Frågor med Forni

Frågor med Forni

Jag undrar lite hur du tänker kring att våga. Det finns så många möjligheter och jobb därute som jag hade tyckt var så extremt roligt men jag vågar inte på grund av att jag tänker jag inte är kompetent nog eller det finns flera tusen människor som är bättre än mig. Min rädsla av att misslyckas spärrar mig från att följa mina drömmar. Därför undrar jag om du aldrig tvekar? Främst tvekar på dig själv och din förmåga/kunskap att göra något?

Tycker om dig så himla mycket
Världens största kram
Julia

Hej finaste du!

Jag har varit väldigt rädd för att våga i mångt och mycket genom livet. Men när det kommer till jobb så blir jag bara tryggare med åren. Dels är det en mognadsgrej men också att jag förlitar mig på de kunskaper jag har hunnit samla på mig.

För mig har det alltid hjälpt att tänka på hur viktig tajming, rätt känsla och att allt ska klaffa faktiskt är. Både i jobb och kärlek. Så man förlorar ingenting med att slänga iväg ett mejl eller gå på en intervju – det värsta som kan hända är att du inte är rätt för jobbet och då får du leta vidare helt enkelt. Det handlar nog om att lita på sin kompetens. Jag tror sällan att flera tusen personer är bättre än mig för jag tycker typ inte att det är så? Ofta söker jag jobb eller uppdrag som jag VET att jag vore rätt för och om jag då inte får tjänsten/uppdraget så landar jag helt enkelt i att det då fanns en person som var bättre än mig för just det.

Så ja, jag tvekar också, men inte så pass mycket att jag slutar ta chanser genom livet. Jag har fått nej massvis med gånger. Verkligen massvis. Men jag har också fått en jävla massa ja.

Man måste våga lite bara!

Sluta nedvärdera dig själv. Se dina kompetenser och styrkor, skriv upp dem någonstans och ta fram och läs dem när självförtroendet sviktar. Kom ihåg vad du är duktig på och lita på att det kommer ta dig långt.

Massa kärlek!

Hej Forni!
Denna fråga kan du ta upp i ”frågor med forni”:
Hur är din PMS? För jag har börjat fundera på om jag har en mer grov variant av PMS, men ingen av mina nära kompisar har samma symptom så det är svårt att jämföra. Jag får sånna sjuka humörsvängningar, kan vara glad på morgonen/ledsen på dagen/arg på kvällen. Blir väldigt känslosam och deppig.. Sen är går det över nån vecka men kommer tillbaka.

Kram

Hej tjejen!

Jag har supermegapms. Verkligen grövre än många av mina vänner men jag har också ett par vänner som också har problem med det. Jag blir otroligt olycklig, ledsen och arg under min pms och även om jag rent logiskt kan förstå att det är pms så kan jag omöjligt kontrollera känslorna. Jag har faktiskt funderat på att äta antidepp under pms-dagarna, några av mina vänner gör det med goda resultat, men först tänkte jag testa nattljusolja som någon här i bloggen tipsade om i förra veckan? Testa du också! Och kämpa alla pms-are där ute <3

Hej Michaela! Har nyss läst din bok och älskar den! Jag har vart tillsammans med min kille i många år nu och har faktiskt nästa aldrig vart svartsjuk men nu de senaste åren har jag blivit de. Läst ditt kapitel om svartsjuka men ville höra om hur du hanterar svartsjuka när de kommer in nya människor i ert liv? Jag har haft de jobbigt nu när min kille börjat plugga och börjat nytt jobb och nya tjejer kommer in i vårt liv och jag har jättesvårt och hantera detta. Försöker vara lugn och vara okej med detta men inom mig gnager de och vill helst inte säga något till min kille. Har du nå tips på hur man kan hantera detta? Du är bäst!!!

Acceptans.

Världens viktigaste grej.

De tips jag har i boken om svartsjuka gäller för all svartsjuka, ny som gammal. Jag jobbade extremt effektivt med min svartsjuka under ett års tid och den ser verkligen annorlunda ut idag. Då handlade det ju främst om att jag inte litade på D och det är den känslan jag har arbetat bort (tog ett tag pga störd från tidigare relationer).

Men det är så häftigt, hur man kan jobba bort och förändra sin person bara man vill.

