Kärlek

MARITH

För några månader sen skrev jag ett ”Mina vänner”-inlägg om Amanda och Shoan (ni kan läsa det här). Eftersom det blev så uppskattat tänkte jag att vi kunde fortsätta med temat!

Nästa vän ut är en av de bästa vännerna man kan ha, jag vet egentligen knappt var jag ska börja, kärleken bubblar liksom över. Men nu ska ni få veta mer om Marith!

marith-welin-berger-michaela-forni

År 2009 hängde jag jämt på Spy Bar. När jag inte spelade skivor i Vita Baren så dansade jag på någon högtalare, var inne i hip hop-rummet eller minglade omkring i Gubbrummet. Mina vänner Signe och Salvatore var nattklubbschefer och hela stället var en lekstuga. Fantastiskt roligt när man är 19 år…

Med Signe kom Marith, en yvig blondin som aldrig var sen till att tacka ja och älskade fest precis lika mycket som vi, precis lika mycket som man gör när man är tonåring.

Marith.

michaela-forni-signe-siemsen-marith-welin-berger

I slutet av december samma år (2009) stod jag nere i tunnelbanan när Marith promenerade förbi mig tillsammans med hennes bästis Katarina. Vi var festkompisar men de stannade och snackade med mig även fast de kanske inte behövde, och nyårsplaner började diskuteras. Jag hade dock inga – jag var bjuden på en fest som jag inte ville gå själv på och mina vänner skulle resa bort eller gå på tillställningar jag inte var sugen på.

”Vi följer med på din nyårsfest!” sa Marith förvånat men med glädje och så var det bestämt – tre ytligt bekanta skulle gå på nyårsfest ihop.

marith-welin-berger-michaela-forni

Vi stod på Grand Hotel i Saltsjöbaden på en middag med 70 andra ytligt bekanta och på tolvslaget skålade vi ikapp. ”Kanske är det här början på en ny vänskap!” skrek Marith över fyrverkerierna och jag tittade på henne.

Hon hade det största leendet jag någonsin hade sett. Det charmade alla som kom i hennes väg.

Michaela Forni Dasha Girine Marith vän

Efter det nyåret väntade flera festliga år tillsammans. Under våra år som singlar gjorde vi det mesta tillsammans. Vi var ett gäng på fyra-fem tjejer som bodde på Kungsholmen och vi satt ihop. På helgerna dansade vi bort nätter och när bakfyllan var påtaglig åt vi tacos hemma hos mig. Efter jobbet på vardagarna tog vi promenader längst med Kungsholms strand och pratade om livet, framtiden, nutiden. Vi tävlade i vem som gjorde galnast grejer, vi höll varandra om ryggen och när någon mådde dåligt höll alla dennes hand.

Michaela Forni Marith vän

En sms-konversation från 2011 HAHA Smarris <3

Det finns få människor som jag har så roligt med som Marith. När vi lärde känna varandra var hela livet ett äventyr. Ibland var man högst upp på en berg och dalbana och nästa stund låg man och grät över ett krossat hjärta i en säng på Kungsholmen.

En gång när jag hade en bakisångest som inte liknade någonting annat, var Marith ute och promenerade med mig i sju timmar för att jag inte klarade av att gå hem. Det är vänskap.

Med åren växte jag och Marith ihop i en stark, unik och egen vänskap. Häng i gäng gick lika bra som att umgås på tu man hand och det spelade ingen roll om vi stod på ett dansgolv eller mitt köksgolv, vi hade roligt vad vi än gjorde. Det var kravlöst, lättsamt och på riktigt.

Michaela Forni Petra Tungården Marith vän

Våren 2012 stod vi på Sturecompagniets gamla klubb Suite och drack drinkar. Några killkompisar var med och vi stod vid ett bord och dansade (fun fact: killkompisarna var faktiskt D och hans kompisar, men på den tiden var vi bara bekanta).

Efter ett tag märker jag att Marith är borta och när jag söker henne med blicken ser jag henne längst in i rummet, stå och prata med någon kille. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg ut som en nallebjörn med sitt bruna skägg och sin snälla blick. Efter någon timme gick jag bort mot Marith för att kolla till henne, och när hon tittade på mig började jag skratta. Hela hennes ansikte skrek ”JAG TYCKER OM HONOM!”

Marith och Marcus blev tillsammans kort efter den kvällen, han pluggade i USA och de valde att satsa på sin relation trots att den krävde distans. Idag har de varit tillsammans i över fyra år.

Michaela Forni tjejmiddag

Hej då-middag för Marith innan hon flyttade till USA

Efter ett par år flyttade även Marith till USA och jag förstod nog inte riktigt hur det skulle kännas, när en bästa vän skulle flytta till andra sidan jorden.

Nu vet jag hur det känns – jobbigt. Det är jobbigt att ha de man älskar långt borta. Det går inte att vänja sig vid, även om man försöker. Min farmor och farfar flyttade från Sverige när jag var elva år men jag har fortfarande inte vant mig helt vid ett liv utan dem här med mig. Det gjorde jag inte när Marith var borta heller, även om det bara var ett par år. Jag saknade henne men jag var också fantastiskt glad för hennes skull – jag visste att hon var iväg och uppfyllde sina drömmar.

När Marith och jag lärde känna varandra gick hon fortfarande i gymnasiet, men direkt efter hoppade hon på juristlinjen och sen drog hon alltså till USA för att plugga juridik och skriva uppsatser och allt vad hon hade för sig.

Michaela Forni Marith vän

Efter ett tag i USA fick hon praktik på FN-ambassaden i New York. Då kunde hon till exempel skicka över en snapchat från kontoret på morgonen där Barack Obama stod bredvid henne i rulltrappan med en take away-kaffe i handen (!!!).

Stoltheten inom mig EXPLODERAR. Jag har JORDENS smartaste, mest intelligenta kompis. Hon är bäst i klassen på allt hon tar sig an.

Men det är inte allt. För hon är också den mest sociala människan jag känner, den som får alla på fall, den ingen tycker illa om. När jag och D blev tillsammans sa han nästan direkt ”Jag älskar Marith. Man skiner alltid upp när man ser henne” och jag blev inte förvånad när han sa så, inte alls, för alla känner så inför Marith.

Hon är solen som får alla andra att skina.

Michaela Forni Marith vän

Mariths födelsedag 2013

Idag är Marith blondin igen, bor i en lägenhet i Vasastan med sin Marcus och jobbar som jurist på Vinge. Våra träningskläder och partytoppar har bytts ut och numera när vi ses så kommer hon i pumps och kostymer från Filippa K. Ibland när vi sitter på en lunch avbryter hon kort för ett telefonsamtal och jag förstår aldrig vad fan det är hon pratar om i dessa samtal, med juristslang till höger och vänster. Jag känner få människor som tycker om sitt jobb så mycket som Marith gör. Hon jobbar inte som jurist – hon är jurist. Ända sen hon gick första terminen på juristlinjen har hon hjälpt mig med mina avtal och om jag ska vara ärlig hade jag nog varit satt i personlig konkurs vid det här laget om det inte vore för henne, haha. Hon hjälper utan att kräva någonting tillbaka och jag känner mig aldrig jobbig när jag frågar om hennes hjälp, för jag vet att hon vill hjälpa till. Sån är Marith – en människa som tycker om att hjälpa andra människor. Det är inte alla som fungerar så, som sätter andra i första rummet på samma sätt som hon gör. Jag älskar henne för det.

Michaela Forni Marith vän

Jag och Marith på Sturehof förra veckan

Idag har jag och Marith varit vänner i nästan åtta år. Jag är så himla tacksam för dessa år med den här människan i mitt liv. Jag har sällan stött på så kravlös vänskap och jag känner mig så trygg i hennes umgänge. Marith är en glädjespridare, oändligt omtyckt av väldigt många. Jag är väldigt stolt över att ha henne som vän.

