Jag är så väldigt lycklig. Ibland brukar jag gå tillbaka i tiden och titta tillbaka på gamla blogginlägg, då inser jag hur olycklig jag har varit i perioder. Men inte nu. Nu håller jag lyckan i min famn och känner trygghetens värme omsluta mig, lite mer för varje dag som går. Lite mer trygg i mig själv, mitt liv och mina relationer. Jag har en lång väg kvar att gå, men jag går i alla fall framåt. Jag står inte still eller känner att jag vill vända om och springa tillbaka. Jag går framåt med ett leende på läpparna och lätta steg. Nyfiken på det liv jag skapar åt mig själv.
Men det är lite läskigt också. För man vet ju att livet går i perioder. Ibland har man toppar, ibland dalar det. Jag är rädd för fallet, för vad som kommer att ske. Jag tänker att mitt liv är för bra för att vara sant, så väntar jag någonstans där inne på att det ska ta slut.
Hur gör man egentligen för att inte oroa sig så mycket? För att maximalt kunna uppskatta livets lyckliga perioder och låta dem bära en under de jobbigare tiderna? Det är rätt svårt, livet. Men det är härligt också. Härligt, omskakande, fantastiskt.
Jag är så kär i min kille så jag trodde faktiskt inte att det gick att vara såhär kär i någon. Alltså det här är helt sjukt, det jag känner. Jag har aldrig känt något liknande. Ibland när jag tittar på honom blir jag galen av ren och skär kärlek. Jag vill vakna vid honom varje morgon, se hans busiga blick i mina barns ögon och hålla hans hand på ålderns höst. Jag vill stå vid hans sida när det stormar och uppleva livets resa på sätet bredvid hans. Han är det bästa som någonsin har hänt mig.
Åh nu började jag gråta. Jag är så väldigt svag för inlägg som dessa, jag känner igen mig på varenda punkt.
Det med att när man är så lycklig att man måste nypa sig i armen för att man tror att man drömmer, när allt känns enkelt och vackert. Jag brukar tänka att ingenting är förevigt. Dalarna är inte föralltid och topparna är inte föralltid. Livet går i perioder och det försöker jag acceptera. Att man kan vara så väldigt väldigt lycklig en dag och olycklig i nästa. Man känner att man lever livet iallafall. Livet står inte still.
Du bör ta vara på känslan du är i nu. Njuta och känna in varenda känsla i din kropp. Bara vara lycklig!<3
Kan du inte ha en frågestund snart igen?
Det är så skönt att läsa detta när man själv är nere i en dal. Att bli påmind om att det liksom vänder. Fantastiskt att läsa om din kärlek till din kille, jag längtar efter att känna så för någon. Tack för att du delar med dig, du är en förebild för mig!
så himla fint!! Är själv nästan lite rädd för lycka ibland, för som du skriver så gör det ju så jäkla ont när något jobbigt händer då. Men vad är det för livssyn!? grymt tråkigt att tänka så! Kram fina!
Kära Forni! Det du beskriver kallas lyckotaket- vi människor har ett tak för hur lyckliga/framgångsrika osv. vi tillåter oss själva att vara, och när vi når dit så börjar vi oroa oss, det känns obekvämt att gå utanför vår ”trygghetszon” och därför börjar vi sabba för oss själva, omedvetet, och vips så tar vi ner oss själva på jorden igen. Lustigt, ellerhur? Jag brukar försöka njuta av lyckan så mkt det går när den kommer, och tänka på hur mycket ja kommer uppskatta attjag gjorde det när det kommer en dålig period sen. Du är liksom värd att vara lycklig!!!
Kram!
Åh jag känner precis som du. Livrädd för att vara lycklig, för att man är så orolig över att ”man kan inte ha det såhär bra hur länge som helst”. Inatt låg jag vaken med en klump i magen i min pojkväns famn och var så orolig, ledsen och rädd över att han en dag ska inse att han inte vill vara med mig längre. Det är som att han gör mig så lycklig att jag inte kan förstå varför just jag har haft en sådan himla tur som får vara med honom. Ibland finner jag mig själv bara väntandes på en dal, trots att jag nyss haft ett riktigt tufft år bakom mig fyllt av ångest, depression och panikångest.
Nu känner jag att jag är precis just där jag vill vara, trygg och kan låta mig själv vara riktigt lycklig. Jag önskar bara att jag kunde sluta oroa mig för nästa dal och istället njuta av den här tiden på toppen. Mitt bästa knep är nog bara att försöka att ta lite ”pauser” då och då under dagen och fundera på vad jag har i mitt liv istället för att grubbla över framtiden, otroligt svårt, men väldigt behagligt när det väl fungerar. Och så brukar jag ta mycket bilder när jag är lycklig, att plocka fram sedan när man går genom tyngre perioder. Jag tror att det är viktigt att klänga sig fast vid de lyckliga perioderna när man är riktigt nere, och ha det som målbild. Att minnas vad härligt och fint livet ändå är – trots att det ibland är riktigt tufft. Stor kram!
Jag känner igen mig så många gånger i dig, både känslomässigt och i dina tankar kring livet. Livet, livet som ibland kastar omkull en! Jag har gått på så många nitlotten genom mina 25 år att jag inte trodde att jag skulle finna den rätta vägen. Jag snubblade över min ungdomskärlek, killen jag älskade i tidigare ungdom så djupt att jag tappade andan! Det är han och jag nu och har varit sedan 4 år tillbaka. Jag nyper mig ibland i armen, kollar på honom när han sover eller lagar hans favorit middag när han minst anar det. Kärleken till honom är djup men samtidigt läskig. Läskig för att jag väntar på att sumpa allt, få honom att sluta älska mig, mista min kärlek till honom eller att vi slutar ta vara på varandra som vi gör idag.
Det är så svårt att försöka leva i kärlekens tecken när man förhoppningsvis har 3/4 av livet kvar att leva! <3 till dig! Du får mig att tro, ge mod och puscha mig till ett kärleksfullt liv! Puss!
Jeg lengter sånn etter det du beskriver her! Jeg har vært singel i 5 år fordi min ex såret meg så dypt. Jeg lengter etter å være kär, så om det betyr at jeg en dag kommer å få kjærlighetssorg igjen så betyr det ingenting. Bare jeg først får elske.
jag vet precis hur du känner! när jag var yngre trodde jag aldrig att jag skulle få leva ett ångestfritt liv och känna riktig kärlek och äkta lycka. Men nu är det precis tvärtom. Jag lever med en underbar man, vi har fått en jättegosig bebis och det är sagolikt att vara mammaledig på sommaren! Sen jag blev mamma har tankar om kroppens utseende försvunnit och jag njuter av att äntligen få känna lugnet i själen. Nu ska vi bara hitta ett hus och köpa mig en dyr väska och sen är fan allt på topp!! 😉
Älskar din blogg och dina inlägg. Du har alltid funderingar på livet både positiva och negativa och du skriver ofta väldigt äkta och genuint. Uppskattar allt du delar med oss.
Det är så härligt att läsa om att du mår bra. Med din kärlek, i er fina lägenhet och ett jobb som du är grym på. Njut av lyckan för du förtjänar den <3
För några år sedan upplevde jag den känslan ibland. När jag tänker tillbaka på det känns det som en ganska naiv tanke. Jag hade också en del ångest, som inte uppstod av yttre omständigheter utan bara fanns där. För två år sedan förlorade jag en närstående som betydde allt för mig. Det har tagit lång tid att kunna leva ett normalt liv efter det, att känna någon form av livslust igen. Jag har ätit antidepressiva i snart ett år för att dämpa depressionen. Nu har jag träffat någon jag tycker om och som tycker om mig vilket gör det lättare att leva och känns mening. Men livet har fått ett annat djup. Jag vet hur bräckligt det är, och att jag när som helst kan förlora någon jag älskar eller själv försvinna för dem. Så nu för tiden, så fort jag känner en stund av lycka eller välbehag tar jag vara på den stunden, eftersom livet är förgängligt. Vi måste ta vara på där vi är nu och vad vi har nu, inget förändras för att man oroar sig. Man kan inte påverka allt i livet. Vi måste också ha stor respekt och ödmjukhet för de som har det svårare och komma ihåg att det inte är alla förunnat att få känna att livet är för bra för att vara sant.
Men åh vilka härliga känslor!! 🙂 Jag känner precis samma sak. Är så kär, glad och tacksam över min tillvaro och att vara levande! Det är en underbar känsla och det är så fantastiskt hur vackert detta livet faktiskt är.
http://nouw.com/livetpamalta
Åh vad jag hoppas att jag kommer bli lika kär i någon som du är just nu!
Tack för att du skriver så fint! Är själv i en av livets sämre perioder nu men kändes ändå så fint och upplyftande att läsa ditt inlägg. Kram!
Fint skrivet. Jag brukar tänka på att livet är som att dansa på rosor. Typ jag dansar, studsar på ett blad och landar på en tagg. Gör mig hel igen. Orkar dansa, studsar och landar på en tagg.
