I lördags vaknade vi upp och bestämde oss för att inte bryta ett vinnande koncept.
Det var bad-dags!
Hej alla baddare!
Min bikini är från & Other Stories. Tyckte den passade perfekt på Västkusten!
Efter morgondopp gjorde vi oss i ordning för att äta en lunch på Pelles Rökeri i Grundsund. Det är ett så mysigt ställe så MAN ORKAR INTE!
Här är vi hela gänget. Jag har rest mer med Amandas familj än min egen i år, haha. Inte mig emot! Gunilla och Ove (alltså hennes mormor och morfar) är de snällaste människorna jag någonsin träffat. Himla härliga. Tänk att vara nästan 80 år och ha en sådan energi och livsglädje! Jag blir så inspirerad till mitt eget liv – man är verkligen så ung eller gammal som man känner sig. Trots att hälsan inte har varit helt på deras sida så märker man ändå att deras inställning till livet är så positivt. Det fick mig att tänka till ordentligt. Livet är inte slut förrän det är slut. Vägen dit vill jag försöka göra så glad, härlig och trivsam som möjligt, oavsett om jag är 27 eller 78 år. Precis som Ove och Gunilla. De tog så bra hand om oss hela helgen, skämde bort oss rejält och passade Chloé om kvällarna när vi var iväg.
Jag åt räkmackan på Pelles, stor som tusan och precis lika god som stor!
Chloé åt upp ca 1/3 av alla räkor haha. Det är så roligt att hon börjat äta riktig mat. Härom dagen gav jag henne av min smoothie som BARA innehöll grönsaker + nyttigheter och hon slurpade i sig den som en galning. Hoppas att hon alltid kommer ha samma inställning till grönsaker – så att hon blir stark!
Efter lunchen tog vi en promenad längst vattnet. Västkusten är Sveriges svar på Portofino-kusten tycker jag. Otroligt gulligt, fint och mysigt. Även om det också är blåsigt som tusan :)))
När kvällen kom gjorde vi oss i ordning för att njuta av en helkväll i Fiskebäckskil!
Jag hade på mig byxor från Theory och blus från Viktoria Chan. Vackert med alla rosenbuskar vid de vita husväggarna!
Vi tog en drink på Gullmarsstrand Hotel som låg vid vattnet. Goda drinkar och magisk utsikt!
Där snackade vi bort en timme medan solen fortfarande stod högt på himlen. Älskar att solen aldrig går ner på sommaren, det är som att dygnet blir dubbelt så långt.
Vi åt middag på Brygghuset, mycket gott och trevligt. Pilgrimsmussla med vitsparris och parmesan till förrätt.
Oxfilé med potatiskaka och rostad tomatsås till varmrätt. Mums. Vid tolv kom Ove och hämtade oss. Vi frågade honom om det fanns någon taxi på ön och han svarade ”Ja det finns en pojk som kör taxi, men han jobbar bara måndag till fredag tyvärr”. Gud så vi skrattade då. Det är väl på helgen som taxi behövs? Men då vill han väl vara ute och ha kul själv 🙂
I söndags åkte vi hem hela gänget tillsammans. Fyra vuxna, ett barn och en hund in i bilen. Det tog åtta timmar hem men då stannade vi fyra gånger så det blev kanske sex och en halv timme i bilen totalt. Lång färd men det var väntat på midsommarhelgen och allt. Underhöll oss med P3 Dokumentär och en hel del snacks.
När vi kom fram till Stockholm droppade vi familjen och åkte sedan för att lämna bilen hos mina föräldrar. Jag hade ringt pappa på vägen och frågat lite försiktigt om de kanske hade någon mat till oss när vi kom vid halv nio…
Javisst sa pappa och överraskade oss med tryffelrisotto en helt vanlig söndag. Vad har man för föräldrar? Orkar inte ens. Gott som tusan efter en lång bilfärd och vid halv elva tog jag och D en taxi hem, mätta och belåtna efter en helt underbar helg.
Hahah Ove, vilken legend!
Men wow vilken drömhelg. Jag älskar Västkusten, håller med dig om att det känns som utlandet. Jag har mina rötter i Grekland och påminns alltid om de små byarna längs kusten på Greklands fastland (det riktiga Grekland som min farfar brukar säga) när vi åker upp Bohuslän. I alla fall, det jag skulle skriva är att enligt min mamma är jag tillverkad på Gullmarsstrand hotell 😉 så jag har det hotellet att tacka för mycket!
Alltså SNÄLLA snälla snälla, kan du be din pappa om receptet? Jag kämpar och kämpar med att få till en bra tryffelrisotto men jag sätter den banne mig aldrig! Och nu är min tryffel snart slut och jag vill inte slösa mer på mina misslyckade försök!!! 😥 Hjälp hade uppskattats helt ofattbart mycket! PS älskar din blogg <3
Jag är en 17 åring tjej som inte vill leva eller vill nog leva men vill bara försvinna för ett tag och inte känna så mycket. Lever dagligen med ångest och tankar som sänker en till det mörkaste och ett självförtroende som ligger på botten. Skolan som ger en feta ångesten, föräldrarna som inte förstår att man mår dåligt och kallar en lat. Gråter varje kväll och den ända jag vill är att hitta lite motivation i livet… har känt såhär de senaste 3 åren. Vet inte riktigt vad jag vill komma med det här. Tänkte att du kanske hade lite tips, du som också lever med ångest osv kram! Skulle betyda mycket om du svarade på den här kommentaren.