Tack Marith, för våra åtta år tillsammans. Tack för ditt stöd, din kärlek, dina höga skratt. Tack för att vi alltid kan ha högt i tak, för förståelsen och för alla gånger vi skrattat så vi gråtit tillsammans. Det är få förunnat att ha en Marith i sitt liv och jag är glad över att jag har en! LOVE U SMARRAN.

Michaela Forni fest

Michaela Forni Marith vän

Michaela Forni hemmafest

michaela-forni-marith-welin-berger

timothy-forni-michaela-forni-marith-welin-berger

Michaela Forni hemmafest

Michaela Forni Marith vän

Michaela Forni Marith vän

Michaela Forni Marith vän

Michaela Forni Marith vän

Kärlek

Andrea & Mathildas podcast

img_9837-1

Jag och Andy på Ibiza förra våren!

Här kommer ett litet podd-tips, perfekt för promenader i sommarsolen, på en solstol i ett varmt land eller medan man städar i ett regnigt Sverige på midsommar. Jag har gästat Andrea och Mathildas podcast som släpptes denna vecka. Vi pratar mycket om kärlek och min nya bok, samt självkänsla och så en del pest eller kolera. Lyssna om ni vill!

<3

Kärlek

TRE ÅR

Idag firar jag och D tre år tillsammans!

Jag är otroligt stolt över våra tre år. Alla goda relationer kräver underhållning och jag är glad över att vi underhåller den relation vi har byggt upp. Jag tror på oss.

För mig har det här varit trygghetens år. De första två åren var mer instabila, skakiga och omvälvande. Vi älskade högt och bråkade starkt. Men det här året, det tredje året, det har varit annorlunda. Kanske är det för att vi flyttade in i vårt gemensamma hem för ett år sedan och började bygga upp en gemensam trygg punkt. Kanske har vi båda mognat. Kanske har tilliten växt sig starkare. Troligtvis är det så.

Det är klart att passion till viss del ändrar nyans när trygghet och tillit växer sig stark, i alla fall i min värld, men det känns också så väldigt okej. Jag behöver inte ha storslagna bråk som ska avslutas med passionerad kärlek. Jag behöver trygg kärlek. Ett lugn har lagt sig över vår relation.

Det här året lärde jag mig att lita på honom till 100%. Det finns ingenting i mig som tvivlar på hans kärlek och välvilja gentemot mig och vår relation. Jag har slutat vara så skeptisk. Det är fantastiskt häftigt att känna så stark tillit till någon. Jag vet att han aldrig skulle vilja såra mig.

Jag är glad över att vi är så kära i varandra. Han är den vackraste mannen jag vet. Vi båda är snälla mot varandra, men kan också vara hårda, och jag tror att den balansen är viktig för vår passion. Jag slås regelbundet av min kärlek till honom, starka och oväntade slag. Jag möter upp honom på stan för att gå hem tillsammans och när jag ser honom på gatan så BAM – en smäll av kärlek som slår till mitt i magen. Jag sneglar på honom i bilen när han sitter och berättar något och så exploderar det inom mig. Ibland när vi sitter mittemot varandra och han ser mig rakt i ögonen får jag gåshud längst med hela kroppen – så jävla kär.

Stolt är jag också, över att vi har lärt oss att kommunicera med varandra ännu bättre under det här året. Jag tror fortfarande att man kan jobba på kommunikationen fram tills man dör, men jag är glad över att vi gör framsteg inom den. Vi har bråkat mycket mindre det här året och lärt oss att diskutera på nya sätt. För att vi vill att det här ska hålla. Efter ett bråk vi hade nyligen var jag så stolt över oss, över hur mycket vi vill, över hur villiga vi är att böja på oss för varandras skull. Vi jobbar på att vara snälla mot varandra och det hoppas jag att vi alltid kommer att jobba på.

Han är min bästa vän. Den jag alltid längtar efter att få prata med och röra vid. Mitt förstahandsval som sällskap i alla lägen.

Tre år, fantastiskt ändå. De i särklass bästa åren i mitt liv, alla andra bleknar i jämförelse. Ser fram emot nästa år tillsammans.

Jag älskar honom så mycket.

IMG_8771

Läs min text jag skrev när vi firade två år här (klick!)

Kärlek

Amanda och Shoan

Jag brukar få kommentarer där ni frågar om mina vänner. Det är ju faktiskt helt förståeligt eftersom jag lär känna nya vänner då och då utan att ge er en ordentlig presentation av dem. Skärpning på det!

Så här kommer alltså ett alldeles eget mina vänner-inlägg! Nu ska ni få lära känna Amanda och Shoan!

IMG_5821

Jag, D, Shoan och Amanda i Marrakech för drygt ett år sedan!

Sommaren 2013 hade jag och D precis blivit tillsammans. Jag hade bokat en resa till Marbella med ett gäng kompisar så han och hans vänner kom och hälsade på i två dagar. Dagarna innan hade jag varit ute med ett stort gäng där bland annat Amanda och Shoan ingick i konstellationen, så de hade bjudit in oss på middag och hemmafest samma kväll som D och hans vänner kom. ”De är jättevälkomna också om de vill” sa Amanda och jag föreslog upplägget för D, som var skeptisk. Halvkul att träffa massa människor man inte känner när han bara var där i ett par dagar för att träffa mig. Men han övertalades och vi gick dit allihopa.

IMG_1881

IMG_1884

Första kvällen!

Anyway, vi hade en rolig kväll tillsammans och väl hemma i Sverige tog det inte lång tid innan vi började ses lite mer. En kräftskiva, en utemiddag, en tjejmiddag och på den vägen är det. Jag utvecklade en egen relation som vän med Amanda men insåg ganska snabbt att jag trivs väldigt bra i vår konstellation alla fyra. Ofta när man umgås i par så är det två personer av dessa fyra som kommer bra överens, så blir de andra två ihop-parade, vilket kan göra det knepigt att umgås i par. Med Amanda och Shoan är det inte så utan alla vi fyra är lika bra kompisar. Det är så jävla roligt.

IMG_7247

En av våra första middagar på Vassa Eggen hösten 2013

Att träffa kompisar i ”vuxen ålder” är ju som att dejta. Det är pirrigt, roligt, härligt. Att lära känna någon, få berätta om sitt eget liv, skapa nya minnen tillsammans och dela med sig av sina erfarenheter… det är fantastiskt kul. Jag är övertygad om att den här typen av kompis-dejtande är hur bra som helst för ens egen relation. Det är ju magiskt att jag och D har gemensamma bästisar!

IMG_8881

Jag och Amanda på en stökig middag på Kåken under våren 2014

Amanda jobbar som inköpare på H&M och var från början kompis med Petra, så det var genom henne vi lärde känna varandra. Amanda älskar att planera saker och är ett kontrollfreak av rang. Ni vet typen som kommer med ett inplastat utskrivet schema över semestern när vi ska iväg. Det är nog därför hon och D kommer så bra överens haha, han är likadan. Det är en underbar egenskap som jag värderar högt. Hon älskar att styra upp saker och bjuder gärna in. Hon har nära till sina känslor och har antingen ett jätte-leende på sina läppar eller ögon som brinner av ilska när hon är upprörd. Hennes känslor är utanpå, så som jag själv fungerar. Jag älskar sådana människor. Hon vet hur hon vill ha saker. Amanda är en av de snällaste människorna jag känner utan att någonsin ta någon skit. Hon har ett hjärta fyllt av guld där alla som förtjänar det får en plats. Det är krut i henne och jag älskar hennes umgänge. Amanda är trygg och i hennes närhet kan jag vara mig själv, andas ut och känna att jag får duga precis som jag är.

