Frågor med Forni

En klok vän till mig sa en gång såhär: ”Det viktigaste i en relation är att man har samma moral och värderingar. I vänskap och i kärlek, men kanske främst i en kärleksrelation för där ska ni ju även vara bästa vänner. Moral och värdering – viktigare än humor eller utstrålning i slutändan”.

Jag hade inte tänkt på vikten av moral och värdering i en relation så mycket innan det, men efter att hon sa det till mig insåg jag hur otroligt viktigt det är. Kanske var det i slutändan hela anledningen till att jag valde att leva med D, insikten efter en tid tillsammans att vi faktiskt hade samma moral och värderingar. I början var han rolig, snygg, generös och härlig men i slutändan tror jag att det var hans moral och värderingar som gjorde att jag bestämde mig för att satsa allt på honom.

Jag har tagit avstånd från flera personer i mitt liv på grund av att vi är för olika i detta. Det betyder inte att jag tycker att man ska kasta bort en viktig relation i sitt liv för att hen är vänster och man själv är höger, man är såklart tillåten att tycka olika i relationer och det måste få vara högt i tak. Men på det djupare planet så tror jag att det är viktigt att man har samma syn på världen, vem man vill vara, vad man tror på och hur man vill leva sitt liv.

Varför vill du ha denna person i ditt liv så gärna? Det låter inte som att han är så viktig för dig längre, även om han kanske har varit det en gång i tiden. Kanske läge att släppa taget om er relation? Jag vet inte… men jag tror att vi måste vara lite mer modiga i våra relationer i livet. Man behöver inte hålla kvar vid dem, det är okej att släppa taget, speciellt om man har testat att få den att fungera. Om du redan har pratat med honom utan resultat vet jag inte riktigt vad mer du kan göra. Antingen så avvecklar du er relation eller så accepterar du hur den ser ut och hur han fungerar och väljer att ta dig an er relation på dessa villkor (eftersom det låter som att ni inte kommer hitta en mellanväg eller förståelse).

Någon annan som har tips?

PUSS och kom ihåg: värdering och moral! Viktigt!

Frågor med forni!

Har du någon gång fått nobben på ett jobb du verkligen ha velat ha? Jag är mitt i jobbsökande och fick nyfiken ett nej på ett jobb som stod mellan mig och en annan. Var så himla besviken då jag såg det som en chans på miljonen och började fantisera upp en framtid inom det yrket. Nu väntar jag svar på en annan tjänst och jag går nervös ständigt, kollat mailen flera gånger i timmen. Jag tom drömmer att jag fått jobbet!! Blir galen på att det byggs upp så okontrollerade förväntningar samtidigt som en del av mig tänker att det alltid kommer finnas någon med lite mer erfarenhet och lite roligare. Jag når liksom aldrig till toppen.
Hur är det för dig? Och er läsare? Hur hanterar ni dessa motgångar?

Hej fina du!

Jag tror inte att vi kan, eller ska, försöka förhindra våra förväntningar. De är ju roliga för de låter vår fantasti flöda och våra drömmar vara stora! Jag känner igen det du beskriver både i jobb jag verkligen velat ha men också liknande när jag till exempel har budat på lägenheter och mentalt flyttat in i varenda en. Besvikelsen när man inte vinner budgivningen på lägenheten eller får jobbet man redan börjat på i huvudet är ju väldigt stor.

Med stora förhoppningar kommer stora besvikelser.

Dock så tycker jag att det är värt det ändå. Hur kul vore det att aldrig våga hoppas eller drömma om något? Fortsätt dröm säger jag!

Det kommer alltid att finnas någon som är bättre än du på vissa områden men ingen är perfekt, varken du eller de andra sökande till dessa jobb, och bara för att någon annan får jobbet betyder inte det att hen är en bättre människa än dig. Det var väl bara det att hen passade bättre för just den tjänsten på det företaget. Sök ett nytt drömjobb och lita på dina kunskaper – en dag kommer du att hitta rätt tjänst på rätt företag.

När man tänker på det är jobbsökande, bostadssökande och kärlekssökande ganska lika varandra 🙂 Det är också de tre grundstenarna i livet (anser jag) och kanske därför sökandet är så väldigt emotionellt.

åh! så kul läsning 🙂 Skulle jätte gärna vilja höra mer om din syn på relationer (kanske missat ngt jag kan söka på i bloggen dock). Jag och min kille har varit tsm i nästan 10 år (vi är snart 25). De senaste ÅREN har det varit till och från. Vi har nästan aldrig sex längre, tycker väldigt olika i mycket (vardagsbestyr, kost, träning, sparmål och ekonomi etc). Det gick an när man var 17 år men det känns som dessa saker blir allt viktigare och jag ifrågasätter nu vad vi har gemensamt egentligen…Det känns som vi aldrig har något att prata om. Det är såklart bra emellanåt, och sällan jätte dåligt. Han är en jättefin person och jag älskar honom massor, men frågan är om man bara ska ”nöja” sig. Kanske är man värd att någon ser upp till än, tycker att ens egenskaper är fantastiska och att få skratta ihop ofta och mycket etc? Hur ser du på detta (du som verkar leva i en superfin relation med D) 🙂 Tycker du att man bör jobba på relationen, att man bör leta vidare eller är man dum och tror att gräset är grönare? Skulle vara superkul att få någon annans syn på det hela. Anser att du är en grym förebild och håller med dig i mycket. KRAM!

Hej fina du!

Jag tycker att det är så intressant med oss människor, för ofta när vi ställer frågor till andra om vårt eget liv så vet vi egentligen svaren innerst inne själva. Jag tror att vi gör det för att det är läskigt att ta stora beslut och för att det är lättare att ta dem om man får stöd från andra som anser att man gör rätt val.

Det är så många av er kloka, intressanta och fina tjejer där ute som mejlar mig med frågor och tankar kring era liv, men ofta när jag läser dem så inser jag att ni innerst inne redan vet svaren. De går att läsa mellan raderna.

Ett litet sidospår kanske, men för att svara på din fråga så tycker jag att det låter som att du är redo att gå vidare från din relation och in i ett nytt kapitel i ditt liv. Livet är för kort för att nöja sig, det finns andra stora kärlekar där ute för dig. Var inte rädd för att du kommer ångra dig – det som är menat att ske i ditt liv kommer att ske. Det kommer säkert vara ensamt och tufft i början, för det är tufft att vara modig, men i slutändan kommer det att vara värt det.

PUSS och heja dig tjejen.