Outfit – tröja från Soft Goat, jeans från H&M, skärp från Gucci och skor från Filippa K.
Jag fick höra i förra veckan att kroppen plockar upp D vitamin via ögonvitorna och att det därför är bra att vara utan solglasögon, någon som vet om det stämmer? Sög i alla fall i mig solen idag utan mina solisar (kollade självklart inte upp på solen för det kan ju ej va bra) mellan möten.
Åt lunch med Hamilton (viltfärsbiff med vitlökskryddad potatispuré, ibland får man lyxa till det) och så hade jag ett spännande möte om utbrändhet. Ska vara med i ett tv-program om den ökade utbrändheten hos unga kvinnor (det börjar balla ur totalt om vi ska tro på statistik och om vi ska backa upp med forskning så är det inte så konstigt, men mer om det när programmet finns ute!). Det är så galet intressant men också skrämmande hur kvinna efter kvinna i alla möjliga branscher går in i väggen. Varför? Vad beror det på? Vem bär skulden? Sådana här frågor kommer att tas upp i programmet och det var även dessa vi pratade om på dagens möte. Ser fram emot fortsättningen.
Nåväl, sen jobbade jag fram tills nu och nu är det dags för mig att försöka koppla bort resten av kvällen. Jag har börjat få svårt att koppla bort jobbet om kvällarna senaste tiden, inte ett bra tecken. Måste lägga mer fokus på att hitta balans och inte bara gasa för att det är kul.
Puss och njut av er kväll!
D-vitamin tas upp via huden. Så det kan därför vara bra att inte ha heltäckande kläder, typ ta av sig jackan på uteserveringen.
Nej, D-vitamin tas upp av huden! Vet inte om det kan tas upp av ögonvitorna också, men med tanke på hur stor huden är i jämförelse med ögonvitorna gör det nog ingen jätteskillnad om man har solglasögon eller ej 🙂
Kopplingen mellan aspartam och depression tycker jag är ytterst intressant då många light produkter riktas till kvinnor och att det just nu är sker en ökning av psykisk stress som visar sig som depression… då detta är den första djupa undersökning av aspartam och dess inverkan på våra kroppar, som kom förra året, tycker jag frågeställningen är värd att ta upp.
Har du lust att länka den forskningen? 🙂
Har också hört det om ögonen, har också hört att det ska vara en skröna. Inte för inte dyrare solglasögon innehåller bättre uv skydd, så behåll dom på;)
Jag har också hört det! Tar av mig solisarna kort lite då och då för att riktigt njuta av solen.
Som Sara säger. D-vitamin bildas i huden, inte ögonvitorna (väldigt nyfiken på vem som sa det 😬). 20-30 minuter i solen utan spf räcker för att D-vitamin ska bildas. Om man alltid är täckt av spf eller kläder/annat skydd så kan man få för lite D-vitamin.
D vitamin bildas i huden med hjälp av uv-ljus från solen under framför allt maj-augusti i Sverige. Solen behöver vara i ca 45 graders vinkel för att det ska bli rätt våglängd på ljuset. Solen står bara så högt på himlen under sommarmånaderna i Sverige. Solglasögon är bra att ha på sig. Det är förebygger grå starr, vilket uv-ljus från solen annars kan bidra till att utveckla. Detta har jag tagit ur minnet från när jag läste läkarutbildningen, försökte hitta en källa för det och denna skulle kunna funka: http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=6271
Michaela, vore superintressant att höra mer om programmet om utbrändhet efter du varit med. Det verkar vara mer vanligt förekommande i Sverige än andra länder, jag bor utomlands och i jämförelse så sticker Sverige ut pa ett negativt sätt. Har inte sett statistik som kan backa upp (vilket också vore intressant) men oavsett är frågan – vad beror det på? För det är knappast brist pa välfärd som kan vara orsaken… Det har även ändrats över generationer. När jag var i 20-års åldern var det ingen i min ålder som var utbränd, inte ens hade sådana ’symptom‘. Psykisk ohälsa och ångest ja (Prozac och andra preparat hade gjort sitt intåg), men inte utbrändhet (kan tilläggas att jag är 40 nu). Keep us posted!
Hej Michaela!