IMG_5928

Jag och Shoan på magdans-fest i Marrakech

Shoan jobbar som advokat och är nästan alltid på bra humör. Han är intelligent, lugn och glad. Jag vet ingen som är så duktig på att ge komplimanger som Shoan och jag känner mig alltid som världens bästa människa i hans sällskap – så som man ska känna sig kring sina vänner. Ni vet det där man brukar säga om att vänner ska lyfta upp en och inte trycka ner en? Shoan gör precis det – han lyfter sina vänner. Det är en stor och älskvärd egenskap. Han ser det positiva i människor och är duktig på att värdera och lägga märke till detaljer. Om vi bjuder in till middag är Shoan alltid den första att lägga märke till det lilla extra som man har kämpat för och sådant uppskattas. Om jag har en ny klänning kan han säga ”Oj vilken vacker klänning, du bär verkligen upp den med bravur!” medan D inte ens ser att jag har ny klänning på mig? Haha. Han jobbar jämt och när han inte jobbar så njuter han till fullo av livet. Han vet värdet av att unna sig och vi har alltid väldigt roligt tillsammans.

IMG_2131

IMG_2155

IMG_2216

Tre bilder från deras bröllop i augusti 2014

Vi har hunnit göra så sjukt mycket roliga saker tillsammans under de tre åren vi har varit vänner. Vi har varit i Marrakech, Österrike, Marbella, Ibiza och i skärgården tillsammans. Vi har varit på deras svensexa respektive möhippa och såklart bröllop. Vi har varit ute och käkat på massvis med restauranger, hemmahängt, brunchat, lunchat, badat, promenerat, åkt skidor, solat ja allt man gör med de man gillar.

IMG_9658

IMG_9713

Två bilder från Amandas möhippa

I september ska de få en liten bebis och ingen är nog gladare än jag och D. De är som en extrafamilj till oss och det ska bli så kul med tillökning! Vi längtar så vi spricker.

Tänk va, vad viktiga vänner är i ens liv. Och vad mycket tråkigare livet skulle vara utan dem.

IMG_9217

IMG_8998

Ibiza förra sommaren…

IMG_8874

IMG_8745

IMG_2852

… och Marbella förra sommaren!

DSC02723

IMG_5872

IMG_5891

DSC02461

IMG_5811

<3

Kärlek

Det som kommer ur smärtan

Jag pratade med Linda Skugge härom veckan, hon hjälper mig en del med min PR, vi gick igenom mina texter. Linda är anledningen till att jag gav ut en bok från första början som 19-åring. När vi pratade om innehållet i boken som kommer (min tredje!) så sa hon att hon hade plockat ut olika meningar i boken som hon tyckte var vackra. ”Vissa av dina meningar är som poesi, men det är klart, du har ju skrivit poesi tidigare”.

En gång i tiden skrev jag så mycket. Jag vet precis när jag tappade bort orden. Jag tappade dem när lyckan fann mig. Det bästa jag har skrivit har kommit ur smärtan. Jag förstår verkligen varför många konstnärer, författare, poeter, låtskrivare, artister… varför de är galna. För ju galnare man är desto lättare blir det att skapa saker som känns.

Jag är så glad för att jag skrev två textsamlingar när smärtan fanns inom mig, och så även poesin. Idag kommer inte orden ur mig på samma sätt. Jag har det så fruktansvärt bra. Jag är välsignad med lycka. Priset jag betalar är blanka sidor och ord som inte längre vill bli till. Det känns okej trots allt. Jag kan läsa en gammal text och tänka för mig själv att det där är en riktigt bra jävla text. Men jag minns också hur ont det gjorde att leva då. Hur de flesta dagar helst av allt inte hade behövt existera. Jag minns hur jag förkastade ”tiden läker alla sår” men hur jag nu i efterhand förstår att det var den enda sanningen. Tiden läkte mina sår. Tiden och D.

eeb01612994c5ce890b56b1d376b14d3

En text jag skrev när vi precis blivit tillsammans. Om några veckor firar vi tre år.