Att våga säga nej

I samarbete med Systembolaget

Jag minns när Timmy (alltså min lillebror) hade sin första fylla i tonåren. Jag minns den skavande känslan av att det var jobbigt. Jag ville inte. Jag har nog alltid brytt mig mer om honom än om mig. Jag var rädd för vad som skulle kunna hända honom om han blev för full. Flera gånger hade jag killkompisar i tonåren som blev nedslagna på vägen hem, rånade, utsatta för hot. Min bästa killkompis fick armen bruten när han råkade somna i väntan på nattbussen i Slussen för att någon skulle ta hans plånbok. Jag ville inte att någon skulle bryta armen på Timmy.

article_image_c35490a5da214d20

Jag (20 år) och Timmy (18 år) på Sturecompagniet när jag jobbade där

Jag köpte faktiskt aldrig ut åt Timmy, men såhär i efterhand förstår jag att det var för att han aldrig frågade. Jag vet inte om jag hade klarat av att säga nej, även om det var vad jag helst ville. Nu slapp jag ställas inför den frågeställningen, men jag antar att det är flera som läser den här bloggen som har ställts, eller kommer ställas, inför den. Ska man köpa ut till ett småsyskon eller inte?

Svaret är givetvis nej. 64% av alla 16-åringar säger att de inte skulle dricka alkohol om de inte hade fått tag på den från någon som de känner. Jag förstår att många tänker ”Bättre att jag köper ut, än att de dricker någonting farligt”. Men så är inte fallet. Det bästa är att inte köpa ut alls för till största del resulterar det i att ett småsyskon inte dricker alls.

Den vanligaste langaren är ett storasyskon, en pojkvän, en flickvän, en förälder. Någon som en minderårig känner väl.

Titta på den här reklamfilmen av Systembolaget ovan, som så enkelt men tydligt symboliserar den frågeställningen som storasyskon ställs inför – köpa ut eller inte?

Sen skulle jag tycka att det vore väldigt fint om ni delade med er av tips, erfarenheter och historier kring ämnet i kommentarsfältet. Har ni köpt ut och sedan ångrat er? Har ni lyckats säga nej, fast ett syskon tjatade, och hur gick tankarna då? Dela med er av era erfarenheter så kanske de hjälper andra till att våga säga nej. Och gå in här (klick!) för att läsa Systembolagets egna tips på hur man står emot langning.

<3

  1. Nu har jag också haft en extrem tur i och med att mina yngre syskon aldrig ens ställt frågan. Men varje gång jag hör om langning eller folk som köper ut så tänker jag på systemets reklam från förra året ( https://www.youtube.com/watch?v=Y29muD8jIuY ) och det den står för. Skulle det hända någon jag älskar mer än allt något för att jag gav dem alkohol skulle jag aldrig kunna se mig själv i spegeln igen. Viktig reklamfilm och viktigt meddelande.

      1. Håller med! Detta är ett fantastiskt samarbete.

        Ja, jag har köpt ut till min lillasyster och då var hon 18 år men det klassificeras ändå som langning. Jag satte upp som gräns att aldrig köpa ut starksprit utan bara vin och öl och max en flaska vin, men jag tyckte ändå att det kändes ganska fel. Och jag vet att min syster hade accepterat ett nej och att hon hade älskat mig lika mycket idag ändå. Någon gång har jag skyllt på att jag inte har hunnit eller att jag har glömt min legitimation, men den ursäkten kanske inte är hållbar jättemånga gånger.

        Kram!