Nyligen har D anställt tre nya tjejer i sitt företag och av hela mitt hjärta tycker jag bara att det är roligt. Jag frågar om dem för att jag är nyfiken på hans arbetskollegor och när jag ser hur söta de är, hur duktiga de är och hur härliga de verkar vara blir jag bara glad. För ett par år sedan hade jag säkert föreställt mig han med någon av dem i sängen och drömt massa hemska mardrömmar om att han bedrar mig på personalfesten men som sagt – för mig handlade det om att jobba upp en tillit till min partner. Han gör ingenting som ger mig fog för svartsjuka eller för att inte lita på honom, och så länge som det är så finns ingen anledning för mig att gå runt och misstänka saker eller må dåligt över något som inte ens existerar.

Försök att acceptera din svartsjuka och gå till roten med vad den handlar om. Att vara lite svartsjuk är naturligt och inte farligt, det är en känsla precis som alla andra känslor vi känner ibland. Men lev inte ut den eller förstora upp den utan acceptera den, så kommer du att se att den blir lättare med tiden.

Massa kramar!

Vad tycker du om servisen Ostindia som är med på en av bilderna? Det är lite av min drömservis så skulle gärna vilja höra hur den är i kvalité och användbarhet.

ÄLSKAR den. Får alltid så mycket komplimanger för servisen och tycker att den är så himla tjusig. Såklart superkvalitet som alla Rörstrands produkter. Kram!

Hej Michaela! Jag har en fråga till Frågor med Forni. Hur går det med Givesom? Jobbar du fortfarande med det? Jag signade nyligen upp mig som månadsgivare där. Har länge känt att jag vill skänka pengar till välgörenhet men att min studentbudget är ganska knaper, men så blev jag påmind om Givesom. Riktigt bra koncept! Kram

Hej tjejen!

Givesom jobbar på och alla pengar där går fortfarande till välgörenhet precis som innan. Jag är så himla stolt och glad över att jag var med i startgropen för Givesom för jag tycker verkligen att det är världens finaste grej. Tyvärr gick jag ur som delägare efter ca ett år då jag gick in i väggen och var tvungen att prioritera bort saker, men är fortfarande stolt ambassadör och skänker givetvis pengar varje månad.

Kram!

Hej Michaela

Först och främst vill jag bara säga att jag älskar din blogg. Tycker den är så harmonisk och mysig och att du verkar vara en sån härlig person.
Nu till min fråga.
Jag har dejtat en kille i drygt två månader. Vi har inte haft det där pratet om vi är exklusiva än men för mig känns det naturligt att man är det när man träffats ett tag.
I helgen betedde han sig jättekonstigt och jag fick direkt en dålig magkänsla. Som den stalker man är så hittade jag en tjej på Instagram som lagt upp poster på massa aktiviter dom sysslat med hela helgen. Han har också lagt upp bilder men då utan att få med henne i någon. Jag blev såklart ledsen över detta men har jag rätt att bli sur? Vi har som sagt inte sagt att vi dejtar exklusivt trotts att jag själv inte kan tänka mig att träffa någon annan. Har du varit i en liknande situation någon gång och hur har du isf tagit upp det? Ska jag erkänna att jag snokat eller strunta i det och istället fråga hur han ställer sig till oss?

Massa kramar till dig!

Hej fina!

Jag har faktiskt varit med om en väldigt liknande situation. Det är jobbigt när något är självklart för en själv men kanske inte för någon annan. Jag tänker mycket på hur jag önskar att jag hade varit tydligare då – sagt vad som var viktigt för mig och hur jag såg på situationen. Varit ärlig med att jag vill vara exklusiv. Det finns mycket man ångrar i sitt liv.

Jag tycker du ska säga som det är, precis det som du har sagt till mig. Att du vill vara med bara honom och att du hoppas att han vill vara enbart med dig. Att du blev ledsen och att du trodde att ni redan var exklusiva men inser att du borde kommunicerat det med honom – vilket du får göra nu istället. Och om han går med på det och känner likadant får ni lägga det som hände innan snacket  bakom er. Brist på kommunikation gör ofta folk ledsna… våga berätta för honom om dina känslor.

Önskar dig all kärlek <3

2

14 svar till “Frågor med Forni

  1. M skriver:

    Skulle inte du kunna tipsa om vårmode? Älskar din stil nämligen!

  2. Hanna J skriver:

    Till Julia:

    Jag tycker också att en massa saker är läskiga och att jg ALDRIG kommer klara det. Men då försöker jag vända på det och tänka ”varför skulle jag INTE klara det”? Folk klarar ju liknande saker varje dag och det finns ju egentligen inget skäl att tro att man är sämre än andra. De som gjort det innan en är sällan supermänniskor utan helt vanliga personer som garanterat tyckte det var läskigt men fixade det ändå. Och då kan ju faktiskt du och jag klara det lika väl!

  3. Smilla skriver:

    PMDS är en värre variant av PMS.
    Ibland kan det vara ”skönt”att få en diagnos på sina problem. Jag har en vän som har problem med detta.
    Kram

    1. forni skriver:

      Men oj, det visste jag inte ens fanns. Ska googla direkt.

      Kram!

  4. m skriver:

    Jag befinner mig i en situation som är ganska lik den sista frågan. Borde också ta mod till mig och berätta om mina känslor för en person. Om du som skrev frågan läser det här, kan inte du kommentera och berätta hur det gick för dig om du berättade för honom? Jag tror på dig, och behöver nog lite styrka för att tro på mig själv också.

  5. J skriver:

    Forni vart köper du alla fina t shirts med små fina tryck eller mönster på? Någon randig som exempel?

  6. Linn skriver:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13571556.ab

    Appropå Rörstrand – se artikeln.
    Tänker du någonsin på sånt? Det är ju makthavare som du, som kan påverka hur saker går till. Man ser så sällan i stora bloggar att man tar upp det viktiga ämnet om hur de som tillverkar alla designerprodukter har det. Bryr sig inte folk? Eller varför är det så många som blundar för det, tror du?

    1. forni skriver:

      Hej Linn!

      Jag tycker att jag lägger ganska mycket tid och vikt på att lyfta fram viktiga frågor MEN jag kan omöjligt lyfta fram ALLA. Jag har valt att lägga tid på att lyfta fram frågor som är viktiga för mig – rasism, feminism, ökat miljötänk i form av ekologiskt och vegetariskt etc. Men ingen är perfekt och jag kan inte övervaka allt. Det handlar inte om att blunda – det handlar om att ingen har hököga och kan veta allt, om allt, hela tiden.

      Kram!

  7. Lollo skriver:

    Hej,

    Älskar din blogg. Så personlig och fin. Jag har en fråga som kanske kan vara med i nästa ”Frågor med Forni”. Läste precis någons fråga om Givesome och då fick jag en funderare. Vad hette din tjejkompis som du drev företaget med nu igen? Umgås ni inte längre?

    Kram

  8. Matilda skriver:

    Hej!

    Jag har en fråga som kanske kan vara med i nästa ”frågor med Forni”. Älskar din blogg och ditt ärliga sätt att skriva. Jag undrar hur du ser på (kanske tom själv känner igen dig) det här med att aldrig nöja sig. Jag har, som många andra, mål och drömmar jag vill uppfylla och nå här i livet men med tiden uppfyller man en del och sätter nya osv. Men ändå fastnar jag i att jag aldrig riktigt är nöjd, efter jag kom in på drömutbildningen så började jag genast sikta mot att få höga betyg för att sedan försöka göra något ideellt kopplat till min utbildning för att sedan leta efter meriterande jobb osv. Det bara fortsätter och jag känner aldrig riktigt det här ”fan vad bra du är”. Jämför mig ständigt med de som är bättre och sätter nya ännu svårare mål hela tiden. Hur gör du för att känna ”wow, vad grym jag är, här kan jag nöja mig ett tag”, eller känner man sig någonsin nöjd? Kram!

  9. Maj skriver:

    Tips på PMS/PMDS-cocktail! Gurkörtsolja (alt Nattljusolja) + dubbeldos D-vitamin + B6 + magnesium = succé! Denna mix har verkligen hjälpt mig med humörsvängningarna. Lycka till fellow PMS-prinsessor! xx

    1. forni skriver:

      Wow vad bra – tack för tipset! <3

  10. K skriver:

    Till ”Frågor Med Forni.”
    Hejsan Michaela, tack så mycket för att du skänker tid ur din dag för att ge råd till oss som inspireras av dig. Jag har inte haft ett ”riktigt jobb” på ett par år nu då jag jagat min dröm som egenföretagare, tyvärr går processen knackigt framåt och ej gett resultat än. Har därmed inte haft inkomst under dessa år (lever på sparpengar som jag sparat just för detta syfte så pengar är inget problem – än.)
    Ibland, få stunder, känns det oerhört hopplöst i hjärtat när jag påminns om att jag ”inte har jobb eller lön eller gör något med mitt liv.” Att tillfälligt gå tillbaka till ett kaféjobb tar för mycket av min sinnesro och energi för att jag ska orka fokusera på mina drömmar, och är nog det sista jag vill – samtidigt känns det mest praktiskt, vettigt och ekonomiskt försäkrande… men då hamnar drömmen på is. Så min fråga är, hur tänker du kring detta? Kramar & tack på förhand. ♡

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *