LIKE A GIRL

Inlägget skrivs i samarbete med Always #LikeAGirl

Ni som har läst bloggen ett tag vet att jag alltid har samarbetet med, och uppmärksammat, Always och deras kampanj #LikeAGirl. Jag har skrivit om hur ordet tjej ofta används i negativ bemärkelse (”Haha! Du springer som en tjej!”) här – LIKE A GIRL. Jag har skrivit om hur tjejers ord verkar vara mindre viktiga här – Att vara begränsad. Att vara just tjej… verkar vara något dåligt? Varför ser det ut så i samhället? Vad är egentligen att göra något… som en tjej?

I årets kampanjfilm, ”Always keep playing #LikeAGirl”, pratar Always om hur hälften av alla tjejer vill sluta med sport i tonåren. Det är väl inte helt otippat att det är så, med tanke på alla gliringar en tonårstjej måste ta emot i sportvärlden. Jag spelade basket under hela mina tonår och fick höra mer än en gång saker som ”Men du som är så liten, hur orkar du spela basket? Når du ens upp till korgen?”. Nej det gjorde jag inte. Jag har aldrig klarat av att dunka en basketkorg, jag är 165 cm lång. Men jag är stark, dynamisk och uthållig. Jag är bra på teamwork och jag älskar känslan av en basketboll mellan mina händer. En text i min bok handlar om prick det här – kärleken man känner när man hittar rätt sport i tonåren.

Det är viktigt att ingen tar den kärleken ifrån en bara för att man är en tjej. Det är viktigt att vi tjejer behåller självförtroendet i sport. Att ingen tar det ifrån oss. Aldrig någonsin.

Jag tycker att Always är så bra och viktiga som lyfter fram den här frågan i sina kampanjfilmer och det är med stolthet som jag står som ambassadör för dem även detta år. Heja Always och heja tjejer. Vi är freakin’ fantastiska!