På Alla hjärtans dag låg jag i soffan och tittade på repriser på tv:n medan D låg och sov bredvid. TV4’s ”En resa för livet” som de gör tillsammans med SOS Barnbyar gick på under eftermiddagen så jag tittade på det (har sett flera avsnitt under de säsongerna som gjorts och gillar verkligen idén).
När det här klippet ovan med Lotta Engberg och Patricia kom så brast absolut allt inom mig. Patricia är döende i aids och har två små flickor som hon inte vet hur det kommer gå för. Hon har bott på gatan med sina barn och nu ska hon dö ifrån dem. Det går att ta på hennes panik och oro genom rutan. Hennes små flickor är så fina så det enda jag ville göra var att sätta mig på ett plan, åka dit och adoptera de båda på stört.
Det var även i den sekunden jag valde att gå in på SOS Barnbyar och bli fadder för just barnbyarna. Jag ger ju månadsvis pengar till andra organisationer, bland annat Plan Sverige, Cancerfonden, Givesom och så har jag ett fadderbarn som jag har haft sen jag var 18 år. Så försöker jag att hjälpa till på andra sätt också. Men det här med SOS Barnbyar, jag vet inte, det skär inom mig.
Jag är också glad över att det görs tv som öppnar våra ögon när vi har svårt att se klart på egen hand. För ibland boar man liksom in sig i sin egna bubbla.
Det jag egentligen ville säga med det här inlägget var två saker;
ett. Se ”En resa för livet”, finns på TV4 Play.
två. Gör något varmt för vår värld. Låt inte goda gärningar vara engångshändelser, gör de regelbundet. Oavsett om det handlar om att äta veganskt, källsortera, stoppa rasismen, driva kampen om feminismen, bygga barnhem i fjärran länder, stå i soppkök, ta hand om övergivna djur, ge en slant till den som fryser på gatan eller donera pengar till organisationer varje månad. Snälla gör något. Känn in ditt hjärta och hjälp till där ditt hjärta dunkar som mest. Jag vet att ingen kan göra allt, och jag vet att jag inte gör nog, men man kan inte hålla på med pekpinnar när det handlar om hjälp. På så sätt får man aldrig med sig alla. Det viktigaste är att man får med sig alla till att göra just något. Så det enda jag ber om är att alla som läser den här bloggen gör något – vad det sedan är väljer ni själva.
Ett annat tips om ni vill donera pengar är LoveNepal som hjälper barn som lever som prostituerade. Elaine har skrivit mer om organisationen och deras arbete här.
Fint <3
När man ser sånt här så blir man verkligen påmind om hur världens resurser är så orättvist fördelade att det är helt galet. Och det är alltid de som har minst från början som liksom får betala det högsta priset. Så värdefullt att du använder din blogg till uppmaningar som dessa! Kanske blir det en ögonöppnare för någon. Precis som som tanken med programmet. Och varje gång som vi gör något varmt för vår värld så hoppas jag att det blir som ringar på vattnet…
Så skönt att du skriver om välgörenhet på ett sätt som inte går ut på att säga åt alla hur man ska hjälpa, utan att man ska hjälpa.
Tänker på ett annat område där många är noga med att berätta vilka som gör fel. Det är feminism jag menar. Blir trött på alla som ska påpeka att det finns bättre och sämre feminister, att vissa feminister ”förstör” begreppet feminism och därför gör att någon inte vill kalla sig feminist.. Men snälla, vakna, vill jag säga till dom som påstår det.. Kan vi alla bara inse att vi vill ju samma sak -att båda könen ska behandlas lika. Hur man väljer att gå till väga för att förändra, för att få ett jämställt samhälle, är upp till var och en. Det finns tusen sätt, och det viktiga är att man gör något! Vi alla har samma mål, jämställdhet.
Så det är så bra när någon berättar att det viktigaste är att alla gör något! Tack för det. Inlägget var väldigt fint. Det kändes genomtänkt och genuint. Kram<3
Såg att den första meningen kan förtydligats: Så skönt att du skriver om välgörenhet på ett sätt som inte går ut på att säga åt alla HUR man ska hjälpa, utan ATT man ska hjälpa. 🙂
Hej!
Efter att ha läst ditt inlägg har jag blivit månadsgivare i givesome och Unicef. Ska också ge till SOS barnbyar/
Tack Michaela för att du alltid inspirerar mig och får mina gråaste dagar att bli lite bättre. Läs gärna min blogg någon gång
Stor kram
Malin
Wow, ska verkligen se detta avsnitt när jag kommer hem senare idag.
Har själv hamnat på ett fantastiskt företag som åker till Kambodja en gång om året i ca 11 dagar för att hjälpa människor som tidigare bott i slummen men nu hamnat i en lite by utanför huvudstaden. Vilka fantastiska människor det finns som reser världen över för att bygga och ge dessa människorna en trygghet de aldrig haft. Jag fick möjligheten att åka nu i år, i början av februari och det var verkligen den bästa bästa/värsta resan jag gjort hittills. MEN vilka fantastiska människor. De har absolut inget alls, men de är ändå så tacksamma. Verkligen något att rekomendera för företag eller bara åka privat. Det behöver inte vara under en lång period, det lilla betyder så mycket. Bara att vara där och hjälpa visar att dessa människorna faktiskt betyder, fast att deras egen regering vänt dem ryggen. Om du har möjlighet, åk!