Man vet aldrig vad som kan hända. Men en sak är att tiden ofta inte läker alla sår, men att man typ alla gånger läker sig själv (vilket ibland tar tid). Brukar tänka på det när jag mår dåligt, att jag har läkt mig själv så många gånger. Det gör kanske ont just nu men på något sätt läker jag alltid, alltid mig själv.
Pusshej/Tina
Skickade texten till min kille precis och skrev att ”såhär känner jag för dig”, fick till svar ”Nae..nu började jag lipa här på jobbet”
Tack för att du hjälper en att få ord på känslorna! (Du fick ALL cred för ”min” kärleksförklaring 😉
inspireras så av dig och sättet du skriver
Wow Michaela. Det sista stycket var det finaste jag någonsin läst, typ. Ryser i hela kroppen!
Det låter så himla klyschigt, men, hur mycket hade du (och alla vi andra) uppskattat den rena och skära lyckan om vi inte visste vad motsatsen var?
Känner dock exakt likadant, är inne i en lyckoperiod där karriär, förhållande, vänskaper, familj osv går fantastiskt bra.
Tänker direkt:
Någon kommer få cancer
Jag kommer dö i sömnen
Jag och min kille kommer inte kunna få barn
Jag får sparken
Osv osv.
Det är så himla hemskt att man ska tänka så, precis när man är som lyckligast.
Jag försöker tänka att jag förtjänar att vara lycklig och så påminner min kille mig om att det inte spelar någon roll hur mycket jag än oroar mig. Händer något så händer det. Oron innan är bara extra ångest.
Det är som att man vill kunna säga: Vad var det jag sa? Jag var FÖR lycklig och hade det alldeles FÖR bra.
För övrigt: tack för en fantastisk blogg, har följt dig sen Glamourama (:
Men åh! <3
Hej!
Jag går alltid in och läser dina gamla inlägg om kärlek när jag känner att hjärtat inte riktigt följer med, men nu var det längesen du skrev något som vi som inte är så lyckliga kan relatera till. Dina kloka texter brukar göra allt lite enklare. Lite pepp till oss som bara känner hopplöshet och ensamhet när man hör ordet kärlek.
Det här är inte menat som något taskigt, utan det är bara något jag tänker när jag läser detta: det verkar som om du är så lycklig som du är enbart tack vare din pojkvän. Och det är ju fantastiskt att någon kan göra en så glad! Men ska man verkligen grunda hela sin lycka på en annan människa? Vad skulle hända med dig om det tog slut? Eller om något annat händer som gör att du inte får ha kvar honom? Det låter som om du är helt besatt av er två, men så är det säkert inte. När folk säger: ”jag skulle inte klara mig utan min pojkvän/flickvän”, så ser inte jag det som något romantiskt alls, det är ju bara hemskt. Vad som helst kan ju faktiskt alltid hända, och baserar man hela sin lycka på någon annan, så är man ganska körd när något eventuellt inträffar.
det är det som är äkta kärlek, att våga ge sig själv o sitt allt till någon, och även riskera förlora. priset för kärleken, men värt varje andetag man får uppleva.
a true love story never ends. är det den rätta varar det för evigt, varar det inte för evigt, så var det inte den rätta.
kram en annan anna
ps: ALLTSÅ om du inte kan känna igen dig i fornis tankar, så är det kanske för att du INTE själv har träffat den rätta. hittar man den verkligt och enda rätta. så känner man så. enligt mig : ) kram anna
alltså gör du slut med en kille och känner ”skit samma” då var det ändå inte den rätta. men förlorar man den rätta, tex i dödsfall, så känner nog de flesta så, att man inte tror man orkar.
Underbar kärleksförklaring och tillhörande bild 🙂 Men hur man oroar sig mindre har jag dessvärre inget svar på. Förhoppningsvis har någon annan i kommentarsfältet <3
Fantastiska du! Tack för all inspiration och alla vägord att känna igen sig i, all lycka till dig!
Vill bara peppa för att det går att ha det bra utan att falla ner i en svacka och en mindre bra period. Jag tror vi är så inmatade i filmer och historier hur något dåligt alltid ska ske efter lyckliga scener, men det vore ju inte mycket till film annars?! Så njut av livet, och intala dig/er att livet får faktiskt vara bra. Ibland är det tur att livet inte är skapt för att underhålla andra, utan bara dig. Kram
[…] ni mitt inlägg ”Lycka” (här!) som jag skrev den 21:a juli? Det handlade just om hur man håller fast vid lyckan och låter den […]