänner. Hela hösten bestod av bråk, utfrysning och tårar eftersom de ansåg att jag inte var samma person längre. (Vilket jag till grunden är men mina prioriteringar har ändrats från 100% vänner till 50/50% vänner&pojkvän.) Hela första perioden med min pojkvän, som borde varit som att bo på ett rosa fluffigt moln, förstördes. Det tärde extremt mycket på mig att hela tiden få höra att jag var en dålig vän som inte är tillgänglig 100% längre, jag passade upp mig kring dem och ångesten hela hösten var maximal.

Nu, efter att jag klippt kontakten till stor del med dessa två vänner, börjar de höra av sig igen och vill ta upp kontakten igen. Jag vet att hösten kommer upprepas om jag öppnar armarna för dem så min fråga till dig är: hur hade du hanterat min situation? Borde jag göra slut med mina ”vänner”?

Tack för att du sprider kärlek och hopp. ❤

Hej min fina!

Gå på magkänsla. Det är omöjligt för mig att sätta mig in i din situation för jag har inte upplevt den eller sett den på nära håll.

Hur vet du att hösten kommer att upprepas? Människor kan ju förändras efter sina misstag.
Vill du vara kompis med dem även om de har förändrats och ser på din relation/dig på ett nytt sätt nu?
Behöver du göra slut med dem eller kan du kanske bara låta relationen rinna ut i sanden?

För mig är det viktigt att mina nära vänner står bakom mig i medvind och lycka. Viktigare än att de bevisar att de finns där i motgång och tuffa tider nästan. Att mina vänner unnar mig är det viktigaste av allt, jag avskyr avundsjuka eller egoism. Att tänka på sig själv som vän när ens kompis träffar kärleken är inte schysst. MEN det är inte heller schysst att skita i sina vänner. Jag tror att man måste vara förstående åt båda håll. Analysera din situation med dig själv, reflektera, känn efter hur du känner. Vill du vara vän med dessa personer eller är er tid förbi? Jag tror att du har svaret själv.

Puss, massa kärlek och ta hand om dig!