Tycker det är så bra att du pratar om utbrändhet! Jag har läst din bok och hört du pratat om din utbrändhet tidigare men det jag har saknat är att höra om du var sjukskriven? Så som jag uppfattat det har du haft en bra relation till ditt tidigare jobb och därmed kunde du sjukanmäla dig under längre tid? Rätta mig om jag har fel! Men hade du kontakt med vården och försäkringskassan?
Som sjukskriven för utmattningsdepression som student/butiksbiträde, har jag försökt hitta andra utbrända som pratar om vården och problematiken som finns där man hamnar mellan stolar eller att systemet är uppbyggt på ett väldigt fyrkantigt sätt. Vilket inte hjälper när alla utmattade/utbrända/deprimerade är i sina olika fall snudd på unika.
Om du inte har den erfarenheten så du kan personligen inte berätta om den, så efterfrågar jag att ni i detta program som gör, att det diskuteras där och visar upp människor med den erfarenheten. För det skriker tomt om det och man känner sig enormt ensam i det. Och när man väl pratar om det så visar det sig att det finns massor runt omkring, men ingen pratar om det förrän någon annan gjort det. Detta är iaf min erfarenhet, och såklart ingen generell sanning 🙂
Bästa hälsningar
Ebba
Hej Ebba!
Det stämmer att jag inte var sjukskriven via försäkringskassan (ibland blir jag dock missuppfattat och tidningar skriver det, men det är fel, lätt hänt dock 🙂 utan sjukanmäld från jobbet i några veckor. Jag har dock flera vänner i min närhet som har varit sjukskrivna med försäkringskassan etc. inblandade.
Nu är det inte jag som regisserar serien utan jag är ju bara med som gäst, men jag råkar veta att de ska ha med flera olika personer och deras unika historier, eftersom det precis som du säger finns väldigt mycket olika typer av utmattning/utbrändhet och alla fall är unika. Bland annat kommer en person som blivit utbränd efter att ha arbetat i vården att vara med i ett avsnitt!
Kram
Michaela
Hade jag varit dig så hade jag behållit solglasögonen på. Min kära pappa har förstört sina ögon och fått gropar/sår på hornhinnan pga att han har varit alldeles för dålig på att använda solglasögon. Var rädd om dina ögon och behåll solisarna på.
Kram!
gud vad glad jag är att det pratas om utbrändhet! det är så himla viktigt för många behandlar det så lättvindigt medan det faktiskt har både psykiska och fysiska konsekvenser som ofta tar tiotals år att återställa om det går över huvudtaget. Skrev en krönika på ämnet: http://www.linnwiberg.se/writing/kronika-att-jobba-sent-ar-bevis-pa-daligt-omdome/
Hej Michaela,
Jag gillar din blogg så himla mycket och läser den ofta, den ger mig både energi och harmoni. Undrar bara varför du går på Nybrogatan 38 när det kommit ut att Nytorget 6 (som du säkert vet tillhör Bockholmsgruppen precis som Nybrogatan 38) är rasistiska och chefer hånat diskpersonal med ett sminka såkallat ”black face” under en personalfest. Det kom ut via en anställd som släppte video på detta och sedan sa upp sig. Själv tycker jag att ett enkelt sätt att ta ställning mot rasism är att bojkotta företag som visar rasistiska tendenser.
Jag tyckte att Nybrogatan var trevligt och jättebra, men känns så himla fel att stötta ett sånt företag nu.
Mycket bra ni tar upp utbrändhet! Dock anser jag fokus ej bör ligga på vem vi ska skuldbelägga – utan försöka finna orsaker och hitta lösningar framåt. Att lägga tid på att finna syndabockar gör oss till offer och löser det inte för de kvinnor som imorgon kommer gå in i väggen. När man är så trött vill man minst av allt höra vem man ska skälla på utan bara hur man ska ta sig upp ur sängen och få hjälp!
Tack för en bra blogg!
Hej Kristina!
Det handlar inte om att en utbränd ska hitta någon att skälla på (såklart!) utan snarare att förstå var det kommer ifrån ur det större perspektivet. Jag pratar inte om individbasis utan mer om samhällsstrukturen.
Kram!