  2. Jag är så glad för att jag har flyttat utomlands och på så vis sluppit ställas inför frågeställningen att köpa ut eller inte till min lillasyster. Hon har precis börjat gymnasiet och i staden min familj bor i och som jag har vuxit upp i har en hyfsat ny tradition för förstaringare vuxit fram. Samma typ av nollning som hålls för nya högskole- och universitetsstudenter där de sups redlösa av de äldre studenterna och tvingas / ombeds utföra diverse uppdrag har krupit ner till gymnasieåldrar. Min mamma vet mycket väl hur vanligt det är att tonåringar har diverse langare och var framförallt orolig nu eftersom min syster inte börjat samma linje som någon av hennes gamla vänner. Hon bestämde sig därför för att köpa lättcider från matbutiken för att min syster skulle ha något med sig och inte känna sig tvungen att beställa från någon av sina kompisars langare. Visst, du måste vara 18 för att köpa lättcider från exempelvis Ica, men faktum kvarstår att min mammas alternativ kanske är bättre än riskerna som finns.
    Jag ser fram emot feedback och tankar och vill tacka dig, Michaela, för att du inlett ännu ett välvalt och viktigt samarbete!

  3. Måste säga också att du gör det så bra när du samtidigt gör det till ett inlägg med personliga referenser från ditt liv. En helt annan genomslagskraft!

  4. Stort fan av dig M! Du är en väldigt inspirerande person jag ser upp till, har följt dig sen rar-tiderna. Men att tala skit om AH med Redgert… Så lågt, blev så besviken 🙁 inte för att jag känner henne överhuvudtaget, men hela grejen med att banka ner andra – du är definitivt bättre än så! Hoppas ditt hjärta hittar tillbaks till rätt plats så du orkar sprida positivitet istället för skvaller och negativitet. Hejar på dig! <3

    1. Hej Bella!

      Oj, det där var inte alls skitsnack ju. Vi pratar lite löst om en gammal relation i mitt liv och jag tycker inte att jag pratar ner henne utan svarar ärligt utan att berätta för mycket – just för att jag inte vill prata illa om henne över huvud taget. Skvaller och negativitet, nja, jag försökte svara så svalt men ärligt på en fråga jag fick. Inte mer illa än någon annan jag pratar om.

      Stor kram! <3

  5. Tack Michaela för att du delar sådana här inlägg!
    Du växer i mina ögon 🙂 även om du i princip alltid är ett gott föredöme för unga. Jobbar som drogförebyggare och märker att många får tag i alkohol genom syskon.
    Du är grym! Kram

  6. Hej Michaela!

    Jag befinner mig i en svår tid i mitt liv. Alltifrån jobb och privatliv. Jag hörde att du läst många böcker inom personlig utveckling, finns det någon eller några som du kan rekommendera lite extra?

  7. Bra samarbete!
    Min lillebror har aldrig frågat mig innan han var 18 år. Efter han blev 18 år har han frågat om några cider någon enstaka gång, tex vid studentveckan. Då köpte jag åt honom. Men inte innan det! Det känns ändå OK på mitt samvete. Massa kramar!

  8. Min erfarenhet är istället helt tvärtom. Jag har aldrig lockats av alkoholen. Har aldrig riktigt haft en förklaring, bara känt att jag inte vill. Och ju mer jag tänker på det, desto säkre blir jag. Det där giftet är inget jag vill ha min kropp, oavsett hur roligt många säger att det är. Så som lilla syster har jag aldrig bett min syster att köpa ut, eftersom jag inte dricker. Istället är det min stora syster som kom till mig och erbjöd sig. Även om jag tackade nej och gång på gång förklarade att jag inte vill dricka, fortsatte hon berätta att hon gärna köper ut. På min artonårsdag var det hon som tyckte att jag var tråkig som inte ville fira med en drink, eller inte ens smaka på hennes. På min student var det min stora syster som kom till mig och erbjöd sig köpa ut och hämta mig full från krogen, medan jag gång på gång sa att jag inte skulle gå ut.
    Jag vet inte om det finns fler små syskon som har fått säga emot, gång på gång. Men det finns nog några till, med tanke på att många generellt inte kan förstå varför man inte dricker. Min syster kan bara inte förstå att den ända sanningen och ända orsaken till att jag inte dricker är att: jag vill inte. Inget mer, bara – jag vill inte.

    Väldigt viktigt och fint inlägg tycker jag!<3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi